Med ansiktet vänt mot Europa - Lärarförbundet

forskning om effektiva skolor
bättre och bättre med hänsyn tagen till deras socioekonomiska bakgrund.
Hopkins och Reynolds (2001) menar att arbetet med skolutveckling inte ska
göra lärare och elever till passiva mottagare av eller spelbrickor i en förändringsprocess.
Intentionen ska istället vara att förse dem med färdigheter så att de aktivt
kan vara med och förbättra arbetet i skolan och i klassrummen. Här är det viktigt
att fokusera och utveckla den enskilda skolans interna förutsättningar och kultur
så att de stödjer ett fortlöpande förbättringsarbete (genom personalutveckling,
att involvera lärare, övrig skolpersonal och elever i policy- och beslutsfrågor, att
koordinera och integrera resurser och förmågor etcetera) – annars riskerar skolutvecklingsarbetet
att bli marginaliserat.
Mot bakgrund av fallstudier av effektiv skolutveckling i åtta EU-länder konstaterar
Wikeley et al. (2005) att även om externa förändringsagenter – det vill säga
yttre samhällelig press på skolor att förbättra sin verksamhet och dess resultat –
har visat sig vara en högst viktig faktor, så är en annan viktig faktor att skolorna
också äger sin skolutveckling och själva aktivt arbetar med den, det vill säga interna
förändringsagenter spelar en mycket stor roll. Lärares delaktighet och engagemang
i ett sådant förändringsarbete är en synnerligen viktig faktor, vilket framgår
av fallstudierna. Skolutveckling är således inte ett enmansarbete som skolledaren
ska utföra och driva på utan den måste också utföras av och vara väl förankrad
hos lärarna. En gemensam vision bland skolledare och lärare är också nödvändig.
”From the case studies it emerged that it was important for all teachers, not just
the principal, to have a shared vision as to how the proposed programme contributed
to the wider aims of the school and, particularly, affected the teachers’ role
within it. Unless this broader view was taken, there was little chance of the programme
having any lasting effect” (Wikeley et al., 2005, s. 403).
Ett sikte på processer i klassrummen och i skolan räcker inte utan fokus måste
ligga på att förbättra elevers skolprestationer. Hopkins och Reynolds (2001) hävdar
att arbetet måste vara forskningsbaserat, det vill säga de strategier, program
eller metoder som man inhämtar ska ha vetenskapligt dokumenterat stöd i fråga
om att vara effektiva. Reynolds (2005) menar att man i ett skolutvecklingsarbete
måste undvika att uppfinna hjulet på nytt. Därför är det angeläget att ta del av och
dra nytta av forskningsbaserade kunskaper som finns utanför den enskilda skolan.
Det är samtidigt viktigt att ta hänsyn till den enskilda skolans unika särdrag och
utveckla strategier på basis av vad man kan iaktta genom att granska den särskilda
kontexten (Hopkins & Reynolds, 2001; Reynolds, 2005). Det betyder bland annat
att skolutvecklingsarbetet måste vara datadrivet, det vill säga att man fortlöpande
samlar in och utvärderar data från den egna skolverksamheten för att därigenom
kunna överskåda, följa och upprätthålla förbättringsarbetet samt som skolledare
kunna ge högkvalitativ återkoppling till lärare, elever och föräldrar.
59