Nr 1-2 1992 - Johan Nordlander sällskapet

60 Oknytt 1-2/1992 60
past kan ha varit inskränkt till en stavelseliknande läsning
till stöd för utantilläsningen, som den kyrkliga läsningen
ibland har blivit karaktäriserad. Det religiösa
läseriet utgör slutligen ett viktigt exempel på en läskunnighet
som utan tvivel måste betecknas som mycket aktiv.
Detta läseri uppträder inom den äldre kyrkliga läskulturen,
men det uppvisar drag som pekar framåt och
som till vissa delar är gemensamma med den borgerliga
läskulturen. Under 1700-talet breder nämligen ett i någon
mening nytt slags läsande ut sig, en utveckling som
löper parallellt med en ökad bokutgivning och en förändring
av läsinnehållet. Bokproduktionen präglas i stigande
grad av nya fromhetsriktningar och en begynnande
sekularisering. 8
Läsandet förändras
Den kraftiga ökning av bokutgivningen som kan iakttas
fr.o.m. 1700-talet har föranlett forskare som Rolf Engelsing
att tala om en övergång från en tidigare intensiv läskultur
till ett modernt extensivt läsande, från upprepningsläsning
till engångsläsning. 9 Denna karaktäristik
torde framför allt äga giltighet för den borgerliga läskulturen,
även om det också inom denna fanns ideal som vände
sig mot ett alltför omfattande läsande, till vilket ges
anledning att återkomma. Folkläsningen i Sverige måste
dock först betraktas i andra perspektiv, där större hänsyn
tas till läsningens huvudsakligen religiösa innehåll.
Ortodoxins pedagogik följde en koncentrisk, deduktiv
metod, dvs. innehållet i catechesis canonica, som mötte
redan i ABC-boken, utvecklades vidare i Luthers lilla katekes,
ur vilken i sin tur nya satser härleddes i de s.k.
spörsmålen eller utvecklingen. Till dessa tre läromedel