Nr 1-2 1992 - Johan Nordlander sällskapet

Oknytt 1-2/1992
än den, som kommit längre i ordenshemligheten,
förklaras i ordenteliga concilier, som ofta hållas, för
kätterske och följakteligen äfven hvar och en, som
äger eller läser någon annan bok, för en kättare
och djefvulens barn. 38
Över huvud taget gällde konflikten i stor utsträckning
att prästerskapets andliga auktoritet ifrågasattes. "Sektens
hufvudmän hafva nämligen gåfvan att pröfva andarna,
att döma alla andar, läror och människor i världen
[,..]." 39 Själva läsningen var dessutom en väg till omvändelse
och gjorde därigenom prästerskapets förmedling
överflödig. I förordet till Luthers galaterbrevskommentar
som utgavs år 1813, skriver Olof Palmgren om de tillrättaförda
själarna i Norrbotten, "till hwilkas förande till
Christum förmedelst tron, Gud täckts begagna sig af sitt
dyra Redskap, den salige Doctor Luther, näst den Heliga
Biblen, hwilken en hwar Christen aldramest högagtar". 40
Mot prästernas auktoritet ställde läsarna bibelns och
Luthers. Detta gällde inte minst i fråga om läsarnas avvisande
hållning till lagens bruk för den pånyttfödda
människan. Det drag av antinomism som utmärkte nyläseriet
tedde sig särskilt hotfullt för myndigheterna.
Grape refererar läsarnas syn på den omvända människans
förhållande till lagen:
Hon skall blott hålla sig till Kristum, som är lagens
ända och fullbordan samt upphäfvit lagens stadgar.
Man må således icke för dem, som desse förklarat
för benådad, predika något bud eller säga till dem:
du skall älska Gud och fullgöra dina pligter, utan
på sin höjd yttra den önskan: det vore, väl om Kristus
gåfve dig vilja och kraft därtill. 41
71