Prövningen av återkravsbeslut i domstol - Juridiska institutionen ...

När myndigheten istället väcker talan i allmän domstol blir frågan hur förbudet mot reforma-
tio in pejus skall hanteras där. Av civilprocessuella regler följer att det yrkade beloppet sätter
ramen för processen. Domstolen är inte behörig att tillerkänna en part ett högre belopp än vad
denne yrkat, dvs. gå utanför ramen för processen. Skulle en förvaltningsmyndighet i sitt första
återbetalningsbeslut ange att 100 000 kronor skall återbetalas och sedan även i tingsrättspro-
cessen yrka detta belopp är det klart att 100 000 kronor utgör processens ram och således det
omtvistade beloppet. Detta kan knappast strida mot förvaltningsrättsliga regler eftersom åter-
kravsbeslutet och det yrkade beloppet korresponderar mot varandra.
Om myndigheten istället skulle väcka talan och kräva 150 000 i tingsrättsprocessen, trots att
de i återbetalningsbeslutet angett 100 000 kronor som återkravsbelopp, blir dock frågan mer
oklar. Enligt civilprocessuella regler har tingsrätten att bedöma det framställda yrkandet, som
utgör processens ram, och ta ställning till vilket belopp som myndighetens motpart skall för-
pliktas att fullgöra. Det som komplicerar förhållandet är att förvaltningsdomstol inte kunnat
döma ut detta belopp i en process i förvaltningsdomstol eftersom detta otvivelaktigt skulle
strida mot förbudet mot reformatio in pejus. Det är dock oklart om detta förbud kan anses
gälla även i allmän domstol. Den huvudsakliga invändningen är att återkravsbeslutet saknar
negativ rättskraft och därmed kan ändras i såväl skärpande som mildrande riktning av förvalt-
ningsmyndigheten innan talan väckts i förvaltningsdomstol. 107 Dessutom utgör målet ett dis-
positivt tvistemål och det bör därför inte finnas hinder för parterna att disponera över proces-
sen till fullo. Detta skulle motverka de grundläggande principer varpå de dispositiva tvistemå-
len vilar. Det möter givetvis även betänkligheter att tillerkänna en förvaltningsprocessrättslig
princip verkan i en process i allmän domstol.
Argument som talar för en ordning där förbudet mot reformatio in pejus gäller även i allmän
domstol är främst att den enskildes rättsskydd inte kan tillåtas vara beroende av vilken dom-
stol som prövar återkravsmålet. Den enskilde skulle då förlora det skydd som finns i förvalt-
ningsdomstolarna genom att förvaltningsmyndigheten skulle kunna återkräva ett mycket hög-
re belopp än vad de inledningsvis beslutat om. Återbetalningsbeslutet har vidare karaktär av
offentlig maktutövning och även fast återbetalningsfrågan kan komma under allmän domstols
prövning ändras ej denna karaktär. Anledningen till att förbudet mot reformatio in pejus,
107 Beslutsmyndigheten kommer inte att kunna ompröva sitt beslut när det börjat prövas av förvaltningsdomstolen p.g.a. lis
pendens. Se angående detta: Ragnemalm, Förvaltningsprocessrättens grunder, s 126-127.
29