oreningarna inom Stockholms stad. - Stockholm Vatten

Vägmaterialets bidrag till dagvattenföroreningarna i Stockholms stad.doc
För metaller är även markens egenskaper, speciellt dess innehåll av organiskt material, fundamentala
för transport och löslighet. En jord med mycket organiskt material leder till att
metaller bildar organiska komplex och därigenom hämmas vidaretransport av metallerna. Pb
och Hg bildar så starka komplex med organiska ämnen att löslighet och transport av dessa
regleras av det organiska materialets löslighet.
Undersökningar av metaller i vägdagvatten gjorda av Stockholm Vatten visar att Pb är partikelbundet
till ca 95 %, Cu, Cr, Ni, och Zn är partikelbundna till ca 79-80 % och Cd till ca
50 % (Ekvall, 1998).
4.3 METALLER I STOCKHOLM
Metalläckaget från produkter i teknosfären är ofta minimalt men eftersom det i många fall rör
sig om stora ytor, exempelvis Stockholms vägnät, så blir den totala mängden stor. Mängden
metaller i Stockholms teknosfär och hur mycket av denna som kan utsättas för korrosion presenteras
i tabell 4.3.
Tabell 4.3 Metallmängd som finns upplagrad i Stockholms teknosfär och hur mycket av denna
som kan utsättas för korrosion. Beräkningarna är baserade på identifierade metallkällor och
siffrorna är lägre än de som andra undersökningar kommit fram till.
Metall: Metallmängd upplagrat i Metallmängd som kan ut-
Stockholms teknosfär (ton): sättas för korrosion (ton):
Koppar 110 000 40 000
Bly 40 000 30 000
Zink 30 000 20 000
Krom 5 500 2 500
Nickel 2 500 700
Kadmium 120 40
Kvicksilver
Källa: Bergbäck m fl, 1996.
6 4
De ämnen som sprids i Stockholm transporteras med luft eller vatten och hamnar slutligen på
och i marken, i akvatiska sediment eller i slammet från något av Stockholms reningsverk.
Metaller som når ett vattendrag kommer antingen att fortsätta vara suspenderade i vattenmassan,
tas upp av organismer eller sedimentera. Undersökningar har visat att tungmetaller till
största delen sedimenterar (Hvitved-Jacobsen och Yousef, 1991).
Undersökningar av ytsediment i Stockholms sjöar visar på kraftigt förhöjda halter för Hg, Cd
och Pb samt förhöjda halter för Cr, Cu och Zn (Bergbäck m fl, 1996). Eftersom halterna uppmättes
i ytsediment tyder detta på att det är en pågående process, det vill säga att det sker en
tillförsel till sedimenten (Naturvårdsverket, 1996). Halterna är emellertid lägre än de som hittats
i djupare liggande sediment vilket indikerar att tillförseln av metaller minskat.
18