Indikationer för axelkirurgi - SSAS

Har då sutur av rotatorcuffen någon betydelse? Det finns studier som visar att det funktionella
resultatet är bättre om cuffrupturen har läkt (Harryman et al 1991, Thomazeau et al 1997,
Knudsen et al 1999, Boileau et al 2005). De flesta författarna är överens om att acromioplas-
tik ska utföras samtidigt med cuffsuturen. Detta motsägs dock av en prospektiv randomiserad
studie av Gartsman och O´conner (2004) som visar likvärdiga resultat vare sig ASD utfördes
eller inte vid artroskopisk sutur. I denna studie inkluderades dock endast patienter med acro-
mion typ II. Även McCallister et al (2005) visade i en prospektiv studie att cuffsutur utan ac-
romioplastik ger goda resultat.
Trots bristen på dokumentation fokuseras den kirurgiska behandlingen av subacromiell smärta
allt mer mot olika metoder att suturera rotatorcuffrupturer. Den artroskopiska tekniken blir
allt mer populär även om den är tekniskt krävande och betydligt mer kostsam än den öppna
tekniken. Inlärningskurvan är betydligt flackare och längre när det gäller artroskopisk sutur än
för den öppna tekniken. För att utföra artroskopisk cuffsutur krävs dessutom avancerad tek-
nisk utrustning; implantat i form av suturankare, shaverblad, wapor, artroskopislangar mm.
Viss del av den ökade kostnaden vid artroskopisk sutur kan sannolikt inhämtas genom en
minskad morbiditet och därmed minskad sjukhusvistelse och sjukskrivning.
Flera nyligen publicerad studier har visat jämförbara resultat oavsett om artroskopisk, mini-
öppen eller öppen teknik används vid cuffreparation (Severud et al 2003, Youm et al 2005,
Ide et al 2005). Dessa studier är dock alla retrospektiva. Vid stora rupturer, speciellt hos äldre
individer, har flera studier visat en hög frekvens rerupturer, såväl vid öppen som vid artrosko-
pisk sutur (Boehm et al 2005, Galatz et al 2004).
Sammanfattningsvis kan sägas att prospektiva randomiserade studier krävs för att vi säkert
ska kunna uttala oss om vilka rotatorcuffrupturer som behöver sutureras. Innan det blir ett
axiom att cuffrupturer ska sutureras bör randomiserade studier genomföras, gärna som multi-
cenerstudier i Svenska Skulder- och armbågssällskapets (SSAS) regi. Osäkerheten är ännu
större när det gäller partiella rupturer. Dessa kan vara artikulära (på rotatorcuffens undersida),
bursala (på rotatorcuffens ovansida) eller intralaminära. De bursala rupturerna anses ge upp-
hov till mest problem (Fukuda et al 1990). Behandling kan vara icke-kirurgisk, enbart ASD
eller sutur.
24