Nr 1-2 1992 - Johan Nordlander sällskapet

Oknytt 1-2/1992 39
ägonamn, Blädingar, Dalhems sn, antar Carl Ivar Ståhle
att blad syftat på "ymnigt foder". 33 Naturligtvis kunde en
sådan tolkning även övervägas för Blädjan, även om jag
anser den mindre trolig. En annan möjlighet vore att
uppmärksamma en bibetydelse hos ordet som förefaller
att vara gammal, nämligen 'flik, hörn, snibb (på kläder)'.
Måhända har detta biflöde liknats vid ett utskott, en
gren av den större Härjån. Rent hypotetiskt kunde man
överväga ett genom metates uppkommet Blädj- av blädje
m., fsv. *blaegdhe m. 'vigg, kil', 34 syftande på någon kilformig
terräng längs ån eller att ån uppfattats som en
"kil" i landskapet. I Lillhärdal rinner också Låddan
("l8 vdda"). Detta ånamn skulle kunna vara en parallell
till det skånska Löddeå (loddu ca 960, lödda ca 1200),
ett namn som ingår som förled i Löddeköping (Luddek0pinge
ca 1350, Loddaek0pingh 1378), vilket visar att
ånamnet bör vara ett äldre * Ludda {Lödda), som antagits
vara en bildning till ett substantiverat adj. *luddr
{loddr) 'försedd med växtlighet' e.dyl. {:*liudha 'växa'). 35
Löddeåns gamla namn, som är etymologiskt identiskt
med det norska Lödda, har översatts 'ån med rik vegetation
av vattenväxter', och måhända har Låddan liknande
bakgrund.
Ett tämligen unikt ånamn är Aloppan {Alopa åån
1646, Oloppa 1685) i Vemdalen och Storsjö. Namnet torde,
trots dagens utseende, inte ha något att göra med det
lilla otrevliga djuret loppa. Istället förefaller det tilltalande
att sammanställa detta namn för det första med de uppländska
bynamnen Åloppe, avseende bebyggelser dels
invid Lillån i Nysätra sn, Lagunda hd, dels invid Åloppebäcken
i Bälinge sn, vilka har antagits innehålla ett sammansatt
fsv. Al0pe 'ålopp', där senare leden är ett -l0pe n.
'strömdrag', en ia-avledning till lopp, på samma sätt som