Rapport 867.pdf - Svenska EnergiAskor AB

VÄRMEFORSK
Tabell 5-1. Tabellen visar hur lång tid det tar för vattnet att perkolera 1 m genom ett material vid
olika uppmätta hydrauliska permeabiliteter.
Table 5-1. The table shows the amount of time spent for water to move 1 m through a material
for different hydralic permeability.
Mätvärde, m/s Tidsåtgång för vattnet att
förflytta sig 1 m. (sek)
1*10 -10 10 10 s 320 år
1*10 -9 10 9 s 32 år
1*10 -8 10 8 s 3,2 år
1*10 -7 10 7 s 4 månader
5*10 -7 2*10 6 s 3 veckor
1*10 -6 10 6 s 12 dagar
1*10 -5 10 5 s 1,2 dagar
1*10 -4 10 4 s 3 timmar
1*10 -3 10 3 s 20 minuter
48
Tid för vattnet att förflytta sig
1 m. (lämpl tidsenhet)
Det finns ett antal olika metoder för att mäta permeabilitet. Antingen mäter man
permeabilitet i direkta metoder, (t ex permeabilitetsförsök med variabel eller konstant
tryckhöjd, rörpermeameter) eller med indirekta metoder som innebär att permeabiliteten
beräknas utifrån resultatet från andra försök, t ex kompressometerförsök eller
ödometerförsök. Man kan också uppskatta permeabilitet empiriskt genom beräkningar
utifrån kornstorleksfördelningen.
5.3.8 Provningsmetod för krossmotstånd av lättballast
En del provningsmetoder för mekanisk beständighet har berörts tidigare i avsnitt 5.2. En
provningsmetod som ej var med i det avsnittet är en provningsmetod för krossmotstånd
av lättballast. Eftersom askor till viss del påminner om lättballast kan denna
provningsmetod vara lämplig också för askor. prEN13055-1 bilaga A beskriver
provningsmetoden som heter ”Determination of crushing resistance”. Principen är att en
stålcylinder packas med materialet och kompakteras med vibration. En stålkolv pressas
sedan nedåt och komprimerar materialet en viss given distans (20mm) varefter kraften
som behövs registreras och uttrycks som krossmotstånd.
5.3.9 Provningsmetoder för organisk halt
I ATB VÄG 2003 [7] finns ett krav på att obundet material till överbyggnadslager högst
får innehålla 2 vikts-% organiskt material på en provfraktion < 2 mm mätt med
kolorimetermetoden (se bilaga B och avsnitt 5.3.9.2). Bakgrunden till denna regel är
observationer att innehåll av organiskt material kan sätta ned bärförmågan på det
obundna lagret, genom att det organiska materialet fungerar som någon form av
friktionssänkande medel mellan ballastpartiklarna. Studier av t ex Bäckman [29] visade
att E-modulen sänktes kraftigt då organiskt material blandades med bergkrossmaterial.
En viktig skillnad mellan organisk halt för traditionell ballast och organisk halt för
askor är ursprunget av det organiska materialet. I fallet traditionell ballast utgörs oftast
det organiska materialet av rester av avbaningslagret (översta skiktet av berg- eller
grustäkten), medan det för askor huvudsakligen rör sig om oförbränt material.