Välfärdsbilder del 2 - Kungliga biblioteket

hennes ”livsrum under den mest intensiva perioden i hennes författarskap”
och som den plats där ”det definitiva genombrottet” ägde rum.
Vidare kan vi under rubriken ”Nu och då” titta på fotografier på
Falun och jämföra hur det såg ut på vissa platser ”nu”, vilket här är
liktydigt med 1993, 1994 och 2004, och ”då”, som för tillfället betyder
1959, 1960 och 1963. Klickar vi på rubriken ”Filminventering”
får vi kortfattad, skriftlig information om hur man bevarar äldre
film undertecknat Filminventering Projektlän Dalarna, 35 och klickar
vi på ”Tack till” rullas namnen på alla som bidragit till DVD-produktionens
tillkomst upp.
Det mest intressanta extramaterialet för den här uppsatsen vidkommande
återfinns emellertid under rubriken ”Kommentatorspår”.
Här kan vi se Sven Nilssons Falukrönika, men med nedtonat originalljud
och ett nyproducerat ljudspår i förgrunden. En jämförelse mellan
originalfilmen och det nya ljudspåret är det som tydligast beskriver
hur Sven Nilssons filmer ”paketeras” för att motsvara dagens preferenser
i fråga om kulturarvsförmedling. Nilssons film, som vi alltså
når via endera ”Spela filmen” eller ”Välj kapitel”, inleds med att traditionell
fiolmusik ackompanjerar texten ”NÅGOT OM EN DEL av
vad sig i staden tilldragit haver under och omkring 1960-talet”. Anslaget
kan i förstone få oss att tro att vi här ska få ta del av ett nostalgiskt
perspektiv på det ”gamla” Falun. Men så är inte fallet. I det inledande
kapitlet – i DVD-utgåvan kallad ”Falan” – introduceras vi
helt kort för de nya ”välplanerade samhällsbildningarna” i Stora Kopparberg
och Vika. Därefter visas översiktsbilder av det centralt belägna
kvarteret Falan i Falun från 1962, vilket är två år före den genomgripande
rivning och nybyggnation som nämns i filmen, från några
olika vinklar. Nilsson konstaterar på ljudspåret att kvarteret präglas
av ”en påfallande ålderdomlighet” och ”stagnation”, att ”trähusbebyggelsen
har tjänat ut”, att ”det mesta ska bort” och att ”de sörjande
säkert blir få”. Därefter får vi en guidad tur bland näringar och profiler
– exempelvis konstnären Tom Fahlroth – som Falan tidigare hyst,
vilken följs upp av bilder från nya, ”populära” Falan, med köpcentrum
i ”nya, moderna lokaler”, och Falantorget, en ”oas” mitt i kvarteret.
Just Falantorget introduceras med en kranåkning som synliggör
en asfalterad yta med träbänkar och blomsterarrangemang i trälådor
med en betongfasad i bakgrunden.
En dokumentation av något föråldrat
och uttjänt eller en kärleksförklaring till
historien? Kvarteret Falan före rivningarna
på 1960-talet.
361