Rapport 867.pdf - Svenska EnergiAskor AB

13
VÄRMEFORSK
kan tyckas stelbenta, men de innebär samtidigt en förenkling. Man måste också komma
ihåg att många års erfarenhet av vägbyggande har lett fram till kunskap om hur ett bra
obundet material är sammansatt, vilket avspeglas i de indirekta materialkrav som finns
angivna". (sid 250 i [8]).
En svårighet med funktionsbaserad vägdimensionering är att man bör ha en god
uppfattning om belastningarna på olika nivåer i konstruktionen. Detta för att kunna
lägga materialen på rätt ställe i konstruktionen (under den spänningsnivå som
materialen klarar av). Kunskaper om materialen kan tas fram via laboratorium, men
kunskap om belastningar på olika ställen i konstruktionen samt hur materialen
samverkar i en sådan ”sandwich”-konstruktion måste tas fram på något annat sätt, t ex
via modellberäkningar.
2.4 Summering av kapitel 2
Kapitlet beskriver principerna för vägbyggnad enligt ATB VÄG 2003 [7]. Det framgår
att en sådan ”typväg” består av slitlager, överbyggnad och undergrund. Vidare
konstateras att en väg måste ha rätt hållfasthet mot belastningar och klara påkänningar
från temperaturväxlingar (klimat) på ett bra sätt. De mekaniska påfrestningarna är störst
längst upp i vägkroppen och lägre längre ner. Vägen skall klara vinterklimat genom att
ha rätt tjälskyddsegenskaper. För att inte i onödan bidraga till frosthalka krävs att
materialen inte har för låg värmekonduktivitet.
Funktionsbaserad vägdimensionering innebär i huvudsak att man dimensionerar fritt
med den grundprincipen att ett material placeras så långt ned i vägkroppen att man med
marginal vet att påkänningarna på den nivån ligger under det som materialet klarar av.
För att minska påfrestningarna på en viss nivå kan man t ex öka bärlagrets tjocklek för
att sprida lasten bättre.