oreningarna inom Stockholms stad. - Stockholm Vatten

1. INLEDNING
1.1 BAKGRUND
Vägmaterialets bidrag till dagvattenföroreningarna i Stockholms stad.doc
Ett problem i stora städer är frågeställningen kring hur man bäst organiserar omhändertagandet
av dagvatten. Nederbörd som faller över Sverige infiltrerar normalt i marken men i städer
förhindras denna infiltration eftersom en övervägande del av stadens yta är hårdgjord, det vill
säga täcks av byggnader, asfalt eller betong. Dagvatten är den nederbörd som rinner av på
hårdgjorda ytor, på öppen mark och i diken och som samlas upp och transporteras i ledning
till en vatten- eller markrecipient eller till ett avloppsreningsverk. I båda fallen utgör föroreningar
ett problem. I reningsverken kommer partiklar och andra ämnen, exempelvis tungmetaller,
att till största delen hamna i slammet vilket får som konsekvens att användningen av
slam som gödslingsprodukt på åkrar försvåras. Tillförsel av obehandlat dagvattnet till ett vattendrag
innebär att detta gradvis förorenas.
Nederbörden i sig innehåller föroreningar som fångats upp av regndropparna i atmosfären.
När nederbörden därefter når en hårdgjord yta och rinner av följer ytterligare föroreningar
med. Detta innebär att dagvatten oftast är mycket belastat, dels med större partiklar i form av
skräp, sand, löv etc. dels med ämnen som lösts upp i vattnet eller som lossnat vid kontakt med
exempelvis byggnader, fordon och vägbanor. Många av de lösta föroreningarna tenderar att
bindas till det suspenderade materialet, det vill säga det finkorniga material som håller sig
svävande och följer med vatten i rörelse. Dagvattnets sammansättning i olika miljöer uppvisar
därför stor variation.
Trafikdagvatten innehåller i allmänhet de högsta föroreningskoncentrationerna men trots det
är vägmaterialets påverkan på dagvattnet ett område som är ofullständigt utrett. Fokus i frågan
om trafikens bidrag till dagvattenbelastningen har huvudsakligen legat på föroreningar från
bilismen, det vill säga utsläpp av bilavgaser, slitage av däck och bromsbelägg etc. På senare år
har vägmaterialets bidrag till dagvattenbelastningen uppmärksammats allt mer men kunskapen
inom detta område är fortfarande otillräcklig. Under de senaste åren har några rapporter
belyst frågeställningen om vägmaterialets emission av tungmetaller, både för hela Sverige och
för Stockholm (Naturvårdsverket 1998, Olvik och Nimfeldt 2001, Landner och Lindeström
1998a och 1998b, Walterson 1999). De uppskattade föroreningsmängderna skiljer sig markant
åt vilket visar på komplexiteten i denna frågeställning.
Det som undersökts under de senaste åren är mängden tungmetaller som frigörs vid vägslitage,
men mycket lite har sagts om de tusentals ton stenmaterial och bitumen (se kap 6.4.1) som
varje år hamnar i recipienterna och de eventuella effekter på ekosystemen som detta kan medföra.
För att kunna utveckla en effektiv dagvattenhanteringsstrategi krävs bland annat kunskap om
avrinningsområdets area, nederbörd och avrinning samt kännedom om vilka ämnen som återfinns
i dagvattnet. Det är viktigt att känna till mängd och kategori av förorenande ämnen samt
deras ursprung. Tack vare många års mätningar har man idag god kunskap om den totala
mängden föroreningar i dagvattnet men det finns fortfarande brister vad gäller kännedom om
vissa föroreningars ursprung.
Förutom att det bidrar till dagvattenföroreningar och luftföroreningar så innebär slitaget av
vägbanan höga samhällsekonomiska kostnader, ett problem som rönt mycket uppmärksamhet
6