oreningarna inom Stockholms stad. - Stockholm Vatten

Vägmaterialets bidrag till dagvattenföroreningarna i Stockholms stad.doc
10. FÖRORENINGSMÄNGD SOM NÅR RECIPIENTERNA
Av de partiklar som slits bort kommer en del att ligga kvar på vägen och så småningom transporteras
bort med dagvattnet och en del av partiklarna kommer att virvla upp i luften. De uppvirvlade
partiklarna kommer slutligen att deponeras igen på marken och det sker antingen på
hårdgjorda ytor varvid partiklarna förs bort med dagvattnet eller på marken i parker och andra
grönområden varvid partiklarna fastläggs i markskiktet. Vägens lokalisering i staden har betydelse
för hur stor andel av partiklarna som hamnar i dagvattnet. Ju mer centralt belägen
desto större andel hårdgjorda ytor finns i vägens omgivning och desto mer av partiklarna
hamnar i dagvattnet.
Få undersökningar har gjorts med avseende på att analysera omfattningen av partiklarnas
transport i luft respektive i dagvatten. En undersökning av zinkpartiklar som genererats på
grund av slitage av däck, bromsbelägg och galvaniserade ytor visade att 37 % av uppskattad
mängd metall återfanns i dagvattnet. Enligt uppgifter framtagna i Stockholms stad når endast
10-15 % av kopparn som slits bort från bromsbelägg dagvattnet (Stockholm Vatten m fl,
1999). I en rapport om tungmetaller i Henriksdals reningsverk antas att av all koppar som
frigörs vid slitage av bromsbelägg hamnar 20 % i dagvattnet. Eftersom slitagepartiklar från
vägar är större till storlek och således mindre benägna att spridas med luften så antas 40 % av
dessa nå dagvattnet (Sörme och Lagerkvist, 2001).
I rapporten Föroreningsbelastning till sjön Trekanten (Stockholm Vatten m fl, 1999) används
en teoretisk modell för beräkning av dagvattenföroreningar. En av parametrarna som beaktas i
modellen är andelen trafikföroreningarna som når dagvattnet. Man har inte gjort någon skillnad
på olika kategorier av föroreningar utan tar hänsyn enbart till vägens lokalisering och då
speciellt hur pass utsatt vägen är för starka vindförhållanden samt fordonens hastighet. För
Essingeleden antas 85 % av föroreningarna spridas i form av luftföroreningar och således endast
15 % transporteras bort med dagvattnet. Avgörande faktorer för detta sägs vara det högt,
öppet belägna läget samt fordonens höga hastighet. I Liljeholmen som beskrivs som ett område
med vindutsatta trafikytor och hög hastighet hos fordonen beräknas 40 % av föroreningarna
transporteras bort med dagvattnet. För resten av Trekantens avrinningsområde vilket i huvudsak
består av lokala låghastighetsgator uppskattas 80 % nå dagvattnet.
Med utgångspunkt i dessa undersökningar och litteraturuppgifter har mängden vägslitagepartiklar
som når dagvattnet uppskattats (se tabell 10.1). För fortsatt beräkning har den tidigare
indelningen i olika vägklasser behållits. Ett antagande har gjorts att lokalgatorna ligger inne
bland fastigheter och därför är mindre utsatta för vind och således används modellens uppskattning
att 80 % av trafikföroreningarna når dagvattnet. Vägklasserna 8 000 – 30 000 fordon
per dag antas ha förhållanden som är lika Liljeholmen. Trafikleder antas däremot inte vara
jämförbara med Essingeleden inom Trekantens avrinningsområde eftersom motorvägen just
här ligger i ett extremt utsatt läge. För trafikleder antas att 40 % av partiklarna transporteras
bort med dagvattnet.
51