Nr 1-2 1992 - Johan Nordlander sällskapet

Oknytt 1-2/1992 49
te just gles tallskog när gårdarna grundlades.
Klöues. Nr (14), nytt nr 33.
Enligt framlidne Jöns Jönsson i Klöves berättas följande
sägen om detta hemman. En man på Klöves såg en gång
en älgko på backen nedanför gården. Han grep då efter
geväret och skulle skjuta kon, då han tyckte att detta var
ett gott tillfälle att fylla på gårdens matförråd. Men bondens
hustru tyckte att han skulle låta älgkon löpa. Bonden
tog i alla fall geväret och avlossade ett skott mot älgkon
och fällde den till marken. Men samtidigt föll en av
hans egna kor död ned i fjöset. Detta ansågs som ett dåligt
tecken och ett utslag av trolldom. Bonden tog då och
högg av klövarna både på älgen och på kon och spikade
upp dem runt fjösbyggnaden. Därav skulle gården ha
fått sitt namn Klöues.
I Svenska gods och gårdar, Härjedalen (s. 62) kan
man läsa att denna gård ägdes av en Klåvestor f. 1756
och att gården fått sitt namn efter denne. Detta är en
missuppfattning. Detta Klåvestor bör skrivas Klåves-Tor
och syftar väl på Tor Persson, som var bonde i Klöves
och förstås uppkallats efter denna gård.
Klöves är det dialektala uttalet av mansnamnet Klåves,
dvs. Klaus. Namnet är mycket sällsynt i Härjedalen
och torde endast ha burits av ett fåtal. I Evert Bildts räkenskap
över skeppsskatt 1557-59 finns i Härjedalen
två bönder Oluff Klauissönn i Kolsätt, Älvros sn, och
Oluff Clauessönn, troligen i Glöte, Linsells sn. I tionderegistret
för Lillhärdal 1564 upptas en bonde Clåues
Monsson, som med goda skäl kan antas ha bott i Klöves.
Gårdnamnet har påträffats endast ett fåtal gånger i
skrift. Meretha i Klöfwes och Pigan Anna i Klöfwes förekommer
1775 bland anhängarna till Mårten Thunborg