Indikationer för axelkirurgi - SSAS

men goda resultat med totalplastik har också presenterats. Efter noggrann preoperativ utred-
ning kan en tekniskt krävande operation med bentransplantat av glenoiden utföras (Neer och
Morrison 1988, Steinman och Cofield 2000, Bell och Nable 2000, Hill och Norris 2001, Edwards
et al 2004).
Totalplastik versus hemiartroplastik
Diskussion huruvida total eller hemiartroplastik är att fördrag har pågått i åtskilliga år. En hemiartroplastik
är tekniskt enklare att utföra men medför risk för smärtsam glenoiderosion. En
totalplastik innebär risk för framtida problem med glenoidlossning. Vid akut fraktur, om glenoiden
är deformerad eller vid insufficient rotatorcuff rekommenderas användande av hemiartroplastik
men i övrigt kan även totalplastik användas (Boyd et al 1990, Bishop och Flatow
2005). Jämförande studier av Boyd et al (1990), Gartsman et al (1990), Edwards et al (2003),
Bryant et al (2005) påvisar goda resultat efter såväl hemi- som totalartroplastik pga degenerativa
förändringar men smärtlindring, funktion och rörelseomfång är bättre efter totalplastik.
Orfaly et al (2003) visade inte på någon signifikant skillnad i sin prospektiva studie men resultatet
efter totalplastik var något bättre. Jain et al (2005) jämförde 8 743 totalplastiker med
4 998 halvplastiker från en nationell databas i USA. Kirurger med stor volym axelartroplastiker
utförde fler totalplastiker och hade bättre resultat än kirurger som utförde ett mindre antal
ingrepp. Bishop och Flatow (2005) rekommenderade i sin översiktsartikel totalplastik om rotatorcuff
och glenoid inte är skadade. En förbättrad cementfixationsteknik bedömdes kunna
minska andelen glenoidlossningar.
Cuff artropati
En omfattande rotatorcuffruptur som inte kan lagas medför ofta att humerus ledhuvud dras
uppåt då armen ska lyftas upp. I uttalade fall uppstår en sk pseudoparalys, dvs oförmåga att
lyfta upp armen. Sekundärt kan en degenerativ broskdestruktion i glenohumeralleden utvecklas
med åtföljande smärttillstånd. Protesförsörjning av cuffartropati axlar utgör ett problem.
Vid traditionell protesförsörjning föreligger en vertikal instabilitet där humerus tenderar att
migrera proximalt (Neer et al 1983, Boyd et al 1991). Detta orsakar en ökad frekvens av glenoidlossning
om total axelplastik användes. Hemiartroplastik, eventuellt med anpassat caput
(CTA-huvud), rekommenderas därför som förstahandsmetod vid protesförsörjning pga cuffartropati.
God smärtlindrande effekt, förbättrad funktion men endast mindre ökning av rörelseomfånget
rapporteras i flertalet fall även om resultaten är sämre än vid intakt cuff-funktion
43