9. Diagnostik – utredning och värdering av nack- och ... - SBU

328
Detta kapitel grundar sig huvudsakligen på ett antal tidigare utförda
granskningsrapporter [10,11,360,362], och på evidensbaserade riktlinjer
utarbetade av AHCPR (Agency for Health Care Policy and Research
[33]), HCEU (Health Care Evaluation Unit of Bristol [114]) och CSAG
(The Clinical Standards Advisory Group [297]) i Storbritannien. Till
detta kommer en sökning i Medline för åren 1990–98 som resulterade i
510 referenser. Dessa kontrollerades med avseende på relevans och jämfördes
med tidigare översikter. Om de innehöll ny viktig information
togs de med i granskningsrapporten. Detta gäller särskilt nacksmärta, som
tidigare inte granskats systematiskt när det gäller diagnostik. Några få
studier gjorda under 1999 har också tagits med, förutsatt att de presenterade
ny, giltig och viktig information.
Cochrane Collaboration Methods Working Group definierar begreppet
test som varje mätning i syfte att identifiera personer som kan ha nytta
av en undersökning [163]. Metoderna för att utvärdera diagnostiska
metoder har förbättrats under de senaste decennierna [146]. De olika
diagnostiska metodernas känslighet, specificitet och prediktiva värde har
beskrivits i flera granskningsöversikter [11,94,362].
En ideal metod för diagnostik har 100-procentig sensitivitet och specificitet,
dvs den utesluter alla personer som inte har en viss sjukdom och den
upptäcker alla fall som har en sjukdom. Ingen enda diagnostisk metod
har denna egenskap. Den bästa tillgängliga metoden för att diagnostisera
ett tillstånd kan kallas ”golden standard”. Den innebär att testet är högsensitivt
och högspecifikt, dvs att mycket få av patienterna som faktiskt
har sjukdomen uppvisar positiva testresultat (sensitiviteten) och att alla
som inte har sjukdomen att uppvisa negativa resultat (specificiteten).
Testet i sig måste också ha validitet, dvs kunna upprepas utan annat än
små mätfel och utan att variera beroende på vem som utför testet. Till
detta kommer en rad andra epidemiologiska och statistiska parametrar,
som man måste vara uppmärksam på vid diagnostisk testning [11,95,
360,362,363].
Flertalet studier som utvärderar diagnosmetoder, inklusive anamnes och
fysikalisk undersökning, för patienter med nack- och ländryggssmärta
har metodologiska brister. Det gäller exempelvis brist på tydliga selektionskriterier,
tydlig beskrivning av studiepopulationen, möjligheterna
ONT I RYGGEN, ONT I NACKEN