9. Diagnostik – utredning och värdering av nack- och ... - SBU

356
Det är emellertid sällan sådana metoder visat sig vara kliniskt användbara.
Till detta kommer Ramseys och medarbetares uppfattning att utvärderingar
av olika metoder för diagnostik i regel saknar vetenskaplig skärpa
[281].
De övriga metoderna för diagnostik avser följande:
1. Fasettledsblockad
2. Neurofysiologiska tester inklusive EMG
3. Röntgen under flexion/extension
4. Diskografi
5. Diagnostisk nervrotsinfiltration
6. Scintigrafi
7. Termografi
8. Diagnostiskt ultraljud
9. Temporär yttre fixering
Här ges nu en kort beskrivning av de resultat man uppnått med dessa
metoder.
1. Fasettledsblockad
Fasettledsblock har använts för symtomlindring hos patienter med ländryggs-
och nacksmärta. Man har också försökt att med selektiva block
hitta någon specifik symtomatologi, som skulle kunna karakterisera dessa
patienter [37]. Försöken har misslyckats och deras kliniska användbarhet
för smärta i ländryggen har aldrig kunnat visas [23,38,62,166,211,212,
231,252,284,314–317], något som också gäller kronisk nacksmärta [25].
I ett försök att förbättra fasettledsinjektionens verkan försökte Revel och
medarbetare fastställa kliniska kriterier, som kan förutsäga signifikant
lindring av ryggsmärta efter injektion [285]. När de kombinerade fem
kliniska karakteristika kunde Revel och hans medarbetare välja ut de
patienter, hos vilka 70 procent av smärtan försvann med hjälp av fasettledsblockaden.
Det som utmärkte dessa patienter var att de var äldre än
65 år, att smärtan inte förvärrades av hosta, inte av bakåtböjning eller av
framåtböjning, inte när man reste sig igen, inte förvärrades av bakåtvridning
men minskade i liggande ställning. Dessa kriterier utmärkte 92
procent av patienterna vilka hade effekt av injektion. Av de patienter
som inte upplevde någon effekt saknade 80 procent dessa tecken.
ONT I RYGGEN, ONT I NACKEN