9. Diagnostik – utredning och värdering av nack- och ... - SBU

336
I en granskning av 156 studier fann man att MR är likvärdig med eller
bättre än konkurrerande teknologier, och att den är mer kontrastrik och
detaljerad än datortomografi [189]. I en del studier rapporterades visst
inflytande på terapivalet men inget inflytande på behandlingsresultat av
information från MR-undersökning, livskvalitet eller arbetsoförmåga.
MR är mindre invasiv än andra radiologiska metoder och särskilt lämplig
för patienter med misstanke om cervikal och lumbal radikulopati [189,190].
Kent och Haynor hävdar att undersökning med MR undanröjer behovet
av datortomografi med 50 procent och av myelografi med 90 procent
[188]. I en randomiserad studie av MR respektive vanlig röntgenundersökning
analyserades den relativa kostnadseffektiviteten mellan dessa
metoder dock utan något definitivt resultat i frågan [168].
I en dubbelblind prospektiv studie [51] mättes variationerna i tolkningen
av lumbala MR-studier av diskabnormiteter mellan olika granskare. De
fann att erfarna granskare som använde standardiserad nomenklatur
visade måttlig till avsevärd överensstämmelse. Kappastatistiken låg mellan
0,5 och 0,7 men den oftast förekommande oenigheten gällde normal eller
buktande disk. I denna studie konstaterades diskbråck hos 23 procent
av asymtomatiska patienter. De 98 asymtomatiska i denna studie [5] är
desamma som redovisas av Jensen [171] i Tabell 8. Själva MR metodologin
kan också leda till artefakter [342].
I en nyligen gjord studie av MR, som första alternativ vid neurologiska
symtom från ländryggraden, fann Annertz och medarbetare en trefaldig
ökning av antalet undersökta patienter och 53 procents ökning av de
totala kostnaderna under två jämförbara 5-månadersperioder [12]. Boos
och medarbetare fann ingen definitiv evidens för att MR borde sättas in
som första diagnostiska hjälpmedel utom i mycket sällsynta fall [42].
Åtskilliga studier visar att MR kan visa på en häpnadsväckande mängd
abnormiteter hos patienter utan smärta och utan radikulopati i nacken
eller i ländryggraden (Tabell 8). Det föreligger en uppenbar risk att
undersökningen som visar abnormiteter, utan objektiva neurologiska
fynd kan föranleda en lång rad, potentiellt skadliga, kliniska åtgärder,
däribland kirurgiska ingrepp. Av det skälet föreslår Roland och medarbetare
att radiologerna, när de rapporterar sådana fynd, även bör rapportera
att ”detta fynd behöver inte ha något med patientens symtom
ONT I RYGGEN, ONT I NACKEN