Prövningen av återkravsbeslut i domstol - Juridiska institutionen ...

splittrad bild av prövningens omfattning. Även vid en genomgång av praxis från hovrätten
märks denna splittring tydligt. Hovrätten över Skåne och Blekinge 100 menade att en tingsrätt
som inte företagit en fullständig prövning gjort sig skyldig till grovt rättegångsfel medan Hov-
rätten för Västra Sverige i ett annat mål 101 ansåg att prövningen endast skulle omfatta beslu-
tets laglighet. Prövningstillstånd 102 har meddelats för det senare målet.
Mot bakgrund av det ovan anförda kan inget med säkerhet sägas med avseende på prövning-
ens omfattning i allmän domstol. Ett förtydligande från HD är med andra ord önskvärt för att
bringa klarhet i rättsläget. Enligt min uppfattning är emellertid rättsläget klarare än vad Hov-
rätten för Västra Sverige anser i sin dom. Av de mål 103 som HD avgjort får det anses framgå,
av majoritetens uppfattning, att återbetalningsbeslut skall prövas i sak, dvs. en fullständig
materiell prövning skall ske. Denna uppfattning företräds även i doktrinen. 104 Mot bakgrund
av detta anser jag att rättsläget med övervägande sannolikhet måste anses vara att återbetal-
ningsbeslut skall prövas fullständigt, såvida HD inte genom sitt prövningstillstånd har för
avsikt att ändra rättsläget.
5.4 Myndighetens möjlighet att ändra sitt återbetalningsbeslut
Såsom framgått tidigare är återbetalningsbeslutet inte beskaffat med några rättsverkningar
utan det utgör blott myndighetens ståndpunkt i återbetalningsfrågan. Det kan inte heller anses
besitta negativ rättskraft eftersom det rör sig om ett betungande beslut. 105 FK får således anses
fria att ändra sitt återbetalningsbeslut i såväl skärpande som förmildrande riktning. Skulle
målet prövas i förvaltningsdomstol så skulle domstolen dock vara bunden av förbudet mot
reformatio in pejus och således inte kunna ändra beslutet till den enskildes nackdel enligt 29 §
FPL. 106
100 RH 2006:37.
101 Mål T 4893-03.
102 Målnummer i HD är T 3379-06.
103 Här avses NJA 1984 s 648, NJA 1988 s 552 och NJA 2001 s 22.
104 Andersson, SvJT 2001 s 880-884.
105 Med detta avses att myndigheter är fria att ändra betungande beslut i vilken riktning som helst. Begreppet ”negativ rättskraft”
med avseende på myndighetsbeslut antar jag är känt av läsaren och ingen djupare genomgång kommer att göras för
denna framställning då det inte kan anses nödvändigt. En redogörelse för begreppets innebörd görs i t.ex. Bohlin & Warnling-Nerep,
Förvaltningsrättens grunder, s 52-54 och Strömberg, Allmän förvaltningsrätt, s 70-74. Den redovisning som görs
där är dock en grov förenkling. Egentligen har betungande beslut i viss utsträckning tillerkänts negativ rättskraft. Se angående
detta t.ex. Bull, JT 2003-04, s 108 – 113 och Lavin, FT 2007 s 10.
106 Se t.ex. Bohlin & Warnling-Nerep, Förvaltningsrättens grunder, s 276.
28