Indikationer för axelkirurgi - SSAS

så sätt kan man bygga upp en ”vägg” av labrum och uppfångad ledkapsel. Detta återskapar
mer av den ursprungliga anatomin med ett labrum som både ger cavitet i glenoidale och som
fungerar som en främre ”vall”. Hos 57 axlar, visserligen bara följda i två år (minimum ett år),
noterades två fall som reluxerade och två fall med subluxationer. Samma teknik, med bl a
borrhål genom brosket i främre delen av glenoidale, har också använts av Gartsman och
medarbetare (2000) och Ide (2004) med goda resultat.
Hur handlägger Sveriges ortopeder axlar med främre instabilitet?
En studie av Salomonsson och Hovelius (2002), där alla ortopedkliniker i Sverige åren 1981,
1991 och 2001 tillfrågades om vilka operationsmetoder de använde, har visat en stor variation
i val av metod och även över tid (figur 7). Tidigare använda metoder, såsom Eden-Hybbinette
och förenklad Putti-Platt, har nästan helt försvunnit och ersatts av artroskopisk stabilisering
eller öppen Bankart, där Mitekankare etc. anses ha förenklat tekniken. I denna studie fram-
kom också att det årligen i Sverige utförs ca en främre instabilitetsoperation per 10 000 invå-
nare, varför det totalt i Sverige bör utföras omkring 900 operationer av det här slaget per år.
Några kliniker gjorde år 2001 akuta stabiliseringar och en del avsåg att börja med lavage vid
förstagångsluxationer.
Andel
1
0,9
0,8
0,7
0,6
0,5
0,4
0,3
0,2
0,1
0
1975-1979 1980-1984 1985-1989 1990-1994 1995-1999 2000-2001
Period
Bristow
Eden-Hybbinette
Putti-Platt
Arthroscopic
Capsular-shift
Bankart
Figur 7. Operationsmetoder vid främre instabilitet i Sverige under tiden 1971 till 2001 (Salomonsson
och Hovelius 2002). Andel av klinikerna som använder respektive metod. Summan blir >1 då vissa
kliniker använder flera metoder.
33