Indikationer för axelkirurgi - SSAS

(Pollock et al 1992, Williams and Rockwood 1996, Field et al 1997, Zuckerman et al 2000).
För att minska kranialiseringen av caput och den nedsatta elevationsförmågan framförallt vid
pseudoparalys har kopplade proteser (Post 1979, 1980) och bipolära proteser (Lee och Niemann
1994, Worland et al 1997, Arrendo and Warland 1999) använts. Pga rapporterade komplikationer,
lossning etc, har användandet av dessa protestyper dock successivt minskat. Problem
med lossning har också rapporterats vid användande av tidigare typer av sk omvända
proteser (Broström et al 1992, Wretenberg och Wallensten 1999). Grammont konstruerade
1985 en omvänd protes att använda vid cuffartropati. Ett hemisfäriskt ledhuvud fixeras ocementerat
med skruvar på glenoiden och i humerus fastcementeras en protesstam med ledskål.
Med protesens design där rotationscentrum medialiseras kan funktion återskapas och armen
eleveras högre upp av deltoideus-muskeln (Grammont 1993). Goda resultat har rapporterats
och indikation för användandet av denna protes finns vid cuffartropathi hos äldre med nedsatt
elevationsförmåga (Rittmeister och Kerschbaumer 2001, Nyffeler et al 2005, Boileau et al
2005). Tidigt konstaterades att impingement mellan humeruskomponenten och glenoidens
nedre del kunde uppstå med åtföljande benuppklarning vilken kan medföra ökad lossningsrisk.
Med förbättrad teknik och lägre placerad glenoidkomponent ska förhoppningsvis dessa problem
minska (Nyffeler et al 2004). En långsiktig uppföljning av patienterna behövs för ytterligare
utvärdering.
Övriga indikationer
Utöver vid indikationerna artros och artrit användes axelartroplastikoperationer vid caputnekros
och vid smärtsamma resttillstånd efter genomgångna frakturer. Resultaten efter protesförsörjning
vid nekros i caput humeri har rapporterats vara goda (Mansat et al 2005). Hattrup och
Cofield (2000) rapporterade att nästan 80 procent av de 127 axlar som opererats med plastik
pga osteonekros blev förbättrade. Lika framgångsrika blir inte resultaten vid protesförsörjning
pga resttillstånd efter proximala humerusfrakturer. Boileau et al (2001) rapporterade 42 procent
utmärkt eller gott slutresultat vid uppföljning av 72 axlar i en multicenterstudie. Inga goda
resultat erhölls i de fall där tuberculum najus behövde lösas, flyttas och fixeras. Liknande resultat
har rapporterats i andra studier (Dines et al 1993, Norris et al 1995, Mansat et al 2004).
Postoperativ rehabilitering
Rehabiliteringen efter en axelprotesoperation är av största betydelse för vilket resultat man kan
uppnå. En sjukgymnast med stor vana av axelprotespatienter bör i samråd med operatören hål-
44