9. Diagnostik – utredning och värdering av nack- och ... - SBU

334
testar muskelfunktion, rörlighet etc. Till detta kommer nyare metoder
som triaxial dynamometri och spinoscopi, vilkas uppfinnare hävdar att
metoderna förbättrar de diagnostiska möjligheterna vid rörlighetsmätningar.
Något stöd för påståendena har dock inte kommit fram i prospektiva
kontrollerade studier, snarast tvärt om [205,216].
Avbildande, radiologisk, undersökning av ryggraden
Utöver anamnes och fysikalisk undersökning på patienter med ryggproblem
görs ofta radiologiska undersökningar. I en nyligen publicerad
svensk studie, avseende cirka 2 000 patienter som varit sjukskrivna fyra
veckor eller mer för nack- och ryggproblem, fann man att 38 procent
hade röntgats inom en månad och 55 procent inom två månader efter det
att problemen uppstått [142]. I USA är motsvarande siffror 46 procent
inom fyra veckor och 70 procent efter tre månader [63,64]. I Belgien är
siffrorna snarlika och i en studie har man funnit vissa kulturella skillnader,
som yttrar sig i fler röntgenundersökningar på fransktalande än på personer
som talar flamländska [340].
I alla riktlinjer som publicerats på engelska under det senaste decenniet
betonas att vanliga röntgenbilder tagna utan koppling till ”röda flaggor”
(markering för misstanke om specifik, behandlingsbar sjukdom) saknar
diagnostiskt och terapeutiskt värde [3,33,50,73,115,118,244,249,256,
300,313,337,368,383]. Riktlinjerna ansluter sig allmänt till de rekommendationer
som gjorts av Royal College of Radiologists [301,302].
Se Tabell 6.
Under det senaste årtiondet har också en rad systematiska studier
intresserat sig för frågan om det finns ett samband mellan röntgenfynd
och ospecifik ländryggssmärta. En grupp från Nederländerna har granskat
studier i Medline och Embase för åren 1966–94 och resultaten visar i
stort sett inga samband [361]. Se Tabell 7.
De nederländska författarna observerade också flera exempel på bias,
särskilt i studierna av diskåldrande eller degeneration [361]. Endast två
studier hade prospektiv design och flertalet studier var av typen fall–
kontrollstudie, där status för ländryggssmärta och röntgenfynd bedömdes.
Oddskvoten för diskdegeneration och ospecifik ländryggssmärta, som
sträcker sig från 1,2 till 3,3 markerar ett positivt samband, men trots detta
slår författarna fast att ”det inte finns någon stark evidens för att det
ONT I RYGGEN, ONT I NACKEN