Nutritionshandboken

Rutiner för kost och 

måltider i 

äldreomsorgen 

Kjell Olsson 

Leg. dietist 

090223

Innehållsförteckning 

1. Introduktion................................................................ 4 

2. Måltidsordning 

2.1 Information.........................................................5 

2.2 Rekommendation ...............................................6 

2.3 Handledning .......................................................7 

3. Måltidsmiljö 

3.1 Information.........................................................8 

3.2 Rekommendation ...............................................9 

3.3 Handledning .....................................................11 

4. Diabetes 

4.1 Information.......................................................12 

4.2 Rekommendation .............................................13 

4.3 Handledning .....................................................15 

5. Demens 

5.1 Information.......................................................16 


5.3 Handledning .....................................................21 

6. Parkinsons sjukdom 

6.1 Information.......................................................23 


6.3 Handledning .....................................................26 

7. KOL och hjärtsvikt 

7.1 Information.......................................................28 

7.2 Rekommendation .............................................29

7.3 Handledning .....................................................30 

8. Nedsatt aptit 

8.1 Information.......................................................31 


8.3 Handledning .....................................................34 

9. Illamående 

9.1 Information.......................................................35 


9.3 Handledning .....................................................37 

10. Muntorrhet 

10.1 Information.....................................................38 

10.2 Rekommendation ...........................................38 

10.3 Handledning ...................................................39 

11. Tugg- och sväljsvårigheter 

11.1 Information.....................................................40 


11.3 Handledning ...................................................43 

12. Förstoppning 

12.1 Information.....................................................44 


12.3 Handledning ...................................................46 

13. Matning 

13.1 Information.....................................................48 


13.3 Handledning ...................................................52

14. Undernäring 

14.1 Information.....................................................54 


14.3 Handledning ...................................................60 

15. Palliativ nutrition 

15.1 Information.....................................................61 


15.3 Handledning ...................................................63 

16. Näringsdrycker och berikning 

16.1 Information.....................................................64 


16.3 Handledning ...................................................69 

Bilaga: Recept på energidrycker ................................ 70

1. Introduktion 

Denna handbok är framtagen som ett hjälpmedel i det 

dagliga arbetet med den äldres kost inom särskilt boende. 

Förhoppningen är att närvaron av tydliga råd och 

rekommendationer ska kunna underlätta för dig att vidta 

korrekta åtgärder för att tillgodose den äldres 

nutritionsbehov. 

Varje kapitel ger dig enkel information kring ett specifikt 

område uppdelat på information, rekommendation och 

handledning. Detta för att du på ett snabbt och enkelt ska 

hitta den informationen du söker. 

I slutet av handboken finner du en bilaga som innehåller 

recept på näringsdrycker som ni själva kan tillaga på 

avdelningen. 

OBS! Denna handledning är utformad för att vägleda dig i 

arbetet med den äldres kost och nutrition. Den är ett 

komplement till övrig behandling och bör i inget avseende 

ersätta den medicinska behandlingen. 

4.

2. Måltidsordning 

2.1 Information 

En bra måltidsordning är en viktig förutsättning för att den 

boende ska kunna tillgodose sitt energi- och näringsbehov. 

Särskilt viktigt är att ha en god spridning av måltiderna 

över dygnet. Serveras måltiderna för tätt hinner den boende 

inte bli tillräckligt hungrig mellan måltiderna och stor risk 

finns för att energi- och näringsintaget blir för lågt. 

Mellanmål och kvällsmål bör alltid serveras till alla 

boende och är en förutsättning för att energi- och 

näringsintaget ska bli tillräckligt. De tillgodoser 30-50% av 

den boendes dagliga energibehov. Observera att det alltid 

är lättare att äta lite och ofta än att äta mycket vid en 

enstaka måltid. 

Boendets måltidsordning bör i största möjliga mån försöka 

anpassas efter Livsmedelsverkets rekommendationer. 

Nattfastan bör inte överstiga 11 timmar. För att minimera 

nattfastan kan ett sent kvällsmål eller tidigt frukostmål 

serveras den boende direkt vid sängen. Nattmål bör 

serveras efter förutsättning och behov. Sömnlöshet och 

orolighet nattetid kan bero på hunger. 

För diabetiker är en bra måltidsordning en viktig 

förutsättning för att blodsockret ska hålla sig på så jämn 

nivå som möjligt över dagen. 

5.

2.2 Rekommendation 

Måltid Klockslag Energiprocent 

Frukost 07:00-08:30 15-20 % 

Mellanmål 09:30-10:30 10-15 % 

Lunch 11:00-13:00 20-25 % 

Mellanmål 14:00-15:00 10-15 % 

Middag 17:00-18:30 20-25 % 

Kvällsmål 20:00-21:00 10-20 % 

Nattfasta max 11 timmar 

6.

2.3 Handledning 

1. Försök att anpassa den boendes måltider efter 

rekommenderad måltidsordning och se till att 

vederbörande får ta del av alla måltider. 

2. Om den boende sover vid mellanmålen bör den denne 

väckas för att serveras detta. 

3. Anpassa vid behov måltiderna för att se till att 

nattfastan inte överstiger 11 timmar. 

4. Nattmål och/eller tidigt frukostmål hjälper till att 

sprida måltidsordningen och minskar nattfastan. 

5. Vid behov bör den boende serveras EP-rik eller 

konsistensanpassad kost. Tänk då på att även dryck 

och mellanmål bör vara energi- och näringstäta. 

7.

3. Måltidsmiljö 


Hur måltidsmiljön är utformad har stor inverkan på den 

boendes aptit. Positiva hörsel-, syn- och luktintryck och en 

lugn, stressfri miljö stimulerar till ett bättre ätande. 

Personalen är kanske den viktigaste delen av 

måltidsmiljön. Hur personalen agerar och vad man säger 

har direkt påverkan på den boendes aptit. Hur man dukar, 

lägger upp maten på tallriken, presenterar maten och 

assisterar den boende under måltiden är allt av stor 

betydelse. Förekommer det stress kring måltiden är risken 

stor att den boende äter sämre. Den boende behöver känna 

att man har god tid på sig att äta färdigt sin måltid, även 

om man äter långsamt. Stress kan även orsaka oro, 

framförallt hos dementa, som gör att man inte kan 

koncentrera sig på ätandet. Många gånger försöker man då 

lämna sin plats innan man ätit klart. 

Många äldre drabbas av nedsatt syn. God belysning under 

måltid är därför mycket viktigt och även att man tänker på 

att duka med kontraster (ljus/mörkt). Det är också 

fördelaktigt att ha mer än ett matbord på boendets 

avdelning. Detta beroende på att den boende, i så stor 

utsträckning som möjligt, bör få sitta och äta med de 

människor han eller hon trivs bäst med och eventuella 

konflikter runt matbordet då lättare kan undvikas. Vissa 

individer kan även må bäst av att få sitta för sig själv och 

äta. Detta kan t.ex. vara för att kunna fokusera bättre på 

ätandet eller för att man skäms över sitt ”dåliga 

bordsskick”. 

8.


Måltidsmiljön innefattar många olika delar av måltiden 

som man bör ta hänsyn till. 

• Inför måltid - att känna lukten av mat innan måltid 

stimulerar aptiten, därför bör den boende gärna få 

vistas i köket medan maten tillagas. Måltiden kan gärna 

presenteras en stund innan den serveras för att 

förbereda den boende på vad han, eller hon, kommer 

att bli serverad. Dukning kan också gärna ske en stund 

innan måltid, med glas, porslin, tallriksunderlägg, 

bestick, servett, dryck, bröd, pålägg, kryddor, och 

tillbehör, om det inte finns hinder för detta. Tänk på att 

gärna duka med kontraster, ex. färgade glas och 

porslin, om det finns tillgång till detta. Se dessutom till 

att belysningen är så god som möjlig. Det gäller även 

på dagtid. 

• Servering – att servera maten i karotter, alternativt att 

servera den boende direkt vid bordet, hjälper till att 

bidra till ökad trivsel. Maten bör läggas upp prydligt på 

tallriken, framförallt konsistensanpassad mat, så att 

man tydligt urskiljer de olika komponenterna. Servera 

gärna enligt tallriksmodellen. Såsen kan gärna placeras 

under köttet eller fisken så att inte hela maträtten täcks 

av sås. Kom ihåg tillbehör, såsom rödbetor, sylt eller 

gelé, och dekorera gärna. Tänk på att servera en mindre 

portion så ser det aptitligare ut. Ge hellre påfyllning. 

Detta gäller även för dryck. 

• Assistans vid måltid – det är viktigt att den boende, så 

långt det är möjligt, får klara det hon, eller han, kan på 

9.

egen hand även om vissa saker tar lite längre tid, t.ex. 

som att bre sin egen smörgås, skala sin potatis eller att 

äta på egen hand. Personalen hjälper till med det övriga 

som den boende inte klarar själv. En del individer kan 

behöva steg för steg muntliga direktiv för att klara av 

att äta medan det för andra kan räcka med att bli 

påmind om att äta. Som personal kan man, genom att 

sitta med vid matbordet och äta, agera ”spegel” för hur 

man hanterar besticken. 

• Lugn miljö – för att skapa ett lugn vid måltiden är det 

viktigt att personalen själv uppvisar tydligt lugn och 

gärna sitter med under måltid. Allt som kan uppfattas 

som stressande bör undvikas. De boende bör även vara 

placerade på så vis att det finns minst risk för konflikt 

och oroligheter. Man har kunnat påvisa att lugn 

klassisk musik som bakgrundsmusik under måltid får 

dementa personer att bli mindre oroliga och att de även 

äter bättre. Undvik däremot bakgrundsljud som kan 

vara störande, som t.ex. tv, radio eller diskmaskin. 

• Bordsplacering – om det finns flera matbord kan de 

boende placeras efter hur de trivs bäst att sitta 

tillsammans eller vad som anses lämpligast för att bidra 

till en god måltidsmiljö. Tänk också på hur de boende 

placeras i förhållande till personalen om de behöver 

assistans vid måltiden. De som vill och mår bäst av att 

äta för sig själv, i köket eller i sin lägenhet, bör få göra 

det. 

10.


1. Stimulera aptiten före måltid genom att presentera 

maten, duka matbordet och låta de boende få vistas i 

köket före måltid. 

2. Duka gärna fram glas, porslin, tallriksunderlägg, 

bestick, servett, dryck, bröd, pålägg, kryddor och 

tillbehör på matbordet. 

3. Använd kontraster i dukningen och se till att 

matbordet är ordentligt belyst, även dagtid. 

4. Servera gärna maten i karotter eller låt den boende bli 

serverad direkt vid matbordet. 

5. Placera de boende efter vad som bidrar till bäst 

måltidsmiljö. Respektera de som trivs bäst med att sitta 

för sig själva och äta. 

6. Tänk på hur maten serveras och hur den är upplagd 

på tallriken. Kom ihåg att en mindre portion ser mer 

aptitlig ut. 

7. Skapa en lugn miljö genom att undvika att stressa på 

måltiden och undvika störande ljud. 

8. Lugn klassisk musik kan bidra till minskad oro och 

bättre ätande, framförallt hos dementa individer. 

11.

4. Diabetes 


Det är många äldre som så småningom drabbas av diabetes 

typ II, tidigare känt som åldersdiabetes. Det som skiljer 

från diabetes typ I är att den insjukne initialt oftast har en 

fungerande insulinproduktion varvid behandling med 

insulin inte är nödvändigt i detta skede. Det kan till en 

början räcka med förändrad kost eller med en kombination 

av förändrad kost och tabletter. Efter hand som sjukdomen 

progressivt utvecklas kan dock diabetikern så småningom 

vara i behov av behandling med insulin. 

Vid diabetes har kosten stor påverkan på 

sjukdomsförloppet och har en central del i behandlingen. 

Målet är att mat och dryck intas på så sätt att blodsockret 

håller sig på en jämn och lagom nivå under dygnet. 

Framförallt är val av livsmedel, måltidsordning och 

måltidens sammansättning avgörande för att detta ska 

uppnås. 

Kolhydraterna i kosten bryts ner i mag-tarmkanalen och 

när det tas upp i blodet kallas det för blodsocker. Ju större 

och komplexare kolhydraterna är uppbyggda desto längre 

tid tar det för kroppen att bryta ned dem och desto jämnare 

och bättre blir blodsockernivån. Även fiber och fett hjälper 

till att ge en långsammare blodsockerhöjning. Enklare 

kolhydrater såsom sackaros (”socker”) och fruktos 

(”fruktsocker”) ger å andra sidan ett snabbare och högre 

blodsockersvar. Därför vill man undvika ett alltför högt 

intag av dessa från kosten. 

12.


Kostråden vid diabetes skiljer sig inte nämnvärt från de 

generella kostråd vi alla bör följa. För diabetiker är det 

dock extra viktigt att följa dessa råd för att må så bra som 

möjligt och undvika ytterliggare komplikationer. 

Viktiga aspekter av diabeteskosten är: 

• Måltidsordning – det är viktigt att ta del av alla 

måltider för att hålla ett jämnt blodsocker under 

dygnet. 

• Fiber – att äta något fiberrikt vid varje måltid ger ett 

jämnare blodsocker. Ex. på livsmedel med bra 

fibermängd är nyckelhålsmärkt bröd, grova grötar, 

fullkornsvälling, grönsaker, rotsaker, frukt och bär. 

• Begränsa sockerintaget – sötsaker bör intas i 

begränsad omfattning. Om något sött intas i samband 

med måltid, ex. som efterrätt, påverkar det blodsockret 

mindre än om det intas mellan måltider. Ex. godis, 

läsk, saft, kaffebröd, glass, socker och honung. 

• Försiktighet med söta drycker – den primära 

törstläckaren bör alltid vara vatten. Vanlig läsk, saft 

och juice är för söta för att rekommenderas till 

diabetiker. Mjölk innehåller mjölksocker (laktos) och 

bör drickas max ett glas per måltid. Samma sak gäller 

för lättöl, lättdrycker och andra söta drycker (en del 

drycker märkta ”osötad” innehåller fruktsocker). Om 

drycken innehåller över 5 g kolhydrater per 100 g är 

den inte lämplig som törstsläckare. Drycker sötade med 

13.

sötningsmedel, som ex. lightläsk och Fun Light, 

påverkar inte blodsockret och behöver inte begränsas. 

Detsamma gäller mineralvatten. 

• Vissa undantag för äldre och undernärda – normalt 

sett vill man begränsa intaget av mättat fett för 

diabetiker men för äldre som kan ha svårt att nå upp till 

sitt energibehov bör feta mejeri- och charkprodukter 

användas. Vid risk för undernäring kan ett högre 

blodsocker behöva accepteras, då undernäring har en 

större negativ inverkan på hälsan än ett förhöjt 

blodsocker. Detta kan i sin tur ofta justeras med 

insulin. 

14.


1. Se över måltidsordningen så att den följer 

rekommendationen. 

2. Se till att något fiberrikt serveras till varje måltid, ex. 

grovt bröd, frukt, grönsaker. 

3. Servera vatten som törstsläckare. Begränsa intaget av 

söta drycker som påverkar blodsockret. 

4. Sötsaker bör begränsas och i sådana fall helst intas i 

samband med måltid. 

5. Vissa undantag gäller för äldre med risk för 

undernäring. Då kan ett högre blodsocker behöva 

accepteras för att förhindra undernäring. 

6. Speciella diabetesprodukter behövs inte. 

15.

5. Demens 


Vid demenssjukdom är den viktigaste nutritionsåtgärden 

att se till att förhindra undernäring. Sjukdomen i sig 

påverkar inte energiförbrukningen men den rastlöshet som 

ofta kan ses vid demens kan leda till mycket vandrande 

under dagen med ökad energiförbrukning som följd. 

Vid demens uppstår dessutom en rad andra symtom som 

har negativ påverkan på aptiten och kostintaget: 

• Minnesförlust – att inte kunna minnas när man senast 

åt i kombination med en försämrad förmåga till att 

kunna tolka kroppens hunger- och törstsignaler leder 

till svårigheter för en dement person att ha kontroll 

över sitt energi och vätskeintag. 

• Apraxi – oförmåga att utföra tidigare inlärda rörelser. 

Svårigheter att använda bestick ökar behovet av 

assistans vid måltiden. Sent i sjukdomen uppstår även 

problem med att tugga och svälja (dysfagi) vilket leder 

till ett behov av konsistensanpassad kost. 

• Agnosi – oförmåga att rätt känna igen olika föremål, 

personer, ljud, lukter och smaker. Innebär svårigheter 

med att känna igen ex. tallrik och glas. Att inte kunna 

tolka lukt- och smakintryck på ett korrekt sätt innebär 

att maträtter smakar annorlunda än vad de gjorde 

tidigare, vilket leder till ändrade matpreferenser. Man 

har även en försämrad förmåga att känna temperaturen 

på maten vilket medför att risken att bränna sig ökar. 

16.

• Anomi – ordglömska. Att man inte längre minns 

namnet på livsmedel och maträtter påverkar aptiten 

negativt. 

Förutom svårigheter med att kunna tolka luktintryck 

korrekt förekommer ofta även en kraftig nedsättning av 

luktsinnet vilket innebär att maten inte bara smakar 

annorlunda än tidigare utan även betydligt mindre. 

Preferensen för sött ökar vid demens vilket paradoxalt nog 

kan öka risken för undernäring. Detta sker om den demente 

börjar äta huvudsakligen sötsaker istället för annan mat, 

vilket då ger mycket energi men mycket lite näring. Detta 

kan leda till att den demente blir undernärd samtidigt som 

han eller hon är överviktig. 

17.


Kostråden vid demenssjukdom har till syfte att förhindra 

undernäring och samtidigt skapa en trygg måltidsmiljö. 

Att tänka på vid demenssjukdom: 

• Måltidsordning – att följa rekommenderad 

måltidsordning minimerar inte bara risken för 

undernäring utan skapar även trygghet. 

• Portionsstorlek – undvik att lägga upp för mycket mat 

på tallriken på en gång. En liten portion är lättare att 

hantera och ser mer aptitlig ut. Fyll hellre på en gång 

till. Observera temperaturen på maten så att den 

demente inte riskerar att bränna sig. Då luktsinnet ofta 

är nedsatt hos en dement person kan det underlätta att 

krydda extra på maten för att frambringa mer smak. 

• Energi-, närings- och vätskebehov – en dement 

person har ökad risk att drabbas av undernäring och 

kan därför många gånger vara i behov av 

energiberikning och/eller näringsdryck för att kunna 

tillgodose sitt behov. När aptiten är nedsatt är man 

dessutom hjälpt av EP-rik kost. För att förhindra 

uttorkning är det viktigt att ofta erbjuda och uppmuntra 

intag av dryck, även mellan måltider. 

• Konsistensanpassning – när den demente drabbas av 

tugg- och sväljsvårigheter är det viktigt att mat och 

dryck konsistensanpassas. Dryck bör förtjockas med 

förtjockningspulver eller så kan man servera en 

naturligt tjockare dryck, t.ex. filmjölk istället för mjölk. 

18.

Konsistensanpassad mat beställs ifrån köket. Det är 

även viktigt att frukost och mellanmål är 

konsistensanpassade. 

• Rött och sött – dementa personer tycks komma ihåg 

den röda färgen bättre än andra färger och om maten 

serveras med en klick rött på tallriken har man sett att 

den demente fokuserar bättre på måltiden. Det röda kan 

till exempel vara vinbärsgelé, rödbetor, lingon- eller 

hallonsylt. Rött associeras dessutom ofta med söt smak 

när det gäller mat. Vid demenssjukdom tycks det finnas 

en ökad förkärlek för sött. Söta efterrätter, mellanmål 

och drycker ger ett bra energitillskott. 

• Måltidsmiljö – för att skapa trygghet bör den demente 

få sitta på samma plats vid matbordet varje dag. Enkel 

dukning hjälper till att minska förvirring. Man bör 

fortfarande eftersträva att duka fint men avlägsna 

förvirrande och överflödiga föremål som t.ex. blommor 

och ljusstakar. Genom att duka med kontraster blir det 

lättare att urskilja maten på tallriken och tallriken och 

glaset mot bordet. Man har sett att om färgat porslin 

används istället för vitt så äter den demente bättre. 

Färgade glas syns bättre än genomskinliga. 

Bordstabletter kan hjälpa till att skapa kontrast och gör 

dukningen trevligare. I övrigt bör man eftersträva att 

skapa en lugn och trygg måltidsmiljö utan störande ljud 

och med fokus på ätandet. Att ha lugn klassisk musik 

som bakgrundsmusik har man sett skapar en lugnare 

måltidsmiljö och bättre ätande bland dementa personer. 

19.

• Personalens förhållningssätt – som personal bör man 

assistera den demente enbart i den utsträckning det är 

nödvändigt och sträva efter att tillvarata det friska. Det 

är viktigt att uppvisa tålamod under måltiden och låta 

den få ta sin tid. Vänligt, uppmuntrande bemötande och 

fysisk kontakt i form av beröring stimulerar ätandet. 

Om personalen sitter med vid samma bord och äter kan 

det underlätta för de boende då dem genom spegling 

kan bli påmind om hur man hanterar kniv och gaffel. 

20.




2. Vid tugg- och sväljsvårigheter beställ 

konsistensanpassad mat och förtjocka dryck med 

förtjockningspulver (eller servera en trögflytande 

dryck). Konsistensanpassa även frukost och mellanmål. 

3. Näringsdryck och energiberikning bör tillämpas när 

det finns risk för undernäring pga. nedsatt aptit 

och/eller ökat energibehov. 

4. Beställ EP-rik kost om aptiten är nedsatt och den 

boende inte orkar äta en vanlig normalportion (obs! 

konsistensanpassad mat är alltid EP-rik). 

5. Erbjud och uppmuntra intag av vätska, även mellan 

måltider, för att förhindra uttorkning. 

6. Duka enkelt och prylfattigt och ta hjälp av kontraster, 

t.ex. färgat porslin. 

7. En klick rött på tallriken gör att en dement person 

fokuserar bättre på måltiden. Kan t.ex. vara gelé, sylt 

eller rödbetor. 

8. Servera en liten portion åt gången och ge hellre 

påfyllning. En mindre portion är enklare att hantera och 

stimulerar aptiten bättre. 

21.

9. Observera temperaturen på maten så att den demente 

inte bränner sig. 

10. Då luktsinnet ofta är nedsatt kan det underlätta att 

krydda extra på maten för att framhäva smak. 

11. En förkärlek för sött gör att söta livsmedel uppskattas 

mycket. T.ex. kaffebröd, godis, glass, saft, socker. 

Detta får dock inte ersätta den vanliga maten! 

12. Assistera vid måltiden i den utsträckning som är 

nödvändig. Tänk på att tillvarata det friska. Ha 

tålamod! 

13. Sitt gärna med vid måltiden och ät din egen måltid så 

att de boende genom spegling blir påminda om hur 

man hanterar kniv och gaffel. 

14. Klassisk musik som bakgrundsmusik skapar en 

lugnare måltidsmiljö och den demente äter bättre. 

22.

6. Parkinsons sjukdom 


Vid Parkinson syftar nutritionsåtgärderna främst till att 

förebygga undernäring och förstoppning. Det finns vid 

Parkinson flertalet symtom som påverkar kostintaget 

negativt: 

• Hypokinesi – minskad rörelseförmåga som kan drabba 

hela magtarmkanalen. Om käk- och tuggmuskulatur 

drabbas tar tuggandet längre tid och risken för 

aspiration ökar på grund av en störning i sväljreflexen. 

I tarmarna leder minskad rörseleförmåga till ökad risk 

för förstoppning. 

• Rigiditet – ökad muskelspänning. Stelhet i armar, 

handleder och fingrar gör det svårt att ta mat från 

tallriken och föra skeden eller gaffeln till munnen. 

• Tremor – darrning. Darrningar i handen kan resultera i 

att maten faller av sked eller gaffel. 

Den ökade muskelspänningen och darrningarna medför ett 

ökat energibehov som vid Parkinson kan vara upp till det 

dubbla jämfört med normalviktiga friska äldre. Utöver 

detta tillkommer en försämrad förmåga till att samordna 

rörelser. Det medför att varje moment i ätandet kräver en 

enorm koncentration för att lyckas. 

Även läkemedelsbehandlingen ger upphov till flera 

biverkningar som påverkar ätandet. En vanlig biverkning 

av dopapreparat är illamående och kräkningar, speciellt när 

23.

de tas på fastande mage. En annan vanlig biverkning av 

Parkinsonmedicinering är muntorrhet. Mindre vanliga 

symtom är smak- och luktförändringar. 


För att kunna förhindra undernäring och förstoppning är 

det viktigt att kosten är både energi- och fiberrik. I övrigt 

är det viktigt att se till att maten har rätt konsistens, att det 

måltidsmiljön är lugn och att kosten i övrigt är anpassad 

till rådande symtom och biverkningar. 

Att tänka på vid Parkinsons sjukdom: 

• Måltidsordning – för att underlätta energi- och 

näringsintaget bör måltiderna följa den 

rekommenderade måltidsordningen. 

• Följ viktutvecklingen – viktnedgång är vanligt under 

sjukdomen och bör förhindras så mycket som möjligt. 

24.

Energibehovet är dock mycket individuellt och därför 

är viktutvecklingen det bästa och enklaste sättet att 

bedöma om energiintaget är tillräckligt. 

• Uppfyll energibehovet – Näringsdryck och 

energiberikning är många gånger nödvändigt för att 

kunna nå upp till energibehovet. Om aptiten är låg så 

bör EP-rik eller konsistensanpassad kost beställas. 

• Fiberrik kost – för att förhindra förstoppning bör 

kosten vara fiberrik. Viktigast av allt är dock att dricka 

tillräckligt med vätska. En annan viktig aspekt att tänka 

på är att fiber ger bra mättnad utan att ge någon energi 

vilket kan försvåra möjligheten till att uppnå ett 

adekvat energiintag. 

• Konsistensanpassning – vid tugg- och sväljsvårigheter 

är det viktigt att mat och dryck konsistensanpassas. 

Dryck bör förtjockas med förtjockningspulver och man 

bör beställa konsistensanpassad mat. Viktigt att även 

frukost och mellanmål är konsistensanpassade. 

• Måltidsmiljö – måltidsmiljön bör vara så lugn som 

möjligt så att den boende kan koncentrera sig ordentligt 

på ätandet. Den Parkinsonsjuke kan ibland vara i behov 

av att sitta avsides eller på sitt rum för att kunna ha full 

koncentration på ätandet. 

• Observera biverkningar – om man äter något torrt, 

ex. en halv knäckebrödsskiva, ett kex eller en skorpa, i 

samband med att dopapreparat tas så hjälper det till att 

motverka illamående och kräkningar. Tänk dock på att 

25.

medicinen bör tas tidigast en timme efter eller en 

halvtimme före en proteinrik måltid för bäst effekt. 

Salt, ättika, citrusfrukter och syrliga bär är 

salivstimulerande och därmed bra vid muntorrhet. Att 

dricka mycket och äta vätskerik kost hjälper också. 




2. Näringsdryck och energiberikning bör tillämpas när 

det finns risk för undernäring. 

3. Beställ EP-rik kost om aptiten är nedsatt och individen 

inte orkar äta en vanlig normalportion (obs! 


26.

4. Följ individens viktutveckling för att säkerställa att 

energibehovet uppfylls. Det individuella behovet kan 

variera mycket vid Parkinson. 

5. Servera fiberrik kost för att motverka förstoppning. 

Ett adekvat vätskeintag är också mycket viktigt. 

6. Vid tugg- och sväljsvårigheter beställ 

konsistensanpassad mat och förtjocka dryck med 

förtjockningspulver. Anpassa även frukost och 

mellanmål till lämplig konsistens. 

7. Skapa en lugn måltidsmiljö där den boende får 

möjlighet att koncentrera sig enbart på ätandet. 

8. Illamående i samband med dopamedicinering kan 

motverkas genom att servera något torrt, ex. en bit 

knäckebröd eller ett kex, när medicinen ges. Tänk dock 

på att dopapreparat bör tas tidigast en timme efter eller 

en halvtimme före en proteinrik måltid. 

9. Muntorrhet motverkas genom att servera något salt 

eller syrligt i samband med måltiden. Ex. en sillbit före 

måltid eller lingonsylt, inlagda rödbetor eller gurka till 

måltiden. Att dricka ordentligt är också viktigt. Se 

gärna till att kosten i övrigt är vätskerik, t.ex. genom att 

servera soppor, krämer och mycket sås. 

27.

7. KOL och hjärtsvikt 


Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) drabbar ca 20 % 

av alla rökare och förekommer ofta i kombination med 

hjärtsvikt. Risken att drabbas av KOL ökar med stigande 

ålder precis som för hjärtsvikt. 

Den vanligaste nutritionsrelaterade problematiken är risken 

att drabbas av undernäring. Vid KOL och hjärtsvikt är 

energiförbrukningen kraftigt förhöjd till följd av kroppens 

ökade hjärt- och andningsarbete. Energibehovet motsvarar 

minst 40 kcal per kg kroppsvikt och dygn. 

Symtom som andnöd och trötthet och även den medicinska 

behandlingen kan leda till försämrad aptit och försämrat 

ätande. Illamående och matleda är vanligt förekommande. 

Även smak- och luktsinnet kan påverkas. 

Vid hjärtsvikt är salt- och vätskerestriktioner vanligt vilket 

ytterliggare kan påverka intaget negativt. 

Viktnedgång leder till att individen tappar hjärt- och 

lungmuskelmassa vilket gör att hjärtarbete och andning blir 

än mer ansträngande. Därför är det av stor betydelse att 

tidigt förebygga risken för viktminskning. 

Ätandet kompliceras av att måltiden ofta innebär en stor 

ansträngning för den hjärt- och lungsjuke och man klarar 

enbart av att äta en mindre mängd mat per tillfälle. Maten 

måste därmed vara energität och intaget spridas på många 

mindre måltider. 

28.


Att förhindra viktnedgång kan vara svårt men är av stor 

betydelse då sjukdomen förvärras av viktförlust. Det 

viktigaste är att kosten är energirik och att intaget kan 

spridas ut på många små måltider. 

Att tänka på vid KOL och hjärtsvikt: 

• Måltidsordning – för att underlätta energi- och 

näringsintaget bör individen serveras många små 

måltider väl fördelade under dygnet. Det kan behövas 

fler mellanmål än de som är listade i den 

rekommenderade måltidsordningen. 

• Följ viktutvecklingen – viktnedgång är vanligt under 

sjukdomen och bör förebyggas så mycket som möjligt. 

En viktminskning innebär ökade komplikationer och 

kan innebära att energibehovet stiger ytterliggare. 

• Energi- och näringsrik kost – för att energi- och 

näringsbehov ska kunna uppfyllas är det viktigt att den 

kost som intas är energi- och näringstät. EP-rik kost 

samt näringsdryck och energiberikning kan underlätta 

mycket. 

• Dryck – vid snabb mättnad bör dryck serveras mellan 

måltiderna istället för till. Tänk på att prioritera energi- 

och näringsrika drycker. 

• Vila före måltid – vid trötthet eller andnöd bör tillfälle 

ges att vila före måltiden. 

29.


1. Servera många och små måltider under dygnet. Tänk 

på att måltiderna bör vara energirika. 

2. Komplettera kosten med näringsdryck och 

energiberikning. Vid snabb mättnad beställ EP-rik 

kost för att underlätta energi- och näringsintaget (obs! 


3. Ge tillfälle att vila före måltid. 

4. Vid snabb mättnad, servera den energi- och 

näringsrika maten först, sedan grönsaker. 

5. Vid snabb mättnad, servera dryck mellan måltider. 

6. Uppmana att äta långsamt. 

7. Var extra observant på viktutvecklingen då individen 

snabbt kan tappa i vikt pga. hög energiförbrukning. 

30.

8. Nedsatt aptit 


Oberoende av om man är hungrig eller inte kan man ändå 

bli sugen på mat, antingen i allmänhet eller på ett specifikt 

livsmedel. Aptiten påverkas mycket av våra sinnen och kan 

därmed stimuleras av positiva syn-, hörsel- och 

doftintryck. 

Det kan finnas flertalet förklaringar till varför aptiten är 

nedsatt. Det viktigaste är dock att man tidigt 

uppmärksammar det och vidtar nödvändiga åtgärder för att 

förhindra viktnedgång. 

Är den nedsatta aptiten kopplad till någon sjukdom eller 

något annat symtom som omnämns i denna bok så var god 

läs även det kapitlet. Läs framförallt kapitlet om 

måltidsmiljö då detta har nära samband med aptit. 

31.


Det finns flera saker man bör tänka på för att lyckas 

stimulera till bättre aptit: 

• Vistas i köket före måltid – det kan ha flera positiva 

effekter på aptiten. Det ger möjlighet att se och höra 

när maten börjar tillagas och bordet dukas och 

framförallt ger det möjlighet att få känna doften av mat 

innan måltiden serveras. Observera dock att individer 

som känner illamående bör undvika att bli utsatta för 

matos. 

• Aptitretare – att serveras en salt eller syrlig aptitretare 

före måltid hjälper mycket. Det kan t.ex. vara en sillbit, 

en bit knäckebröd med kaviar, salt kex med ost eller 

lite citrondryck. Vitamin C brustablett upplöst i vatten 

ger en bra syrlig smak. En kopp varm buljong eller en 

god förrättssoppa är andra bra alternativ. Det finns 

även ett receptbelagt alkoholhaltigt äppelvin, 

Malvitona ® , som hjälper till att stimulera aptiten före 

måltid. 

• Små portioner – ser aptitligare ut och är lättare att äta. 

EP-rik kost underlättar mycket. Tänk på att lägga upp 

maten vackert på tallriken. Dekorera gärna. Häll inte 

såsen över maten utan låt såsen helst ligga underst för 

att måltiden ska se mer inbjudande ut. Mellanmålen bör 

vara energirika. Näringsdryck till måltidsdryck och 

mellanmål kan underlätta mycket. Energipulver hjälper 

till att höja energiintaget från t.ex. kaffe. 

32.

• Presentera maten – använd gärna positiva ord och 

presentera maten både innan måltid och vid servering. 

Undvik framförallt negativa kommentarer. Det är 

viktigt att respektera individens egen smak. 

• Favoriträtter – om den boende serveras den mat han 

eller hon själv önskar äta så underlättar det mycket. 

Frukost och mellanmål bör varieras och anpassas till 

individens egna önskemål. Vid behov kan även lunch 

och middag anpassas genom att önskekost beställs ifrån 

köket. Tänk dock på att det finns risk för att den 

boende tröttnar även på önskekosten om den omfattar 

för få maträtter. 

33.




2. Servera små energirika måltider. EP-rik kost, 

näringsdryck och energiberikning underlättar mycket. 

3. Låt den boende få vistas i köket före måltid. Gäller 

dock inte vid illamående. 

4. Skapa en inbjudande måltidsmiljö som främjar aptiten. 

5. Presentera maten både innan måltid och vid 

servering. 

6. Servera en salt eller syrlig aptitretare innan måltiden 

för att stimulera till ett bättre ätande. 

7. Favoritmat bör serveras i så stor utsträckning som 

möjligt, primärt vid frukost och mellanmål. Önskekost 

vid lunch och middag kan också bli aktuellt. 

34.

9. Illamående 


Illamående kan uppstå som symtom till följd av sjukdom, 

ex. cancer, men är också en vanlig biverkning av många 

läkemedel. Illamående och kräkningar kan orsaka stor 

nutritionsproblematik och det är viktigt att känna till hur 

man bäst anpassar kosten. Förutom läkemedel som hjälper 

till att dämpa illamåendet finns det flera kostråd som man 

kan ta hjälp av. 


Målsättningen med kostråden är dels att försöka minska 

illamåendet inför måltid och dels att anpassa kosten så att 

den i sig orsakar minst möjliga illamående. 

• Lite mat i lugn takt – att äta lite åt gången och låta 

måltiden få ta tid minskar risken för kräkningar. 

35.

• Undvik matos – vid illamående bör man undvika att 

utsättas för lukten av mat innan måltid. Man bör därför 

undvika att vistas i köket när maten tillagas och man 

kan må bäst av att bli serverad sin mat på rummet. 

• Dämpa illamåendet – något torrt eller salt hjälper till 

att dämpa illamåendet innan måltid eller vid 

medicinering. En bit knäckebröd, en skorpa eller ett 

salt kex serverat med ost, kaviar eller en sillbit är bra 

alternativ. 

• Kall eller kokt mat går lättast – kalla maträtter 

accepteras ofta bättre än varma då dessa inte ger ifrån 

sig dofter som kan öka illamåendet. För en individ med 

sväljsvårigheter kan det vara lämpligt att prova 

gelékost då den antingen ska serveras kall eller 

rumstempererad. Av den varma maten upplevs kokt 

mat ofta gå lättare än stekt. Alltför fet eller söt mat kan 

öka illamåendet. 

• Dricka mellan måltider – istället för att dricka till 

maten är det bättre att dricka mellan måltiderna. Tänk 

på att dricka lite i sänder och ofta. Klara drycker är 

oftast det som går lättast. 

• Vila halvsittandes efter måltid – för att minska risken 

för sura uppstötningar bör den boende få vila 

halvsittandes efter måltiden. 

36.


1. Servera små måltider och låt individen få äta i lugn 

takt. EP-rik kost underlättar intaget vid lunch och 

middag. Frukost och mellanmål kan berikas med 

energipulver. 

2. Undvik att individen blir utsatt för matos innan måltid. 

3. Något torrt eller salt dämpar illamåendet inför måltid 

eller i samband med medicinering. 

4. Kall eller kokt mat går oftast lättast att äta. Gelékost 

är ett bra alternativ vid sväljsvårigheter. 

5. Dryck bör intas lite och ofta och mellan måltider 

istället för till. 

6. Klar dryck går oftast lättast att dricka. Klar 

näringsdryck hjälper till att ge ett bra energi- och 

näringstillskott. 

7. Låt individen få vila halvsittandes efter måltid för att 

minska risken för sura uppstötningar. 

37.

10. Muntorrhet 


Muntorrhet är en vanlig biverkning av många läkemedel 

och leder till att förmågan att känna smaken på maten 

minskar. Man brukar säga att torr mat i en torr mun inte 

smakar någonting. 

För att smakämnena i maten ska kunna utvecklas är 

närvaro av vätska i munnen nödvändig. Vid utpräglad 

muntorrhet kan man däremot uppleva att allting smakar 

starkt och att det ”bränns” i munnen. 

Mindre saliv i munnen ökar också risken att få hål i 

tänderna. Vid tandprotes kan för lite saliv göra att protesen 

sitter sämre och man kan få problem med skavsår i 

munnen. 


För att minska muntorrheten och därigenom förbättra 

smakupplevelsen kan man försöka stimulera 

salivproduktionen med hjälp av salivstimulerande 

livsmedel. Man kan även kompensera salivbristen genom 

att servera mat som är vätskerik. På apoteket finns 

munspray och sug- och halstabletter som hjälper vid 

muntorrhet. 

• Salivstimulering – salt och syrligt hjälper till att 

stimulera salivutsöndringen. Det kan därför underlätta 

att före måltid äta en sillbit eller dricka någon syrlig 

dryck som ex. citron-, lingon- eller äppeldryck. Det 

finns även näringsdrycker i syrliga smaker. Som 

38.

tillbehör till maten kan inlagd gurka, rödbetor eller 

lingonsylt underlätta. Att tugga och suga är 

salivstimulerande och det kan därför underlätta att t.ex. 

få dricka sin dryck genom sugrör. Är salivsekretionen 

helt utslagen är man inte hjälpt av salivstimulerande 

livsmedel. Då kan det hjälpa med konstgjord saliv, som 

finns att köpa på apoteket, eller att fukta munnen med 

matolja. 

• Vätskerik kost – att dricka mycket är givetvis viktigt. 

En annan viktig aspekt är att servera rikligt med sås till 

maten. Det hjälper till att både förbättra 

smakupplevelsen och till att underlätta sväljandet. 

Soppor och krämer är andra exempel på vätskerik kost. 


1. Servera gärna något salt eller syrligt före och/eller till 

måltiden. Ex. en sillbit, citrondryck eller lingonsylt. 

2. Se till att individen hela tiden har dryck tillgänglig 

under måltiden. 

3. Servera rikligt med sås till maten. 

4. Soppa som för- eller efterrätt bidrar med bra med 

vätska. Även kräm är ett bra alternativ som efterrätt 

eller mellanmål. 

5. Tänk på att en aptitstimulerande måltidsmiljö också 

stimulerar salivproduktionen. 

39.

11. Tugg- och sväljsvårigheter 


Tugg- och sväljsvårigheter (dysfagi) kan uppstå till följd 

av olika sjukdomar såsom stroke, Parkinson och 

demenssjukdom. Det kan även uppstå vid försämrad mun- 

eller tandhälsa, förändringar i matstrupen eller vid 

tandproteser. 

Risken vid tugg- och sväljsvårigheter är att mat eller dryck 

aspireras, d.v.s. det man i dagligt tal menar med att ”svälja 

fel”. Det innebär att mat eller dryck hamnar i luftstrupen 

och så småningom riskerar att hamna i lungorna istället för 

i matstrupen och i magsäcken. Detta kan i sin tur orsaka en 

lunginflammation, s.k. aspirationspneumoni, vilket ofta är 

en mycket allvarlig sjukdom för den äldre. 

Kroppens försvar mot aspiration är hostreflexen. Hosta vid 

intag av mat eller dryck är därmed det tydligaste tecknet på 

att sväljproblematik föreligger och bör uppmärksammas. I 

vissa fall kan individen helt sakna hostreflex och kan då 

aspirera mat eller dryck helt omärkt, s.k. tyst aspiration. 

Gurglig röst under måltid är även det ett tecken på 

sväljsvårigheter. 

Att sköta sin munhygien är extra viktig vid tugg- och 

sväljsvårigheter. Om munhygienen missköts kan det leda 

till bakterietillväxt i munhålan som i sin tur kan ge upphov 

till, eller förvärra, en lunginflammation. Detta sker genom 

att munhålans bakterier följer med mat eller dryck ned i 

lungorna vid aspiration. 

40.


Vid tugg- och sväljsvårigheter är det viktigt att kosten 

anpassas på så sätt att aspirationsrisken minimeras. Andra 

viktiga detaljer är korrekt sittställning, att äthjälpmedel 

används vid behov och att munhygienen sköts. 

• Anpassad dryck – vid sväljsvårigheter är det ofta 

tunnflytande konsistens, som t.ex. de flesta drycker, 

som först orsakar problem. Anpassning av dryck kan 

därmed vara den första åtgärden vid begynnande 

sväljproblematik. Förtjockningspulver kan användas 

för att förtjocka dryck till önskad konsistens. Tänk 

även på att vissa drycker redan har en något tjockare 

konsistens, som ex. vissa näringsdrycker. En annan bra 

åtgärd är att byta ut mjölk och istället servera filmjölk 

som dryck eller till gröt. Kolsyrad dryck går oftast 

lättare att svälja och likaså dryck som serveras kall. Att 

servera drycken efter, istället för till måltiden kan 

också underlätta. 

• Anpassad kost – vid enbart tuggsvårigheter kan det 

räcka med att konsistensen anpassas för att göra maten 

mer lättuggad, ex. att byta ut helt kött mot 

köttfärsrätter. Förekommer sväljsvårigheter är denna 

åtgärd otillräcklig då maten bör vara helt finfördelad 

för att undvika risken för aspiration. Mixas maten ser 

den inte bara oaptitlig ut utan den blir heller inte 

tillräckligt finfördelad för att undvika aspirationsrisk. 

Vid sväljsvårigheter bör därför timbal-, gelé- eller 

flytande kost beställas, där timbalkost bör testas först. 

Skulle inte detta fungera tillfredställande övergår man i 

såna fall till gelékost och i sista hand flytande. Det är 

41.

även viktigt att konsistensen anpassas på frukost och 

mellanmål. Man bör eftersträva att maten har en så 

homogen (likartad) konsistens som möjligt. Att servera 

mycket sås till timbal- och gelékost är viktigt för att 

underlätta sväljandet. 

• Vid illamående – gelékost kan vara ett bättre alternativ 

än timbalkost vid illamående eftersom denna serveras 

kall eller rumstempererad. 

• Sittställning – den boende bör sitta rakt med huvudet 

rakt eller något framåtböjt, absolut inte bakåtlutat. När 

huvudet är bakåtlutat ökar aspirationsrisken avsevärt. 

Då man dricker ur glas eller mugg tvingas man normalt 

böja huvudet bakåt för att kunna dricka ur glaset och 

därför finns speciella muggar, s.k. näsmuggar och 

dosmuggar, som förhindrar detta. Den boendes fötter 

bör vara i golvet eller mot något annat fotstöd så att 

man sitter stadigt. Benen bör därför vara vinklade ner 

mot golvet. För den som är rullstolsburen innebär det 

att ryggstödet fälls upp och ev. benstöd ner. Den som 

är sängliggande bör helst sitta på sängkanten och äta. 

Under måltid bör det finnas stöd för underarmarna ex. 

mot matbordet. Detta gäller även för den som matas. 

• Munhygien – det är viktigt att munhygienen sköts 

dagligen för att risken för aspirationspneumoni till följd 

av bakterietillväxt ska reduceras. 

42.


1. Se till att individen har en korrekt sittställning. 

2. Förtjocka dryck eller byt ut tunnflytande dryck mot 

dryck med tjockare konsistens, ex. mjölk mot filmjölk. 

3. Servera dryck i näs- eller dosmugg. 

4. Vid behov kan det underlätta att servera dryck efter 

måltid. 

5. Servera konsistensanpassad mat. Observera även 

konsistensen vid frukost och mellanmålen. 

6. Servera mycket sås till timbal- och gelékost. 

7. Vid illamående kan gelékost vara ett bättre val än 

timbal. 

43.

12. Förstoppning 


Förstoppning är ett vanligt problem hos äldre och orsaken 

kan vara många, t.ex. medicinsk eller kirurgisk sjukdom, 

otillräcklig fysisk aktivitet, otillräckligt kost- eller 

vätskeintag, depression eller biverkning av läkemedel. 

Med förstoppning menas normalt tarmtömningar mer 

sällan än två gånger per vecka. Så alltifrån tre 

tarmtömningar per dag till tre gånger per vecka är alltså att 

anses som normalt. Någon norm finns dock inte och den 

personliga upplevelsen är en viktig faktor. 

Kostens sammansättning är av stor betydelse både vid 

förebyggande och åtgärdande av förstoppning. Om kosten 

är väl sammansatt kan användningen av laxermedel ofta 

reduceras och i vissa fall helt uteslutas. 


Det finns många åtgärder man kan eftersträva för att 

minska risken för förstoppning. Ett viktigt råd när det 

gäller kosten är att äta maten i lugn och ro och se till att 

tugga ordentligt. I övrigt kan följande underlätta: 

44.

• Fiberrik kost – att äta fiberrikt bör ses som en av de 

viktigaste åtgärderna vid förstoppning och utbudet av 

fiberrika livsmedel är idag mycket stort. Den positiva 

effekten fås genom att fiber binder till sig vätska vilket 

gör att avföringen ökar i volym och blir mjuk. Fiber 

återfinns i fiberrika spannmålsprodukter såsom grov 

gröt, fullkornsvälling, müsli, fiberrika flingor och 

fiberrikt bröd, såväl hårt som mjukt, samt 

fullkornspasta. Andra viktiga fiberkällor är baljväxter, 

grönsaker, rotfrukter, frukt och bär. Fiberrika nyheter 

är bl.a. filmjölk med fiber och energirika 

näringsdrycker med fiber. Till de mest påtagligt 

effektiva åtgärderna hör att servera molino- eller 

pajalagröt, gärna 2 gånger per vecka, och lite 

katrinplommondryck eller –puré dagligen. 

• Övriga nutritionsåtgärder – rapsolja har visat sig ha 

mycket god effekt vid förstoppning med 

rekommenderad mängd ca. 1 msk per dag. Det kan ges 

i ex. medicinmugg eller på matsked. Detta ger även ett 

extra energitillskott på över 100 kcal. 

Det finns ett stort antal drycker, filer och yoghurtar 

som innehåller pre- eller probiotika som hjälper till att 

hålla balans på tarmfloran och kan bl.a. hjälpa vid 

förstoppning. Messmör har också visat sig kunna 

hjälpa då det har en viss laxerande effekt. 

• Vätska – att dricka ordentligt är, precis som för så 

mycket annat, mycket viktigt även för att förebygga 

förstoppning. För att få effekt av en fiberrik kost 

behöver den kombineras med ett fullgott vätskeintag. 

45.

• Att röra på sig – fysisk aktivitet bidrar till att 

stimulera motoriken i mag-tarmkanalen vilket minskar 

risken för förstoppning. 

• Regelbundna mat- och toalettvanor – möjlighet att 

äta regelbundna måltider och gå på regelbundna 

toalettbesök minskar förstoppningsrisken. 


1. Eftersträva att individen har ett adekvat vätskeintag, 

t.ex. genom att servera dryck även mellan måltiderna. 

2. Uppmana den boende att äta långsamt och tugga 

maten väl. 

3. Servera fiberrik kost. Ex. fiberrik gröt, fullkornsbröd, 

frukt, grönsaker och bär. 

4. Servera molino- eller pajalagröt två gånger per vecka, 

förslagsvis måndag och torsdag. 

46.

5. Servera 1/2-2 dl katrinplommonjuice, gärna dagligen. 

6. Ge 1 msk rapsolja dagligen. 

7. Om den boende är ordinerad kosttillägg så bör en 

fiberrik näringsdryck prioriteras. 

8. Eftersträva regelbundna mat- och toalettvanor. 

9. Uppmuntra individen att röra på sig i den mån det är 

möjligt. 

47.

13. Matning 


Att mata en äldre kräver goda kunskaper om matning, 

samtidigt som man tar hänsyn till individens behov och 

egna preferenser. Detta är därför inget som man bör företa 

sig utan vissa grundläggande kunskaper. 

Det är även att föredra att så få personal som möjligt turas 

om att sköta matningen av den boende. På så vis lär sig 

personalen hur man bäst matar honom/henne och det 

skapar trygghet hos den som matas. Det är även viktigt att 

det är samma person som matar den boende under hela 

matningstillfället för att inte skapa oro eller förvirring. 

Innan matningen inleds bör man se till att den boende har 

en så bra sittställning som möjligt, för att reducera risken 

att mat eller dryck aspireras. Andra viktiga faktorer man 

bör se över är måltidsmiljön, att allt är framdukat, att den 

som matar är placerad på ett lämpligt sätt och att den 

boende får äta i avskildhet om han eller hon så önskar. 

Äthjälpmedel, såsom matningssked och dosmugg, 

underlättar matningen och minskar även risken för 

aspiration. Matningsskeden är utformad så att tuggan blir 

av lämplig storlek och ett längre skaft gör att den boende, 

vid möjlighet, själv kan hjälpa till vid matningen. 

Dosmuggen är, precis som näsmuggen, utformad så att 

man inte tvingas böja huvudet bakåt när man dricker. 

Det viktigaste är att på intet sätt stressa på måltiden. Om 

matningen går för fort orsakar det ett sämre och mer 

48.

osäkert ätande. Ge den boende den tid han eller hon 

behöver för att genomföra sin måltid med god tid mellan 

varje tugga. Forskning har visat att individer som är 

beroende av matning generellt har ett lägre energi- och 

näringsintag än de som kan äta på egen hand. 


Vid matning är det många olika faktorer som bör 

uppmärksammas för att skapa bästa möjliga förutsättningar 

inför och under måltid. Utöver dessa grundläggande 

rekommendationer tillkommer givetvis individens egna 

önskemål och speciella behov som den som matar 

regelbundet gradvis lär sig att anpassa sig till. 

• Vem som matar – det är viktigt att den som matar har 

goda kunskaper om matning och gärna har erfarenhet 

av tidigare matningar. Det är också önskvärt att det är 

samma personal, i så stor utsträckning som möjligt, 

som matar den boende. Detta för att skapa trygghet hos 

den boende och en ömsesidig förståelse för hur 

måltiden bäst ska genomföras. Under måltid bör det 

inte ske något byte ske av vem som matar då detta kan 

bidra till att skapa oro hos den som blir matad. 

49.

• Bordsplacering – den som blir matad kan många 

gånger föredra, eller må bäst av, att få sitta i avskildhet 

och äta. Detta om man känner skamkänslor över att 

behöva bli matad eller om den som blir matad lätt blir 

distraherad av andras närvaro och därigenom tappar 

fokus på måltiden. Givetvis bör dock den som matas få 

sitta tillsammans med övriga boende och äta om den 

boende själv så önskar. 

• Sittställning – det är viktigt att ta hänsyn till den 

boendes sittställning innan matningen påbörjas. Detta 

gäller även för den som är sängliggande. Även om 

dessa aldrig kan få en lika bra sittställning som någon 

som sitter på en stol eller i en rullstol bör man se till att 

de kommer upp så rak i ryggen som möjligt. Om den 

som matas är rullstolsburen bör man se till att 

ryggstödet fälls upp så att det blir rätvinkligt mot 

sitsen. Man bör även se till att benstöden är nedfällda 

eller borttagna och att fötterna är stadigt placerade mot 

ett fast underlag. Den som matas bör också få stöd för 

sina underarmar, lämpligast genom att låta dessa få vila 

mot bordsskivan. Det är därför viktigt för de i rullstol 

att deras stol går in under bordet. Alternativt kan man 

låta vila armarna på ett monterbart bord som sätts fast 

på rullstolen. För den som matar gäller det att sitta 

bekvämt och i ögonhöjd med den som matas. Det är 

också viktigt att sitta vänd mot den som blir matad så 

att man får ögonkontakt. 

• Måltidsmiljö - för att minska oron och skapa god 

fokus på måltiden bör ljud som kan upplevas som 

störande, som t.ex. TV eller radio, undvikas. Innan 

50.

matning påbörjas bör man även se till att allt som 

kommer att behövas under måltiden finns framdukat så 

att den som matar inte behöver lämna sin plats mitt 

under måltiden. Det är för övrigt viktigt att man dukar 

trevligt och att maten läggs upp snyggt på tallriken. 

Presentation av maten före måltid är även det av 

betydelse för den boendes aptit. 

• Maten – det är viktigt att se till att mat och dryck är av 

rätt temperatur så att den som matas inte riskerar att 

bränna sig. Speciellt viktigt är detta för en dement 

person då han eller hon kan riskera att bränna sig utan 

att själv vara medveten om det. I övrigt gäller det att 

försäkra sig om att mat och dryck har rätt konsistens 

om det förekommer sväljsvårigheter. Tänk även på att 

använda mycket sås vid matningen, särskilt om den 

boende har problem med muntorrhet. 

• Att mata – använd helst en matningssked, alternativt 

en mindre tesked, då det är rekommenderat att maten 

ges i mindre tuggor. En mindre tugga är lättare att 

hantera i munnen och lättare att svälja undan. 

Matningsskeden gör det även möjligt för den boende 

själv att, vid förmåga, vara med och hålla i skeden. När 

man serverat en tugga är det viktigt att vänta tills den 

boende svalt, vilket lättast kan ses genom 

struphuvudets höjning, innan man börjar servera nästa 

tugga. Det kan ta tid mellan tuggorna så det är viktigt 

att vara tålmodig och på intet sätt stressa på måltiden. 

Den boende kan stundom även behöva få vila mellan 

tuggor. Tänk på att det är viktigt att skapa ett lugn 

kring måltiden. Det kan ibland underlätta att samtala 

51.

med den boende under tiden du matar. Det viktiga är 

att den som matas behåller fokus på ätandet. Om den 

som blir matad blir mätt tidigt bör den energi- och 

proteinrika maten prioriteras först. 

• Dryck - dosmugg underlättar drickandet och är extra 

angeläget att använda för boende med sväljsvårigheter. 

Det bör dock inte ses som en ersättning till förtjockning 

utan snarare som ett komplement. Vid snabb mättnad 

bör dryck helst ges mellan måltiderna. 


1. Var noga med vem som matar. Matning kräver både 

kunskap och erfarenhet. 

2. Anpassa måltidsmiljön. Duka upp till en 

aptitstimulerande måltid och undvik framförallt 

störande ljud. 

3. Tänk på bordsplaceringen. Den som blir matad kan 

föredra att få sitta avskilt och äta. 

52.

4. Sittställningen är viktig oavsett om den som matas 

sitter på en stol, i rullstol eller i sängen. Helst bör den 

boende sitta med rak rygg, fötterna mot golvet och med 

stöd för underarmarna. 

5. Se till att allt är framdukat innan måltiden inleds så 

att den som matar inte behöver resa sig under måltid. 

6. Den som matar bör sitta vänd mot och i ögonhöjd 

med den som matas. 

7. Se till att mat och dryck har rätt konsistens och rätt 

temperatur. 

8. Presentera maten. 

9. Servera mycket sås till maten. Gäller speciellt vid 

muntorrhet. 

10. Använd matningssked och gärna även dosmugg. 

11. Ge lite mat åt gången och vänta tills den boende svalt 

innan nästa tugga ges. 

12. Stressa inte. Låt måltiden få ta sin tid. Tänk på att den 

boende kan behöva få vila mellan tuggorna. 

13. Vid snabb mättnad prioritera energi- och proteinrik 

mat först och servera gärna drycken mellan måltiderna 

istället. 

53.

14. Undernäring 


Undernäring uppstår när man under en tid inte lyckats 

tillgodose kroppens behov av energi och näring vilket leder 

till både viktnedgång och näringsbrist. Detta bör ses som 

det enskilt största nutritionsproblemet som den äldre kan 

drabbas av. 

Ofta uppstår undernäring hos äldre till följd av en eller 

flera sjukdomar, som t.ex. cancer, demens eller Parkinson. 

Symtomen på dessa sjukdomar kan vara bl.a. katabola 

processer, försämrad aptit, tugg- och sväljsvårigheter, ökat 

energibehov och muntorrhet. Dessutom ger ofta de 

tillhörande läkemedlen upphov till biverkningar som 

ytterliggare påverkar ätandet negativt. 

Undernäring ger upphov till både fysiska såväl som 

psykiska symtom. De fysiska ses som minskad 

muskelmassa, minskad rörlighet, försämrat immunförsvar 

med ökad infektionsrisk och försämrad sårläkning. De 

psykiska kännetecknas av ökad trötthet, minskad 

initiativförmåga, håglöshet och depression. Symtomen i sig 

har därmed ytterliggare negativ påverkan på förloppet. I 

slutändan leder undernäring till både ökad sjuklighet och 

ökad dödlighet. 

Den som drabbas av undernäring hamnar därför i en ond 

cirkel som, om åtgärder inte vidtas, blir svårare och svårare 

att ta sig ur. Det är högst angeläget att tidigt upptäcka 

tecken på undernäring och vidta adekvata åtgärder för att 

förhindra ytterliggare viktnedgång. 

54.

För att upptäcka undernäring kan man använda sig av olika 

parametrar som dock kan sägas komplettera varandra. 

Genom att kartlägga individens BMI, viktutveckling och 

MNA kan man skapa sig en klar bild för att bedöma om 

det finns risk för undernäring eller inte. 

BMI, Body Mass Index (kroppsmasseindex), är det 

vanligast förekommande mätinstrumentet, både för att 

mäta övervikt och undernäring. Till skillnad mot att enbart 

mäta vikt tar man då även hänsyn till individens 

kroppslängd och kan på så sätt jämföra individer av olika 

längd. För vuxna bedöms ett BMI mellan 20 till 25 som 

normalvikt medan det för äldre, över 70 år, är önskvärt 

med ett BMI över 22. Om den äldre har varit viktstabil en 

längre tid kan dock även ett BMI mellan 20 och 22 vara 

acceptabelt. Ett BMI under 20 bör däremot alltid betraktas 

som undernäring. Ett optimalt BMI för äldre tycks dock 

ligga mellan 24 och 29, med minst risk för sjuklighet och 

dödlighet. 

BMI beräknas genom formeln: 

kroppsvikt i kg 

(längd i m)² 

Förutom BMI är det viktigt att känna till den äldres 

viktutveckling. Risk för undernäring kan förekomma, 

oberoende av BMI, om man under en längre tid ätit sämre. 

Även gällande viktutveckling finns bra och tydliga 

riktlinjer. En ofrivillig viktnedgång på 5 % senaste 1-3 

månaderna eller 10 % senaste 6 månaderna, oberoende av 

ursprungsvikt, innebär en risk för undernäring och bör 

55.

föranleda nutritionsåtgärder. Observera dock att all 

ofrivillig viktnedgång bör uppmärksammas. 

MNA, Mini Nutritional Assessment, är ett så kallat 

screeninginstrument med syfte att upptäcka undernäring 

och risk för undernäring hos äldre. Det är framtaget av 

Nestlé och är ett genom forskning validerat mätinstrument 

som används såväl inom forskning som inom äldreomsorg 

och på sjukhus. MNA är utformat som ett frågeformulär 

som täcker upp många av de aspekter som kan räknas som 

riskfaktorer till undernäring. Genom en MNA-bedömning 

kan man enkelt upptäcka om risk för undernäring 

föreligger, oavsett om man känner till individens 

viktutveckling eller inte, samtidigt som man lättare kan 

genomföra en orsaksanalys för att identifiera 

bakomliggande faktorer. 


Genom att regelbundet beräkna BMI, viktutveckling och 

MNA kan man tidigt upptäcka risk för undernäring och 

aktivt vidta åtgärder för att förhindra ytterliggare 

komplikationer. Omvårdnadspersonalen bör ha kännedom 

om de boendes BMI och viktutveckling. Vid upptäckt av 

56.

isk för undernäring bör en sjuksköterska upprätta en 

vårdplan och se till att adekvata åtgärder vidtas. Därefter 

utvärderas resultatet för att se om målen uppnåtts eller om 

ev. justeringar behöver göras. Dietist bör konsulteras för 

utförligare utredning eller om vidtagna åtgärder ej givit 

önskat resultat. 

• BMI - en viktnedgång kan ske relativt hastigt och 

därför är det önskvärt att kontrollera vikten frekvent, 

gärna var tredje månad. Under uppföljning av en 

individ som är bedömd som undernärd eller med risk 

för undernäring, t.ex. med BMI

edömning av äldre över 65 år och består av totalt 18 

frågor (6 inledande + 12 kompletterande). MNA kan 

genomföras av all vårdpersonal och ger, förutom en 

kartläggning av näringstillstånd, även bra grund för 

orsaksanalys av undernäring eller risk för undernäring. 

Detta underlättar i sin tur upprättandet av en vårdplan. 

MNA bör genomföras vid nyinflyttning till särskilt 

boende och sedan gärna följas upp var tredje månad, 

samtidigt som vikt tas. 

• Kost- och vätskeregistrering – för att kunna få en 

tydlig bild över hur väl energi- och vätskeintaget 

överensstämmer med behovet kan man genomföra en 

kost- och vätskeregistrering. På så sätt räknar man inte 

enbart ut den kalori- och vätskemängd som behöver 

tillföras utan man får även en tydlig överblick över 

individens måltidsordning och nattfasta. Registreringen 

bör helst utföras under minst två (gärna tre) dagar för 

att få ett så tillförlitligt resultat som möjligt. 

• Enteral nutrition – om inte energi- och näringsintaget 

kan täckas med mat och dryck bör så småningom stöd 

med sondmatning övervägas. Hos äldre är total eller 

partiell enteral nutrition framförallt vanligt vid stora 

sväljsvårigheter. 

• Vårdplan – vid undernäring finns det flertalet faktorer 

att ta hänsyn till för att bäst möjligt utreda orsaken. 

Munhälsa, biverkningar av läkemedel, tugg- och 

sväljförmåga, ev. förstoppning och andra medicinska 

aspekter är viktiga att utreda. Likaså måltidsordning, 

nattfasta och energi- och vätskeintag. Med hjälp av en 

58.

vårdplan kan man skapa sig en överskådlig bild av de 

faktorer som bör utredas. Det är också viktigt att skapa 

sig en målsättning med behandlingen för att sedan 

kunna utvärdera resultatet. 

• Åtgärder, resultat och utvärdering – vilka åtgärder 

som bör vidtas kan beslutas först när det kartlagts vilka 

faktorer som behöver åtgärdas. De åtgärder som vidtas 

måste även överensstämma med individens egna 

önskemål. Det är därför viktigt att informera tydligt om 

meningen med och vikten av att dessa åtgärder 

genomförs. Åtgärderna bör sedan följas upp och 

resultatet dokumenteras och utvärderas. 

• Dietist – vid behov av konsultation eller mer utförliga 

nutritionsåtgärder bör dietist kontaktas. Dietisten bör 

då ansvara för att utreda och planera lämpliga 

nutritionsåtgärder samt uppföljning av dessa. 

59.


1. Beräkna BMI vid inflytt på särskilt boende och sedan 

minst var tredje månad. Vid risk för undernäring bör 

BMI beräknas mer frekvent. 

2. Vägning bör alltid ske vid samma tidpunkt på dagen 

så att viktutvecklingen kan beräknas så korrekt som 

möjligt. 

3. MNA-bedömning genomförs samtidigt som vägning, 

vid inflytt och gärna var tredje månad. MNA kan 

utföras mer frekvent vid behov. 

4. Om risk för undernäring upptäcks bör en vårdplan 

upprättas. Denna bör följas upp och målsättningen 

utvärderas. 

5. Vidtagna åtgärder bör vara individanpassade, med 

hänsyn till bl.a. sjukdom, symtom, energibehov, 

måltidsordning och nattfasta. 

6. En kost- och vätskeregistrering kan genomföras för 

att få en bättre överblick över intaget i förhållande till 

behovet. 

7. Kontakta dietist för en mer utförlig utredning om 

ovanstående åtgärder inte gett önskat resultat eller för 

konsultation. 

60.

15. Palliativ nutrition 


Även vid palliativ nutrition, nutrition i livets slutskede, 

mår den boende bättre av att ha ett gott näringsläge. Trots 

att nutritionsproblemen kan vara många och omfattande, 

ex. illamående, aptitlöshet och smakförändringar, är 

målsättningen att förhindra viktförlust och att tillgodose 

näringsbehovet. 

Man delar ofta upp palliativ vård i tidig och sen palliativ 

fas. Med tidig palliativ fas avses att man har en obotlig 

sjukdom men att man fortsatt har flera månader, eller år, 

kvar att leva. I denna fas är sjukdomen fortsatt påverkbar 

och målet med den medicinska behandlingen är både 

livsförlängning och god livskvalitet. På samma sätt kan 

god nutritionsstatus ge minskade komplikationer, längre liv 

och bättre livskvalitet. Målet för nutritionsbehandlingen 

bör därför vara det samma som för medicinsk behandling. 

I sent palliativt skede avslutas den sjukdomsspecifika 

behandlingen. Tidsperspektivet är oftast kort, veckor till 

någon månad. Målet med både den medicinska och 

nutritionsbehandlingen är nu att upprätthålla en god 

livskvalitet i livets slutskede. 

61.


I tidigt palliativt skede är målsättningen minskade 

komplikationer och bättre livskvalitet genom att förhindra 

viktförlust och tillgodose näringsbehovet. Följande är 

viktigt: 

• Anpassa kosten – efter rådande symtom. Se 

respektive kapitel för åtgärder vid illamående, 

aptitlöshet, muntorrhet, tugg- och sväljsvårigheter och 

undernäring. 

• Små och täta måltider – ofta behöver kosten 

kompletteras med t.ex. näringsdryck och 

energiberikning. 

• Täta viktkontroller – för att tidigt upptäcka en 

viktförlust och för att kunna se resultatet av vidtagna 

åtgärder bör vikten kontrolleras relativt frekvent. 

I sent palliativt skede är målsättningen att bibehålla så god 

livskvalitet som möjligt. Då kan en alltför energität kost, 

framförallt fettrik sådan, snarare påverka livskvaliteten 

negativt genom ökade problem med illamående. Tänk då 

på följande: 

• Undvik aktiv nutritionsbehandling – kosten bör 

anpassas individuellt med syftet att uppfylla den 

boendes egna önskemål snarare än energi- och 

näringsbehovet. 

62.

• Små och täta måltider – fortfarande underlättar det 

att bli serverad små och täta måltider. Det kan även 

hjälpa till att minska allmänt illamående. 


1. Gör skillnad på om den boende befinner sig i tidigt 

eller sent palliativt skede. Så länge aktiv medicinsk 

behandling pågår bör aktiv nutritionsbehandling pågå. 

2. Genomför täta viktkontroller under tidigt palliativt 

skede för att snabbt upptäcka eventuell viktförlust. 

3. Anpassa kosten efter den boendes symtom, se 

respektive kapitel. 

4. Servera små och täta måltider. Det underlättar energi- 

och näringsintaget och minskar illamående i sent 

palliativt skede. 

63.

16. Näringsdrycker och berikning 


När närings- och energibehovet inte kan tillgodoses enbart 

genom den vanliga kosten är näringsdrycker ett lämpligt 

tillskott. Näringsdryckerna är mycket energi- och 

näringstäta och utbudet av smaker och typer av 

näringsdryck är stort. Man kan även göra egna hemgjorda 

energidrycker med hjälp av näringsberäknade recept. 

Huvudsakligen kan man dela in näringsdryckerna i två 

kategorier, kompletta och klara. De kompletta innehåller 

kroppens fullständiga behov av energi- och näringsämnen. 

Det innebär, i teorin, att man skulle kunna livnära sig 

enbart på dessa näringsdrycker. De kompletta 

näringsdryckerna skiljer sig åt sinsemellan främst genom 

energitäthet, proteinmängd, fiberinnehåll och smak. De 

klara näringsdryckerna, å andra sidan, saknar fett vilket gör 

att de får ett mer saftliknande utseende. De klara skiljer sig 

åt i energitäthet, proteinmängd och smak. 

Medan en komplett näringsdryck passar bäst som 

mellanmål så är en klar näringsdryck mer lämpat som 

måltidsdryck eller vid illamående eller fettmalabsorption. 

Förutom näringsdrycker finns det dessutom olika typer av 

berikningspulver som kan användas för att tillföra extra 

energi, protein och/eller näring till mat och dryck. 

Berikningspulver används t.ex. vid tillagning av EP-rik 

kost eller för att tillföra extra energi i kaffe. Som berikning 

räknas även grädde eller olja som tillförs mat eller dryck i 

syfte att öka energiinnehållet. 

64.

Energipulver är det pulver som är mest lättlösligt och 

därigenom smidigast att använda sig av som vårdpersonal. 

Ett energipulver tillför endast kolhydrater och syftar 

därmed enbart till att tillföra ett extra energitillskott. 

Energipulvret löser sig både i kallt och varmt och påverkar 

varken smak eller konsistens. Vid särskilda tillfällen, då 

proteinbehovet är förhöjt, kan det vara mer lämpligt att 

använda ett proteinpulver. Det kan exempelvis vara vid 

inflammation, bensår eller fraktur, tillfällen då 

proteinbehovet kan vara upp till det dubbla av det normala. 

Ett proteinpulver tillför endast protein. En tredje typ av 

berikning, som helt enkelt kallas för berikningspulver, 

tillför både energi- och näringsämnen. Det används oftast 

enbart av kökspersonal, vid tillagning av t.ex. EP-rik kost. 

65.


Näringsdryck och berikning används oftast som en 

kombinerad åtgärd i avseende att tillföra extra energi och 

näring när behovet inte kan uppfyllas genom vanlig mat 

och dryck. Som vårdpersonal är det viktigt att känna till 

skillnaderna mellan olika näringsdrycker och 

berikningspulver, när de ska användas och hur de ska 

serveras/tillföras. 

• Kompletta näringsdrycker – vid risk för undernäring 

bör alltid ordination av näringsdryck övervägas som en 

av de initiala åtgärderna. Eftersom målsättningen är att 

på enklast sätt förhindra undernäring är det viktigt att 

prioritera de näringsdrycker som är mest energi- och 

näringsrika. Då de kompletta näringsdryckerna i 

huvudsak är mer energi- och näringsrika än de klara 

bör dessa utgöra förstahandsvalet. Kompletta 

näringsdrycker med fiber är extra fördelaktiga, speciellt 

vid förstoppning och diabetes. Kompletta 

näringsdrycker serveras bäst som mellan-, kvälls- 

och/eller nattmål. 

• Klara näringsdrycker – eftersom en klar 

näringsdryck är så gott som fettfri ger det drycken ett 

klart, saftliknande utseende med en utpräglad söt smak. 

De mest energirika klara dryckerna bör prioriteras. För 

diabetiker är det bäst om drycken intas i samband med 

någon måltid för att förhindra en kraftig 

blodsockerhöjning. De klara näringsdryckerna kan vara 

ett bättre val än kompletta för äldre med illamående 

eller fettmalabsorption. 

66.

• Servering av näringsdryck - en oöppnad 

näringsdryck kan förvaras i rumstemperatur fram till 

bäst före-datumet medan en öppnad förpackning klarar 

sig 24 timmar i kylskåpstemperatur. Det 

rekommenderas att näringsdryck serveras välkyld även 

om ett fåtal äldre föredrar rumstempererad dryck. 

Därför bör näringsdryck förvaras i kylskåp ett tag 

innan servering, alternativt serveras med isbitar. 

Näringsdryck bör hällas upp i glas eller mugg innan 

den serveras. Ta för vana att alltid servera lite 

näringsdryck åt gången. På så sätt slipper den äldre 

uppleva att han eller hon blir serverad ”för mycket”, 

vilket lätt förtar aptiten, och man undviker också att 

drycken blir stående lång tid i rumstemperatur. Om 

någon näringsdryck ogillas så prova ut olika smaker av 

samma dryck innan man provar ut någon ny sort. Hur 

mycket näringsdryck den äldre är i behov av bör 

beräknas individuellt, normalt runt 1-3 stycken 

dagligen. Det är dock beroende av hur man äter i 

övrigt, det individuella energibehovet, vilken berikning 

som används i övrigt, vilka näringsdrycker som 

serveras och hur mycket näringsdryck individen klarar 

av att dricka. 

• Berikningspulver – förutom att servera näringsdryck 

och beställa EP-rik kost kan man på avdelningen berika 

dryck och mellanmål med energipulver för att öka 

energiintaget. Den rekommenderade mängden på en 

halv deciliter pulver per portion tillför 95 kcal extra. 

Energipulver påverkar vare sig smak eller utseende på 

det som berikas. Lämpligt är att ex. berika kaffe då 

67.

detta dricks ofta, även av dem med låg aptit, och då det 

i övrigt inte tillför någon energi alls. 

Ett annat berikningspulver, proteinpulver, kan vara 

lämpligt för dem mycket ökat proteinbehov, t.ex. vid 

svårläkta sår, stora frakturer eller svåra infektioner. 

• Hemgjorda energidrycker – för att tillföra extra 

energi och protein kan man även göra sina egna 

mellanmålsdrycker på avdelningen. Bl.a. kan en 

”sängfösare” underlätta insomnandet och minska 

behovet av sömnmediciner. Recept på några testade 

och näringsberäknade drycker finns som bilaga i slutet. 

68.


1. Beräkna det individuella behovet av näringsdryck 

och berikning. Bestäm vilken/vilka näringsdrycker och 

vilken berikning som bör prioriteras. 

2. Prioritera de näringsdrycker som är mest energi-, 

protein- och näringstäta då det underlättar för den 

boende att lättast nå upp till sitt behov. 

3. Kombinera gärna klara och kompletta 

näringsdrycker. De klara som måltidsdryck och de 

kompletta som mellanmål. 

4. Servera näringsdrycken i glas eller mugg, välkyld 

och i liten mängd åt gången. Förtjocka vid behov. 

Öppnad näringsdryck förvaras i kylskåp i upp till 24 

timmar. 

5. Använd gärna energipulver till att berika ex. kaffe. 

Lunch och middag från köket ska dock inte berikas 

extra. 

6. Proteinpulver kan användas till individer med mycket 

ökat proteinbehov. 

7. Hemgjorda energidrycker kan serveras som ett 

lämpligt energirikt mellan- eller kvällsmål. 

69.

Bilaga: Recept på energidrycker 

Stort tack till Barbro Karelius, leg. dietist vid 

Hudiksvalls kommun, för utprovning och sammanställning 

av dessa recept. 

Samtliga recept är för 1 portion och alla ingredienser 

blandas i mixer eller med stavmixer innan servering. 

Blåbärsdryck 

1 dl 3% mjölk 

0,5 dl blåbärssylt 

0,5 dl gräddglass vanilj 

1 msk proteinpulver 

1 msk rapsolja 

Ger 345 kcal och 9 g protein 

Yoghurtshake 

2 halvor konserverad persika eller annan frukt 

0,5 dl matlagningsyoghurt 




1 tsk socker 


70.

Banan- och chokladmilkshake 

½ banan 


0,5 dl gräddglass 



1msk kakaopulver 


Äppelpäppel-drink 

1,5 dl 3% mjölk 

0,5 dl äppelmos 

1 msk koncentrerad äppeljuice 

1 krm kanel 


½ msk rapsolja 


Jordgubbssmoothie 

1 dl jordgubbar eller andra bär 

1 tsk socker 



1 tsk vaniljsocker 




71.

Syrlig apelsin- och grapesmoothie 

2 msk apelsinjuice konc 

2 msk grapejuice konc 

1 msk honung 

1 msk socker 

1 dl 3% naturell yoghurt 




Ger 330 kcal och 10,5 g protein 

Sängfösare 

½ dl 3 % naturell yoghurt 

½ dl 3 % mjölk 

50 g mixad konserv. frukt, fruktmos eller annat 

1 msk socker 



Smaksätt med citron 


Mandeldrink 

2 st aprikoshalvor 

1 msk mandelmassa 





72.

Energikick 

0,5 dl 3 % naturell yoghurt 

1 msk hallonpuré eller annan frukt/bär puré 

0,4 dl rapsolja 

2 msk vaniljsocker 

1 tsk socker 


3 * 30 g (ml) = 1 port ger 420 kcal och 6,5 g protein 

Varm choklad 


0,5 dl grädde 

1 tsk kakao 

2 tsk socker 



Ger 430 kcal och 11,5 g protein 

Nyponsmoothie 

1 dl 3% naturell yoghurt 

0,5 dl nyponsoppa 

0,5 dl vaniljglass 




73.

Drottningglöd 

0,5 dl drottningsylt 

1,5 dl 3% naturell yoghurt 

1 krm kanel 

1 krm kardemumma 




Hallondröm 

0,5 dl hallonsylt 


0,5 dl vanilj glass 


1½ msk rapsolja 

smaksätt med citron 


74.

Nutritionshandboken

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?