DE STORA UNDREN BREV TILL MIN DOTTERDOTTER

sökt en tröst i glaset och sålunda i det närmaste lyckats döva den inre rösten, som varnat och
anklagat honom. Han där och kommer till någon av de lägre sfärerna. Då han i övrigt varit en
god hjärtat människa, kommer han icke till mörkrets värld, men den last han varit offer för,
tynger ned honom så, att han inte kommer synnerligt högt i den astrala världen. Här plågas
han till en början av en olidlig törst. Hans astralkropp är nämligen så förgiftad av den alkohol
hans fysiska kropp förtärt, att den i början känner saknad efter spriten. Men då han icke kan
få sin lystnad tillfredsställd, vänjer han sig så småningom därvid och finner sig slutligen till
rätta i det nya livet. Han kommer också till insikt om, att det är dryckenskapen, som dragit
ned honom. Hade den inte varit, så hade han kommit till en högre sfär, där han kunde haft en
mycket angenämare tillvaro.
Under goda lärares ledning börjar han fatta huru ovärdigt det är för människan att berusa
sig, huru hon därigenom sänker sig under djuren och bokstavligen släpar sin ande i smutsen.
Han kommer till en djup ånger över sin onda böjelse och lovar sig själv, att det skall han inte
vidare låta komma sig till last. Men vad är en sådan föresats värd, om den inte blir prövad
och håller provet. Vad skall han då göra? I sfärerna kan han ju inte utsättas för samma
frestelse eftersom där inte finnas några rusdrycker. Han anhåller då att få gå ned till jorden
igen, att få födas som ett litet barn och genomgå ett helt nytt jordeliv. Han vet, att där
kommer han åter att möta samma frestelse, men han vet också att kan han då stå emot, så har
han vunnit en seger över sig själv, som väl kan uppväga de obehag och lidanden, som ett
jordaliv a1tid för med sig.
Och så går han ned till ett nytt liv i materiens värld, följd av sina vänners och lärares
välsignelser. Men på samma gång drages glömskans slöja över den förnedrelse, varuti han
framlevde sitt förra jordeliv. De goda föresatser han fört med sig kan han i sitt vakna
medvetande icke heller minnas, de ligga på botten av hans själ som en skrinlagd skatt, de
utgöra så att säga hans förstärkta samvete. Nu beror det på, om detta bättre än förra gången
skall kunna göra sig hört.
Frestelsen möter honom, han kämpar en strid inom sig utan att ha en aning om dess stora
betydelse, men begäret är så djupt rotat i hans väsen, att han inte ännu har kraft nog att stå
emot, han faller. Dock sjunker han inte lika djupt som i föregående liv, han har perioder, då
han är fullkomligt återhållsam, men så kommer igen kortare perioder, då han dricker, han är
vad man kallar en periodsupare. Ett stort och viktigt steg har han dock tagit i riktning mot sin
frigörelse, ty nu känner han skammen för den last, som behärskar honom och han är färdig att
göra vad som helst för att bli den kvitt. Han har stunder, då han gråter av förtvivlan. Han gör
de mest energiska ansträngningar, men helt kan han icke frigöra sig ur de bojor som binda
honom.
Han dör och kommer tillbaka till andevärlden. Nu har den ånger han redan i jordelivet
kände, berett honom en mycket bättre lott i sfärerna än förra gången. Han lider inte på samma
sätt och han blir kärleksfullt mottagen av sina forna lärare, som lyckönskar honom till att
dock hava tagit ett steg framåt, om han också icke fullständigt segrat.
Han känner ännu starkare den inre maningen att föra ett rent liv och går så ännu en gång
ned till jorden för att pröva vad hans föresatser äro vörda. Han möter frestelsen på nytt, men
denna gång består han provet och nu är han för alltid befriad från den förnedrande last, som
han så länge släpat med sig som en black om foten, ett tungt hinder för hans framåtskridande.
Sedan har han andra sidor av sitt väsen, som behöva tuktas, slipas och renas och detta
kan bäst utföras i jordelivet, där man har att brottas med så många svårigheter och så lätt
kommer i konflikt med andra människors intressen.
Likasom diamanter under en ihärdig gnidning mot ett fint pulver av andra diamanter
småningom slipas från sin ursprungliga råa form till de vackra fasetter, som i alla regnbågens
färger bryta och återspegla solljuset, så renas och slipas också människoanden i friktionen
mot andra människor under en lång följd av jordeliv till den juvel, som i oförliknelig glans
43