Välfärdsbilder del 2 - Kungliga biblioteket

alt kapital används av Putnam för att skilja mellan sociala
band som betonar samhörighet och gemenskap respektive
band som leder till möten med nya människor
och grupper. Som bland andra Hans Westlund påpekar
behöver de båda formerna inte utesluta varandra. En
sammankomst som den vid Johns filmvisning torde
stärka känslan av samhörighet inom bygden (bekräfta
en kollektiv identitet) samtidigt som den skapar möten
och beröringspunkter mellan människor i bygden som
kanske annars inte umgicks särskilt ofta. Se Putnam,
aa, s. 22 f., respektive Hans Westlund, ”Socialt kapital
och tillväxt i kunskapsekonomin”, Civilsamhället: några
forskningsfrågor, Erik Amnå, red. (Stockholm: RJ och
Gidlunds förlag, 2005), s. 101–110.
27. Detta utbyte är även i andra av Johns filmvisningssammanhang
mycket stort. Många gånger känner John
somliga åskådare (eller de som har bokat visningen)
sedan tidigare, liksom de känner honom och hans filmer.
Visningssituationen inbjuder också till samtal efter
att filmen tagit slut, vilket både gett John en möjlighet
att få respons och åskådarna en möjlighet att få veta
mer av John. Det är inte ovanligt att reportage om filmvisningar
innehåller kommentarer som illustrerar detta:
”Det blir snabbt kö till hembygdsföreningens kaffeservering,
medan John står kvar vid projektorn och
samtalar med folk: - Det är väldigt roligt att se hur det
gick till förr, säger en kvinna och berättar att hon sett
hans film om Alma på Lindholmen tre gånger.” Jan
Hinderson, ”Johns filmer lockar fullt hus”, Sydöstran,
22/1 2001. Samtal åskådare emellan är naturligtvis av
väl så stor betydelse.
28. Se exempelvis ”NTO-arna i Djuramåla har fått ny lokal”,
Smålandsposten, 3/7 1961, eller ”Fotokurs i Tingsryd
fångade bygdemotiv”, Kronobergaren, 17/12 1971.
29. ”Bygden stöder NTO i Djuramåla”, Växjöbladet 19/12
1961. Det kan tilläggas att det vid den här tiden var
tämligen ovanligt med färgfilm. John själv hade använt
det redan 1950 och konsekvent gått över till färg
1954. Även om det fanns spelfilmer inspelade i färg redan
tidigare, hörde de verkligen inte till vanligheterna.
Först i samband med att färg-tv lanseras i Sverige
1968 blir det mycket ovanligt att långfilmer spelas in
(och visas) på annat än färgfilm. John har nästan undantagslöst
spelat in sina filmer på Kodachrome, en
färgfilm som bara i ringa grad bleknar/rodnar över tiden,
något som annars drabbat en stor del av inspelad
färgfilm. Det kan även påpekas att John, sedan han
började filma använt en 16mm-kamera, vilket snarast
var en självklarhet, eftersom andra alternativ sällan
användes av amatörfilmare innan super 8mm-filmen
introducerades mot slutet av 1960-talet och blev populär
under 1970-talet. 16mm-formatet var redan
från börjat anpassat för offentlig visning (dock inte på
riktigt stora biografdukar) och skulle senare komma
att användas inom tv – därmed var det enkelt att visa
Johns filmer i tv. För en introduktion till filmkameror,
råfilm, bevaring etcetera, hänvisas till Leo Enticknap,
Moving Image Technology (London och New
York: Wallflower Press, 2005).
30. Se Odin, aa, s. 347. Odin talar här om filmklubbar och
påpekar att klubbarna har två syften, kultur och gemenskap,
men understryker att det inte är enkelt att
skilja dem åt. Det allra viktigaste inom klubbarna är
de diskussioner och det sociala utbyte som möjliggörs
vid olika tillfällen under mötena.
31. Se till exempel Evy Andersson, ”Glada sommarminnen
bjöds i Södra Sandsjö”, Smålandsposten, 12/2 1985.
32. Se till exempel Åke Svensson, ”Film-time i Tegnaby:
150 på premiären”, Smålandsposten, 13/11 1985.
33. Se till exempel Göte Johansson, ”På söndag premiärvisas
filmen om Väckelsångsloppet”, Kronobergaren,
28/1 1977.
34. Filip Wijkström och Tommy Lundström, Den ideella sektorn:
Organisationerna i det civila samhället (Stockholm:
Sober förlag, 2002), s. 125, eller Jan Engbergs avhandling,
Folkrörelserna i välfärdssamhället, Diss. (Umeå: Statsvetenskapliga
institutionen, 1986), s. 18–28.
35. Danske Torpare, årg. 2, juni, 1982.
36. Mycket av det som förmedlas i Johns filmer är sådant
som omfattas av UNESCOs ”Convention for the Safeguarding
of Intangible Cultural Heritage” från
2003. Se http://unesdoc.unesco.org/images/0013/00
1325/132540e.pdf (07-09-26).
349