Prövningen av återkravsbeslut i domstol - Juridiska institutionen ...

märksamhet på att sådana finns och att domstolen avser att använda sig av dem. 55 Detta är
viktigt eftersom målet inte bör avgöras utan att parterna fått tillfälle att argumentera kring de
frågor som bestämmer målets utgång. 56
4.1.3 Yrkanden och grunder
Yrkandet är kärandens begäran till domstolen att meddela ett avgörande med yrkandens inne-
håll. 57 Yrkandet utgör också processens ”ram”, vilket innebär att rätten inte får gå utöver yr-
kandet i målet enligt 17 kap. 3 § RB.
Om parterna skulle önska ända yrkandet i allmän domstol är huvudregeln, enligt 13:3 1 st.
RB, att detta inte är tillåtet. Denna huvudregel är emellertid försedd med en rad undantag.
Käranden anses alltid ha rätt att kräva annan fullgörelse än den om vilken talan har väckts
under förutsättning att en omständighet inträffar eller kommer till kärandens vetskap senare
och billighetsskäl talar för att käranden skall få ändra sitt yrkande. Detta är fallet om den yr-
kade fullgörelsen, t.ex. utfående av en bil som svaranden innehar, blir omöjlig, p.g.a. en brand
hos svaranden i vilken bilen förstörs. Då har käranden möjlighet att ändra sitt yrkande och
istället kräva ersättning motsvarande bilens värde. Detta gäller även om målet redan skulle
avancerat till huvudförhandling eller skall avgöras av överrätt. 58 Käranden har också möjlig-
het att väcka talan om fastställelse av ett prejudiciellt 59 rättsförhållande samt att framställa
tilläggsyrkande avseende ränta eller annan tilläggsförpliktelse. Slutligen har även käranden
möjlighet att framställa ett helt nytt yrkande om detta stödjer sig på väsentligen samma
grund 60 som det tidigare. 61 Dessa typer av ändringar av yrkandet sedan huvudförhandling
påbörjats i målet får dock enbart ske om det kan göras utan olägenhet. I överrätt får, i enlighet
med instansordningsprincipen, inte dessa ändringar av yrkandet göras. 62
55 Ekelöf & Edelstam, Rättegång I, s 61 och Ekelöf & Boman, Rättegång IV, s 239-240.
56 Ekelöf & Edelstam, Rättegång I, s 71-72.
57 Lindell, Civilprocessen, s 50 och Ekelöf & Edelstam, Rättegång I, s 39.
58 Ekelöf, Rättegång II, s 139 och Lindell, Civilprocessen, s 215-216.
59 Med detta avses att ”sakens prövning beror av huruvida ett visst rättsförhållande består eller icke består”. T.ex. i ett skadeståndsmål
där svaranden invänder att käranden inte är ägare till det förstörda föremålet är äganderättsfrågan prejudiciell till
”saken” i målet, dvs. skadeståndsskyldigheten. Se Ekelöf, Rättegång I, s 45.
60 Ekelöf menar att begreppet skall uppfattas på det sättet att det rör sig ”väsentligen samma grund” om det handlar om omständigheter
som ”brukar vara tvistiga i mål av ifrågavarande slag” (Ekelöf, Rättegång II, s 167). För en redovisning av andra
meningar se Fitger, Rättegångsbalken, s 14:7-8.
61 Denna ordning motiveras av processekonomiska skäl. Om käranden inte tilläts utöka sitt yrkande kvantitativt skulle denne
tvingas att väcka en ny talan för att kunna utfå tillägget. Se Ekelöf, Rättegång II, s 137-139.
62 Fitger, Rättegångsbalken, s 13:40.
17