Rapport 867.pdf - Svenska EnergiAskor AB

9 Diskussion
65
VÄRMEFORSK
Varför skall man överhuvudtaget anstränga sig för att försöka använda bottenaskor till
väg- och anläggningsbyggnad? Det finns ett flertal skäl till detta varav de två viktigaste
redan nämns i rapportens första kapitel, dvs att traditionellt material (naturgrus) är en
begränsad resurs, samt att även deponiutrymme kan ses som en ”begränsad resurs”.
Bara sådant material som verkligen behöver ligga på en deponi skall läggas där.
9.1 Bottenaskor och infrastruktur
Förutom de två nämnda skälen så är vägar och anläggningar någonting som alltid
kommer att byggas, både i form av nybyggnation och renovering, vilket gör att
avsättningen blir mycket långsiktig om man kan se till att de krav som ställs på askor
som byggnadsmaterial kan uppfyllas. För närvarande används bottenaskor mycket som
konstruktionsmaterial för att bygga vägar på deponier och för att användas som ett
material för sluttäckning av deponier. Eftersom nya EU-riktlinjer för deponier måste
tillämpas från och med år 2009 (enligt det nya deponidirektivet [47]) som ställer höga
tekniska, miljömässiga och ekonomiska krav, så är det just nu väldigt många deponier i
Sverige som håller på att avslutas genom sluttäckning. I många fall är säkert materialen
lämpade som ett sluttäckningsmaterial tillsammans med andra, och materialbehovet för
att täcka alla deponierna är mycket stort. Dock så är också detta en avsättning som
kommer att minska dramatiskt i och med nästan alla nu pågående deponier avslutas.
Vägar och anläggningar kommer däremot att byggas kontinuerligt under lång tid
framöver.
Så länge som samhället har behov av värme kommer förbränning att fortgå.
Förbränningsanläggningarna i huvudsak koncentrerade till de regioner där
befolkningstätheten är relativt stor, dvs askorna produceras i de områden där människor
bor. I dessa områden är också behovet av ballastmaterial som störst samtidigt som det
med stor sannolikhet kommer att bli brist på traditionell ballast i just sådana områden i
takt med att täkter för traditionellt material blir en bristvara. Ett exempel på denna typ
av område är t ex Göteborgsregionen som till stor del uppfyller beskrivningen ovan.
Således är infrastrukturaspekterna för bottenaskor goda – askor finns där människor
finns och där kan det också vara brist på traditionellt material.
Även om askor finns där människor finns enligt ovan så kan det vara en svårighet med
att använda askor som byggnadsmaterial eftersom askorna uppkommer i ganska små
mängder på många olika platser – i alla fall om man har perspektivet vägbyggnad. I
synnerhet vägkonstruktioner kräver stor mängd väldefinierat material under en ganska
kort tidsperiod. Ett alternativ är att askor från flera mindre producenter tas om hand av
en entreprenör som lagrar upp askan och distribuerar den när behov uppkommer. För att
i ett sådant läge få avsättning för askan är det speciellt viktigt att entreprenören vet vilka
egenskaper askan och eventuellt askblandningen har för att utgöra ett attraktivt
alternativ för byggherren. I detta perspektiv så förefaller alternativet att använda aska
till anläggningskonstruktion som attraktivt eftersom det då oftast är mindre mängder
som går åt vid varje tillfälle