DE STORA UNDREN BREV TILL MIN DOTTERDOTTER

Du lilla människobarn!
XVII.
MERA OM VEDERGÄLLNINGENS LAG
(no/dk; gjengjeldelsens lov = karmaloven)
Har du inte lust att höra något mera om vedergällningens lag, om karma?
Tycker du inte, att det är ett under över alla under att våra öden länkas med en sådan
precision, att två människor, vilka sedan något föregående liv hava en oavslutad karmisk
uppgörelse med varandra, nödvändigt träffas här i detta liv och det under sådana
förhållanden, att den ena just blir i tillfälle att betala sin skuld till den andra, eller att två,
som innerligt hållit av varandra under ett föregående liv, också mötas här för att som man
och hustru, eller som bror och syster, eller som goda vänner vara varandra till hjälp och
stöd under vandringen genom livet?
Du tänker kanske, att det är en ren slump att de mötas. Nej min vän, det finns ingenting
som heter slump; det är bara ett ord, som människor funnit upp för att dölja sin egen
okunnighet. Huru kan du tänka dig, att den gudomliga Världsstyrelsen, som med en så
beundransvärd följdriktighet leder allting i naturens rike efter eviga oföränderliga lagar, solar
och planeter lika väl som minsta stoftgrand, som virvlar omkring i luften, huru kan du tänka
dig, att den skulle stå maktlös, när det gäller människornas öden, och låta dem ordna sig bäst
de kunna efter en slump. Människan är dock förmer än ett stoftgrand, ja, förmer än solar och
planeter. Sannerligen hon ledes också av eviga lagar, fast vi icke ännu lärt oss att förstå dem.
Men det underbaraste av allt är dock att vi ledas så säkert och ofelbart mot det mål, som är
oss förelagt, och dock hava vår egen fria vilja oförkränkt. Möjligen kan man tänka sig att vår
vilja icke är så obegränsat fri som vi anse. Den är måhända inhägnad inom vissa skrankor,
som vi icke känna, ja icke ens ha en aning om. Inom dessa gränser är vår vilja fri, men
utanför dem kunna vi icke handla, där styr Försynen med säker hand vårt öde mot det
oundvikliga. Huru detta är möjligt, är ett problem, som de största filosofer förgäves sökt att
lösa; då är det ju inte värt att vi försöka reda det. Gud har sina hemligheter, som vi icke kunna
genomtränga.
Underbart är det ju också, att våra handlingars följder så ofelbart drabba oss - om inte i
samma liv - så i ett följande, kanske i ett som ligger flera tusen är fram i tiden. Här kunna vi
spåra vissa lagar, ehuru (no/dk= selv om) vi icke ha en aning om deras arbetssätt, alldeles som vi
känna tyngdkraften av dess verkningar, ehuru vi icke förstå huru den arbetar. Se här vad man
anser sig hava konstaterat.
Varje handling av någon moralisk betydelse vare sig till gott eller ont är en kraftimpuls,
som sätter i rörelse vissa andliga vibrationer, alldeles som ett rop i luften åstadkommer
ljudvägor, som vidga sig i alla riktningar. En sådan kraft-impuls åstadkommer alltid en
verkan av gott eller ont i trängre eller vidare kretsar, beroende av huru kraftig handlingen
varit. Men när den uttömt hela sin inneboende energi, vänder den tillbaka till den, som utfört
handlingen och utgjuter över hans huvud det mått av glädje eller lidande, som är
handlingens karmiska följd, alldeles som ropet, när det studsar mot en vägg, kommer
tillbaka som eko.
En stor och kraftig handling med vittgående följder vänder därför icke så snart tillbaka
som en mindre handling, vilken icke åstadkommit så mycket buller i världen. Därför kan
vissa handlingars karma mogna redan i detta livet, då andras däremot icke mogna förr än i ett
följande jordeliv.
52