DE STORA UNDREN BREV TILL MIN DOTTERDOTTER

dragningskraft, som verkar mellan allt, som är fysisk materia. Skulle man väga sig på att
värdesätta naturens krafter, så borde denna få högsta priset, ty det är ett oerhört arbete den
utför i stort som i smått.
Vill du pröva i det lilla, huru den verkar, så skär av en kork några runda skivor av olika
storlek och lägg dem försiktigt ett litet stycke, högst 5 cm, ifrån varandra i ett fat med vatten,
men lägg dem icke för nära fatets kant. Låt fatet stå orört en stund och du skall få se, huru alla
korkbitarna dragas till varandra och slutligen samlas i en klunga med de större bitarna i mitten.
Oaktat vattnet gjort ett visst motstånd mot korkbitarnas rörelse, ha deras små massor haft
en så stark dragningskraft, att den fört dem alla tillsammans. Några ha kanske slutit sig till fatets
kant, som ju också utövat en viss dragning, men om de ursprungliga avstånden icke äro
för stora, så samlas de flesta korkbitarna omkring den största. Du kan också lägga märke till
att deras rörelser i början äro mycket långsamma, men i mån som två bitar närma sig
varandra öka de farten, och när de äro mycket nära, rusa de emot varandra (en bekräftelse på
den kända lagen, att dragningskraften står i omvänt förhållande till avståndets kvadrat).
Nåväl, samma kraft som utförde detta lilla konststycke, yppar sig i naturen på olika sätt
och åstadkommer där de största resultat. Den verkar mellan de oändligt små partiklar, varav
en kropp består, så att denna icke faller sönder; den kallas då kohesion, eller då den verkar
mellan smådelar av olika slag (t. ex. trä och lim) adhesion. Den verkar mellan jordens massa
och de föremål, som finnas på jordytan, och kallas då tyngdkraft. Den verkar också ute i det
stora världsalltet på oändliga avstånd mellan solen och planeterna, ja mellan alla
him4akroppar, huru avlägsna de än må vara från varandra, och kallas då gravitation. Den ena
massan drar den andra till sig, men alltid med den verkan, att det är den mindre massan, som
för vara så god och gå den större delen av vägen; den större massan går endast helt
obetydligt den mindre till mötes - alldeles som korkbitarna i vattnet.
Nu är du kanske orolig för huru det skall komma att gå med jorden; om den alltjämt dras
mot solen, så skall den väl kanske snart nog störta in i detta glödande klot. Det har ingen
fara. Jorden påverkas också alltjämt av en annan kraft, som verkar i rät vinkel mot dragningskraften
till solen, och därför går hon en medelväg mellan båda riktningarna och beskriver en
nästan cirkelformig bana omkring solen.
Kan du föreställa dig huru det skulle vara om denna stora naturkraft icke funnes? Om du
kastade en boll upp i luften, skulle du aldrig mera se skymten av den, den skulle fortsätta ut
världsrymden och aldrig komma tillbaka. Men det är fara värt att din arm följde med, ty funnes
ej den sammanhållande kraften mellan smådelarna i din kropp, skulle den vid minsta
rörelse falla sönder. Några hus kunde inte uppföras, ty minsta vindpust skulle komma dem
att ramla. Jorden skulle slungas ut i världsrymden och med en hastighet av 4 mil i sekunden
avlägsna sig från solen. Denna vår välsignade ljus- och värmekälla skulle synas oss allt
mindre och mindre. Efter några är skulle den inte synas oss större än en vanlig fixstjärna. Vi
skulle förstelna mörker och köld. Du kan då förstå, huru välsignat det är, att denna allmänna
dragningskraft finnes och vilket oerhört stort arbete den utför i det tysta.
Med skäl kan man likna den vid den benstomme, omkring vilken hela skapelsen är
uppbyggd, ty utan den skulle solen förgås, vår jord falla sönder, och allt vad däruppå är malas
till stoft.
Man har kommit de lagar på spåren, efter vilka denna tysta kraft verkar - det ha de lärda
med otrolig möda och skarpsinnighet utfunderat - men vad tyngdkraften i själva verket är, det
har ännu ingen lyckats förklara. De stora hemligheterna behåller Skaparen för sig själv.
Det finns en annan kraft, som du också skall ägna en tacksam tanke. Man vore frestad
beteckna den som en motsats mot tyngdkraften, emedan den förmår att draga vätskor upp i
hårfina rör, då tyngdkraften däremot strävar att draga dem nedåt. Det märkliga är emellertid,
att denna s. k. kapillär -kraft endast är en tillämpning i ett visst fall av den allmänna
dragningskraften. Det är rörets väggar, ändå de fuktats av vätskan, som draga denna uppåt,
19