Rapport 867.pdf - Svenska EnergiAskor AB

49
VÄRMEFORSK
Förmodligen så påverkar inte dessa två typer av organiskt innehåll materialet på samma
sätt, eftersom mekanismerna för stabilitetssänkningen är helt olika. Kunskaperna om
inverkan på askors bärförmåga och stabilitet, beroende på organiskt innehåll, är
bristfällig och behöver utredas vidare.
Förutom de nyss nämnda oklarheterna så finns det dessutom flera olika sätt att mäta
organisk halt, och viss begreppsförvirring råder inom området. Resultatet av mätningen
av organisk halt beror mycket av vilken metod man använder. En genomgång av halter
och mätmetoder har gjorts av Bjurström och Berg [30] på uppdrag av Naturvårdsverket.
De flesta metoder för att mäta organisk halt innehåller antingen någon form av
förbränning och eller syrabehandling. Nedanstående tabell 5-2 är en översikt angående
de olika typerna av kol som kan förekomma i en aska:
Tabell 5-2. Typer av kol, vad de finns i, hur de benämnes och hur de kan mätas.
Table 5-2. Types of coal, where they can be found, notification and how they are measured
Mätmetodik enligt
Typ av kol Finns i… Benämning
Allt kol Allt oförbränt
organiskt material,
karbonater mm
Organiskt kol biologiskt material,
trärester, oförbränt
Ickeorganiskt kol, bl a salter och
karbonater, t ex
CaCO3, NaCO3
EN13137
TC Fullständig förbränning och
mätning av mängd CO2
TOC TOC = TC – TIC
(EC+OC)
TIC Syra tillsätts till provet och
bildad CO2 bubblas ur med
gas (t ex N2). CO2 i gasen
mäts med IR.
Med EC (Elementary Carbon) avses oförbränt material i form av kol [30]. EC + OC
(Organic Carbon) utgör då den totala mängden organiskt kol [30]. En annan vanlig
förkortning är DOC (Dissolved Organic Carbon) vilket alltså är löst organiskt kol.
Sådant kol kan alltså enbart existera i en vattenlösning. I en aska finns det en viss andel
av kol som kan lösas ut på detta sätt, t ex då askorna släcks i vatten.
Nedan presenteras tre metoder att mäta organisk halt med för och nackdelar. En
jämförande studie återges därefter och slutsatser dras.
5.3.9.1 Glödgningsförlust, LOI
Den vanligaste, enklaste och snabbaste metoden är glödgningsförlust (LOI = Loss of
Ignition) där materialet hettas upp till en viss temperatur, ofta 550 ºC, 800 ºC, 950 ºC
eller 975 ºC. Då materialet hettas upp sker en viktminskning på grund av ett antal
reaktioner; det organiska kolet förbränns och övergår till CO2 och vattenånga, eventuellt
kemiskt bundet vatten avgår som vattenånga, kol i karbonater oxideras och övergår till
CO2. Även andra ämnen kan förflyktigas eller sönderdelas i en fast återstod och en gas.
Den totala viktminskningen används ibland felaktigt som ett mått på innehåll av
organiskt material, trots att reaktionen med organiskt kol bara är en av flera reaktioner
som sker vid metoden.