Genusperspektiv på pedagogik - Nationella sekretariatet för ...

– som specifika kunskaper är dock också en del av undervisningens
formella uppdrag. Därmed finns inga skarpa
gränser mellan ämnesundervisning, avsiktlig social påverkan
och den sociala konstruktion som följer av skolan som
en ”allmän” social miljö.
Forskningsobjektet här är oftast klassrummet som social
situation och fysisk miljö, men det kan också handla om
andra aspekter av olika slags undervisningsinstitutioner. På
många sätt är dessutom klassrum idealiska för studier av
interaktion, kommunikation och liknande förhållanden.
Det är en miljö som är bekant för alla, och tillgänglig för
utomståendes observationer på ett sätt som är ovanligt i de
flesta andra sammanhang. Det är därför inte förvånande att
också forskare från andra discipliner än pedagogik intresserar
sig för skolan ur genusperspektiv (Mac an Ghaill,
1994, Thorne, 1992, Ambjörnsson, 2004, Lundgren, 2000).
En skillnad, som kan vara hårfin, mellan pedagogisk och
annan forskning om skolan handlar om huruvida miljön
ses som en inramning av undervisning eller som en social
kontext, vilken som helst. Skolans relativa öppenhet för studier
i kombination med ett explicit uppdrag med tydlig
normativ riktning leder ibland till ett ”skuldbeläggande”
av skolan, som knappast är rättvis.
De olika perspektiven vid klassrumsstudier kompletterar
varandra, men det händer också att de krockar. Det
”institutionella” (pedagogiska eller didaktiska) perspektivet
utgår (oftast) från lärarens professionella och skolans
institutionella uppdrag som givna. Styrdokumenten och
läraruppdraget utgör både ramar och mål, och frågeställningen
handlar om hur uppdraget skall fullgöras och målen
nås. Det ”allmänna” (vidare) perspektivet – skolan som en
miljö bland andra – tillåter distans till mål och uppdrag.
Från båda håll riktas ibland kritik mot det andra perspek-
3