Rapport 867.pdf - Svenska EnergiAskor AB

VÄRMEFORSK
och anläggningsbyggnad för att ge en uppfattning om på vilken nivå askorna kan
läggas. Provningen föreslås utföras enligt de rutiner och procedurer som används vid
VTI, dock med en kontroll av hur dessa skiljer sig från det förslag till europastandadard
(prEN13286-7) för dynamiskt triaxialförsök som arbetas fram för närvarande.
4.3.1.4 Sättning och kompression
Dessa egenskaper är viktiga för att känna till materialens långtidsdeformation, sättning.
För icke täta material så inträder sättningarna relativt snabbt (oftast under
byggprocessen) [1]. Egenskaperna sättning och kompression kan testas med modifierad
kompressibilitet enligt SP 01-46-77. Denna metod skiljer sig från den vanliga
kompressibilitetsmetoden främst genom att belastning och deformation mäts
kontinuerligt och ej i etapper [1]. Denna metod skall också kopplas till de dynamiska
triaxialförsöken, så att den kan användas som en fortlöpande kontroll. Packningen inför
dessa försök skall ske enligt resultatet för packningsdelen av testningen.
Förslag till funktionskrav: Funktionskravet innebär att sättning och kompression mäts
upp med modifierad kompressibilitet och kopplas till det dynamiska triaxialprovet
enligt ovan. Jämförelse skall göras med tidigare analyser enligt metoden på
kolbottenaska och lättballast.
4.3.2 Beständighet
Det finns tre huvudgrupper av beständighet – frostbeständighet, mekanisk beständighet
och kemisk beständighet. Enbart de två förstnämnda tas upp i denna rapport eftersom
dessa anses vara de viktigaste för askor. Kemisk beständighet är också viktig fast de
andra två typerna av beständighet har förmodligen större inverkan med tanke på
tidsskalan är kortare för dessa två typer av beständighet.
4.3.2.1 Frostbeständighet
Funktionskravet ”materialet måste vara frostbeständigt” innebär att det inte får brytas
ned (mer än marginellt) av upprepade frys-tö-växlingar. Det finns hittills inget krav på
frostbeständighet i Sverige för traditionell ballast eftersom det inte anses vara något
stort problem. Det finns en praxis att kontrollera vattenabsorptionen för material som en
indikator på om det kan vara frostbeständigt. Om vattenabsorptionen är mindre än 1 %
så anses materialet vara frostbeständigt. Om vattenabsorptionen är > 1 % så kan man
tillämpa ett frys-tö-försök med eller utan NaCl (1 %) i vattenlösningen.
Tidigare projekt [1, 46] har visat att vattenabsorptionen för de flesta askor är betydligt
högre än 1 %, ibland uppemot 15 % [1] varför frostbeständigheten direkt bör
undersökas med frys-tö-växling. Det är dock viktigt att askorna får suga vatten under
relativt lång tid för att få ett bra värde på frostbeständigheten, vilket framkom i ett
Nordtestprojekt som undersökte vattenabsorption för alternativa material. För askor rör
det sig om ca tre månader men man kan också tillämpa en accelererad vakuummetod, se
avsnitt 5.3.4.
Det finns en frys-tö-metod speciellt framtagen för lättballast som heter prEN13055-1,
bilaga C. Principen är ungefär densamma som EN1367-1 men provparametrarna är
30