Genusperspektiv på pedagogik - Nationella sekretariatet för ...

tar ansvar för helheten, men inte tar för sig det de själva
behöver (Berge, 1997b).
Även studier i förskolan visa samma grundläggande
interaktionsmönster (Kärrby, 1987, Månsson, 2000, Davies,
2003). Pojkarna får mer uppmärksamhet och uppfattas
behöva mera stöd och hjälp, medan flickor får vara ”hjälpfröknar”.
En särskild variant av klassrumsstudier, som också skall
nämnas, är aktionsforskningsprojekt. I ett projekt (Berge,
2001) försökte t.ex. några arbetslag med hjälp av ett urval
genusteoretiska begrepp och systematiska forskningsmetoder
beskriva och förändra sitt sätt att arbeta. Man försökte
dels identifiera och förändra användningen av ”härskartekniker”,
dels vidga flickors och pojkars erfarenheter och
kompetenser utöver det traditionellt könsbundna. I egna
utvärderingar av arbetet konstaterade lärarna att de varit
mindre ”jämställda” än de själva trott och att jämställdhet
inte åstadkoms en gång för alla utan kräver kontinuerligt
arbete.
Sammanfattningsvis uppvisar resultaten, under en period
på över 30 år, från studier av lärares interaktion med elever
av olika kön en hel del gemensamma drag. Pojkar tenderar
att få mer av både talutrymmet och det fysiska rummet i
dag, liksom på 70-talet. I tidigare avsnitt ovan har dock
framgått att flickors prestationer ökat relativt pojkarnas,
vilket pekar på att genusmönstren i skolan inte är oförändrade.
Betydelsen av lärarens specifika inflytande har också
delvis omvärderats som framgår nedan.
Elev–elev-interaktion: elevgruppens konstruktion av genus
Klassrumsstudiernas fokus har förändrats över tid, som en
följd av förändrade samhällsideologier och samhällsdiskurser,
förändrade undervisningsmetoder och förändrad
43