Rapport 867.pdf - Svenska EnergiAskor AB

19
VÄRMEFORSK
alternativa material. Den andra generationens produktstandarder (om ca 4-5 år) kommer
förmodligen att innehålla provningsmetoder som tar hänsyn till de alternativa
materialen i större utsträckning.
3.4.3 Struktur på produktstandarder
Produktstandarderna är oftast uppbyggda med ett inledande avsnitt som berör
omfattningen av standarden, hänvisningar till andra standarder, samt
begreppsförklaringar. De viktigaste avsnitten i standarderna är de som ställer olika krav
på olika egenskaper, t ex geometriska krav.
De flesta standarder inleds med en formulering som innebär att behovet av tester och
deklaration av olika egenskaper skall begränsas till den omfattning som är rimligt med
hänsyn till vad materialet skall användas till eller produktens ursprung. Det måste med
andra ord ske en avvägning av vad som skall deklareras från fall till fall, vilket är något
som leverantör och kund måste enas om. Många avsnitt i standarderna inleds sålunda
med ”Vid behov…” så skall följande testas, följt av en tabell med olika kategorier
beroende på testets resultat. Vilken typ av test som skall användas för denna egenskap
definieras också, i de flesta fall genom hänvisning till en annan standard. I några fall
används en formulering som innebär att en egenskap måste testas och deklareras.
Produktstandarderna definierar ofta ett antal olika klasser i vilket provningsresultatet för
exempelvis micro-Deval-provningen kan införas. På sikt kommer förmodligen ett antal
sk NADs (National Application Document) att tas fram och sammanlänkas med ATB
VÄG 2003 [7], dvs Vägverket definierar exakt vilka egenskaper som skall verifieras
och vilka klasser som skall gälla (enligt klassificeringen i de europeiska standarderna)
då ballast skall användas för vägbyggnad inom Vägverkets regi. Därför är viktigt att
redan nu känna till standarderna för att se vad som måste provas och hur det skall
provas. då olika ballastprodukter skall användas.
3.4.4 Definitioner av ballast
Som beskrivits ovan så är standarderna skrivna för att passa material oberoende av sin
bakgrund eller ursprung. Med avseende på ursprung så definierar EN 13242 att ballast
kan vara naturlig, tillverkad, eller återvunnen, se nedan. I en annan standard definieras
även en fjärde ballasttyp, ”biproduktsballast”. Nedan så redovisas ballasten indelning
efter ursprung respektive densitet. Andra indelningar förekommer också, främst efter
kornstorleksfördelning.
Ballastindelning efter ursprung:
• Naturlig ballast (natural aggregates) (TC154/EN13242) = ”ballast från
mineraltäkter som inte utsatts för något annat än mekanisk bearbetning” [15].
Detta är traditionell ballast, t ex naturgrus eller krossat berg från en bergtäkt.
• Tillverkad ballast (manufactured aggregates) (TC154/EN13242) = ”ballast av
mineraliskt ursprung som erhållits genom en industriell process som inbegriper
termisk eller annan typ av modifiering” [15]. Ett bra exempel på detta är