9. Diagnostik – utredning och värdering av nack- och ... - SBU

var den bekräftande undersökningen, bara stod för 8 procent. Vucetic
och medarbetare [374] fann också att nattlig bensmärta är prediktiv för
upptäckten av diskbråck, en iakttagelse som även andra författare gjort
[2,110,162]. Roach och medarbetare fann ingenting, som med mycket
hög sensitivitet, kunde förutsäga kirurgiska fynd [291]. En kombination
av symtom på sömnsvårigheter, att bli väckt av smärta och upplevelsen
av stegrad smärta vid promenader gav sensitivitet på 87 procent
och specificitet på 50 procent.
I motsats till van den Hoogens [363] rätt begränsade granskartillförlitlighet
vid Lasèguetestning (SLR) i allmän praktik, fann Andersson och
Deyo [10] väsentligt bättre värden hos patienter med verifierat diskbråck.
Sensitiviteten var 72–97 procent och specificiteten 11–66 procent.
För korsad SLR var specificiteten 85–100 procent [10].
Wittenberg och medarbetare fann ingen korrelation mellan neurologiskt
bortfall och prolapsens storlek hos 54 patienter som opererats efter föregående
MR [398]. De drar slutsatsen att bilden av en prolaps i MR inte
bör användas som en indikation för operation, om inte korrelationen är
stark till de kliniska fynden. Den kliniska uppföljningen uppvisade ingen
korrelation med MR-bilderna. I en stor, men inte välkontrollerad, longitudinell
multicenterstudie analyserades ungefär 1 000 patienter retrospektivt
för bestämning av sambandet mellan MR-fynd, behandling
och funktionellt utfall (dagar med arbetsoförmåga) [4]. På basis av en
multivariatanalys visades att åtta av de tolv initialt noterade värdena var
potentiellt störande faktorer som var för sig förknippades med ett sämre
funktionellt utfall – högre ålder (>40 år), mottagande av sjukersättning,
låg utbildning, tidigare operation i ländryggen, närvaro av Waddells icke
organiska tecken och komorbiditet. De starkaste störande faktorerna för
dåligt utfall var engagemang i rättslig tvist och patientens egen rapportering
om inaktivitet.
Om man vid operationen fann en rupterad anulus eller en sekvestrerad
disk betraktades detta som synnerligen prediktivt för minskad ryggsmärta
inom två år. Även Ackerman och medarbetare [4] och Deyo och medarbetare
[93] såg detta fynd vid operationen som betydelsefullt. Det finns
inget stöd i litteraturen för att kirurgisk intervention vid mild till måttlig
perifer muskelsvaghet tidigare än en månad efter ischiasdebuten, har
någon betydelse för resultatet. Detsamma gäller patienter med sensoriska
KAPITEL 9 • DIAGNOSTIK – UTREDNING OCH UTVÄRDERING
351