Nr 1-2 1992 - Johan Nordlander sällskapet

58 Oknytt 1-2/1992 58
1810, den nya kyrkohandboken 1811 och den wallinska
psalmboken 1819 — valde man att ta strid för de gamla
böckerna från 1600-talets slut. Eftersom den religiösa litteraturen
spelade en så betydelsefull roll vid nyläseriets
framträdande i övre Norrland, är det befogat att göra läsningen
till ett centralt moment vid en analys av väckelsen.
Inom den kyrkohistoriska forskningen har uppbyggelseläsningen
i Norrland erhållit ett visst utrymme. Allan
Sandewall anför sålunda tre förutsättningar för läseriets
utbredning i Norrland vid 1800-talets början: "en någorlunda
allmänt utbredd läskunnighet, en jämförelsevis
rik tillgång på andaktslitteratur samt ett starkt intresse
hos enskilda att tillägna sig innehållet i denna litteratur".
3 Det är dock främst John Holmgren som i sin avhandling
om norrlandsläseriet mera programmatiskt behandlat
den religiösa litteraturen. Genom att undersöka
bouppteckningarnas bokbestånd har Holmgren försökt
komma åt andaktslitteraturens och därmed även läseriets
teologiska profil. 4 På grundval av detta vanskliga
material uppfattar han nyläseriet som ett rent Lutherläseri,
i motsats till forskare som Gunnar Westin, Nils
Rodén och Allan Sandewall, som mera vill framhäva de
herrnhutiska influenserna, inte minst via Sions sånger. 5
Tidigare forskning har således uppmärksammat läsningens
betydelse inom den norrländska folkväckelsen.
I denna artikel avser jag något mera systematiskt behandla
norrlandsläseriet utifrån aktuell läsforskning. Intresset
förskjuts därmed från läseriets teologiska profil
till läsningens betydelse för att skapa en kulturell identitet.
Jag kommer därvid att diskutera införandet av den
nya katekesen 1810 utifrån ett läskultursperspektiv. I
detta perspektiv faller det sig naturligt att ställa frågan
om stridigheterna kring nyläseriet också kan betraktas