Indikationer för axelkirurgi - SSAS

sättningsprotes finns idag tillgängliga på marknaden. En långsiktig uppföljning av plastikerna
krävs dock för att se huruvida de rapporterade goda resultaten består.
Total axelartroplastik
Totala axelartroplastiker blev successivt allt vanligare sedan Neer konstruerat sin polyethylen
glenoid och rapporterat goda uppföljningsresultat. En god smärtstillning och förbättrad funk-
tion konstaterades i ett flertal andra studier (Clayton et al 1982, Cofield 1983, Hawkins et al
1989, Boyd et al 1990, Weiss et al 1990, Norris and Ianotti 2002). Cuomo et al (2005) har
även påvisat förbättrad proprioception postoperativt. Cofield (1984) fann vid uppföljning av 63
totalplastiker ett gott kliniskt resultat om rotatorcuffen var välfungerande men vid den rönt-
genologiska uppföljningen sågs i 52 av fallen uppklarningszoner kring glenoiden och 8 gle-
noidkomponenter var lösa. Uppklarningzoner kring glenodkomponenten har sedan rapporteras
kring 50 - 80 procent av glenoiderna i olika studier trots att det kliniska resultatet varit gott i
över 80 procent av fallen (Barret et al 1987, Norris and Lachiewicz 1996, Gartsman et al 1997,
Torchia et al 1997, Brenner et al 1989, Godenèche et al 2002, Deshmukh et al 2005). Likartade
förhållanden har påvisats vid reumatoid artrit ( McCoy et al 1989, Sneppen et al 1996). Förut-
om vanlig röntgenevaluering av lossning har även studier av mikrorörligheten med RSA-
teknik utförts (Nagels et al 2002, Rahme et al 2004).
Vid totalartroplastik kan humerusstammen sättas in cementerad eller ocementerad. Lossnings-
frekvensen är mycket låg om protesen cementeras som Neer ursprungligen beskrev. Vid oce-
menterad press-fit fixation av humeruskomponenten med samtidig cementfixation av glenoi-
den har en ökad röntgenologisk lossningsfrekvens av stammen påvisats i långtidsstudier men
kliniskt är lossning inget stort bekymmer (Cofield 1994). Om en revisionsartroplastik skulle
behöva utföras är denna betydligt enklare att utföra om protesstammen är ocementerad.
Glenoidfixationen är enligt ovan ett problem då lossningsfrekvensen är tämligen hög. Olika
typer av cementfri glenoidfixation har testats men vid icke-kopplad totalplastik är resultaten
bäst med cementfixation av polyethylenglenoid utan metall. (Brems 1993, Cofield 1994, Wal-
lace et al 1999, Boileau et al 2002, Williams et al 2005, Martin et al 2005) Glenoidkomponen-
ter försedda med peggar uppvisar uppklarningszoner i mindre frekvens än de med köl och fö-
refaller således vara bättre fixerade. (Lazarus et al 2002, Klepps et al 2005, Gartsman et al
2005).
Vid destruerad glenoid har hemiartroplastik av tradition rekommenderats (Levine et al 1997)
42