Gruppens betydelse – fenomenologisk studie om ... - Gestaltakademin

på vidare forskning.
Jag var nyfiken och lite spänd inför intervjuerna med informanterna och blev överraskad över
informanternas djupa önskan att dela sina upplevelser med mig. Det blev tydligt att tanken för
informanterna att gå i grupp för ungdomar med missbrukande föräldrar/förälder hade funnits
länge inom dem innan de erbjöds att komma till någon grupp. Processen om en vilja till
förändring fanns inom informanterna innan gruppen startades då deras livssituation var svår
för dem. Och deras önskan om att andra ges möjlighet till samma hjälp som dem
genomsyrade våra samtal.
Vad har då resultatet visat var/är betydelsefullt för mina informanter? Att mötas och upptäcka
att man inte är ensam om att uppleva svåra saker upplevs som otroligt skönt. Lindstein (1999)
skriver att barn som växer upp med att inte lita på någon isoleras från all kontakt så
betydelsen av att möta andra ungdomar som förstår och få en känsla av att inte vara ensam ger
en samhörighet och tillhörighet. Vetskapen om att andra har en liknande livssituation blir en
befrielse och att då mötas ger en känsla av att inte vara ensam. Känslan av samhörighet då
man tillhör en grupp ger en djupare mening än endast känslan av att inte vara ensam. Att gå
till gruppen blir en del av vardagen, det går att visa sina känslor i gruppen. Alla respekterar,
lyssnar på varandra och bryr sig om varandra och blir som en familj. Det blir naturligt med
pauser från gruppen vid lov och skönt när gruppen startar igen.
Regeln ”att inte lita på” är effektivt för att ingen ska upptäcka hur de har det hemma i
familjen. Men det ger förödande konsekvenser i form av total isolering och misstänksamheten
som inverkar på förmågan att möta de egna känslorna och ge uttryck för dem. (Lindstein
1999) Att då få börja uttrycka sig själv genom att dela sina erfarenheter, tankar och känslor
öppet och känna igen sig i andras berättelser och dela det tillsammans fast det är sorgliga
saker de talar om blir en bearbetning som blir läkande. Alla delar de förlusten av att få vara
barn och ta mer ansvar än de var mogna för. Att visa sina känslor som ilska och glädje är inte
enkelt för informanterna och det blir ibland känslomässigt svårt för dem. I gruppen finns det
en trygghet som gör att informanterna på ett djupare plan kan visa sina känslor. Wrangsjö
(1984) skriver att det centrala nervsystemets uppgift är att förmedla intrycken och bearbeta,
tolka och lagra informationen. Överbelastning i form av stress och/eller trauma försvårar
barnets utvecklingsprocess och inlärningen. Och för att upprätthålla balansen behövs lagom
mängd vila som ger återhämtning och lagom mängd aktivitet. Informanterna beskriver att de
38