Nr 1-2 1992 - Johan Nordlander sällskapet

Oknytt 1-2/1992
Kuriren, och Anton Wikström, chefredaktör för Norra
Västerbotten i Skellefteå, stödde aktivt kraven på legitimation
för tandteknikerna. 9
Kvacksalveriet var ett stort problem i länet och länets
tandläkarförening försökte på olika sätt bekämpa det.
Man försökte bl.a. i Umeå få slut på annonseringen från
de illegala tandvårdsutövarna genom att hota med att
tandläkarna skulle sluta införa annonser i tidningarna. 7
Aktionen ledde till att de redan spända relationerna mellan
tandläkarna och pressen försämrades ytterligare.
Västerbottens tandläkarförening hade vid sitt årsmöte
år 1924 beslutat att, som ett led i kampen mot kvacksalveriet,
försöka stimulera tandläkare att slå sig ned på
större orter i länet. Tandläkarna var koncentrerade till
Umeå och Skellefteå och på landsbygden sköttes tandvården
av, enligt Porad, "ett par bofasta kvacksalvare, men i
huvudsak voro dessa av kringresande typ, som på det
ansvarslösaste sätt under kort tid betade av ett område
och sedan försvunno innan verkningarna hunnit göra
sig gällande". Vidare: "ett par misslyckade existenser
bland i södra Sverige boende tandläkare gjorde liknande
räder här uppe och vad de där samvetslösa skurkarna,
både de som hade legitimation och de andra, åstadkommo
har man idag svårt att tänka sig." 8 Tandvårdsbehovet
i länet var mycket stort och bland allmänheten rådde
misstro mot tandläkare och tandvård.
Tandläkarföreningen utarbetade därför ett förslag om
kliniker för skol- och vuxentandvård på följande orter:
Dorotea, Åsele, Stensele, Bjurholm, Nordmaling, Vindeln,
Robertsfors, Lövånger och Jörn. Kommunen förutsattes
hålla lokal och dessutom lämna ett engångsbidrag
för utrustning och inventarier på högst 1 800 kr. Förslaget
mottogs inte särskilt väl och trots påminnelser var
85