Välfärdsbilder del 2 - Kungliga biblioteket

så många andra folkrörelseföreningar har gjort sedan deras höjdpunkt
under 1950-talet. 34 Men andra finns kvar, och för flera av dem
är arrangemang som Johns filmande och filmvisning viktiga.
Att minnas en historia man aldrig känt
I början av sitt filmskapande kunde John säga att han ville skildra en
verklighet som håller på att försvinna. När han under senare år har
visat sina tidiga filmer är denna verklighet många gånger redan försvunnen.
Herman gick bort i början av 1972, och borta är många
andra av de människor, platser, kunskaper och annat John har filmat.
Även de äldsta i den generation John skildrat i sina filmer är
borta; Edvin från Möte med Edvin (1978), Gunnar från Gunnar och
torvmossen (1977), Bo från Bo i Knällsberg (1986) och många andra.
Minnet av dem och av deras kunskaper övergår i glömska. Det är
därmed nu, under senare år, som Johns filmer kan infria de förhoppningar
som knöts till dem redan för flera decennier sedan, att
utgöra värdefulla dokument för framtida generationer. För dem
som saknar egna minnen av det som varit.
Den förmåga Johns filmer har att bevara och återskapa kulturella
minnen kunde upplevas då John, en afton sommaren 2007, visade
film i Korrö gamla hantverksby vid Ronnebyån. Johns filmvisning
låg som vanligt mot slutet av ett längre program, efter smörgåstårta,
snaps och trivsel, efter Fredmans sång n:o 64 och en skål för
kronprinsessan Victoria på hennes födelsedag. Den första filmen
John visade var Ett år med Herman. När filmen rullar igång blir det
tyst i den loge som omvandlats till möteslokal. Man vill höra vad
som sägs om hur Herman brukade sin jord och skötte sina sysslor,
och publiken lyssnar uppmärksamt. Ändå är det inte lätt att uppfatta
allt. I viss mån för att den inspelade berättarrösten från högtalaren
under duken blandas med projektorns surr, i viss mån för att publiken
denna dag inte har svenska (och än mindre småländska) som
modersmål. John har bjudits in av föreningen Danska torpare, och
de som ser filmen är några av de många danskar som funnit ett sommarnöje
eller ett andra hem i övergivna småländska torp, stugor
och avstyckade gårdar. Sådana platser som en gång beboddes av
Herman, Edvin och Gunnar och då genomsyrades av minnen av
344