2010:9 - SAU

Keramik g/m2
1000,0
900,0
800,0
700,0
600,0
500,0
400,0
300,0
200,0
100,0
0,0
Forskningshistorik
– gropkeramik i Gästrikland
av Fredrik Hallgren
52-51,5 51,5-51 51-50,5 50,5-50 50-49,5 49,5-49 49-48,5 48,5-48 48-47,5 47,5-47
Åren 1927–1997
År 1927 registrerade Arvid Enqvist de första neolitiska boplatserna
i Gästrikland – Västra och Östra Mårtsbo, lokaler
som en tid dessförinnan upptäckts av en grupp fornintresserade
Valbo-bor med handelsföreståndare Holmstedt
i spetsen (Enqvist 1928). Bakgrunden till upptäckten var
att en dubbeleggad stridsyxa av fredgårdstyp påträffats i
grus hämtad från en grustäkt belägen på sydsidan av höjden
Björkmursberget 4 km SSV byn Mårtsbo. Vid besiktningen
noterade Enqvist två stenåldersboplatser med riklig
förekomst av vad som numera kallas gropkeramik.
Stridsyxan var hittad i grus tagen i en täkt belägen i västra
änden av Björkmursberget, denna lokal är sedemera känd
som Västra Mårtsbo (Gävle 301:1, 301:2) eller stora boplatsen.
I en annan täkt 200 m öster därom återfinns Östra
Mårtsbo (Gävle 302:1, 302:2) eller lilla boplatsen, också här
gjordes rikligt med fynd av gropkeramik. Uppmärksamheten
kring Mårtsbofynden ledde till att ytterligare en lokal
med fynd av liknande keramik anmäldes, Ista (Österfärnebo
281:1), belägen på ön av samma namn i Dalälvens
Färnebofjärd (Enqvist 1928:53ff).
Upptäckten av neolitiska kustboplatser i Gästrikland
var inte oväntad. Enqvist skriver:
“Att denna upptäckt en gång skulle komma, fanns all anledning
att förmoda, då man redan länge i angränsande
landskap (Uppland, Västmanland och Helsingland) känt
och på flera ställen undersökt boplatser av liknande karaktär.”
(Enqvist 1928:47)
m ö h
Figur 74. Diagram över mängden keramik/m 2 enligt olika höjdintervall.
1928 genomförde Enqvist, assisterad av Sten Florin och
Gustaf Adolf Hellman, en mindre undersökning på Östra
och Västra Mårtsbo (Enqvist 1928; Norrman 1982). Tre år
senare återupptogs fältarbetet i form av seminariegrävning
under Sune Lindqvist ledning. Claes Claesson ledde
delar av arbetet och rapporterade även om undersökningen
i Från Gästrikland 1931 (Claesson 1932; 1934). Materialet
kom sedan att bearbetas och publiceras av Anne-
Beate Jonnson (Jonsson 1958). Även Lili Kaelas har
diskuterat fynden (Kaelas 1957;131), och mer nyligen har
materialet tagits upp av Vladimir Timofeev (2000) och
Lena Holm (2006). Fynden från Västra Mårtsbo inkluderar
ett tiotal skärvor från en asbestmagrad kruka av Kierkki-typ
med ursprung i mellersta eller östra Finland, ett
fynd som diskuteras av Fredriks Hallgren (Hallgren
2008:265ff).
När boplatserna vid Mårtsbo och Ista upptäcktes
diskuterades det vi idag känner som gropkeramisk kultur
i termer av östsvensk boplatskultur och keramiken benämndes
vanligen kort och gått boplatskeramik, ett begrepp som
var konstruerat i relation till den annorlunda stenålderskeramik
som var känd från megalitgravar och båtyxgravar.
Boplatskeramiken delades vidare in i stilar namngivna
efter klassiska fyndplatser, i norra Mälardalen nyttjades
benämningarna Åloppe I, II och III (Ekholm 1918:13f),
längre söderut var benämningarna Säter II, III och IV i
bruk (Nerman 1927). Begreppet boplatskeramik fungerar
sämre vid jämförelser mellan skilda typer keramik som har
det gemensamt att de är funna i boplatskontext och kanske
var det bakgrunden till att Oscar Almgren använde begreppet
gropkeramik i artikeln “Några svensk-finska stenåldersproblem.
Ett orienteringsförsök” (Almgren 1912).
Först i slutet av 1930-talet tycks termen gropkeramik ha
sau rapport 2010:9 69