Välfärdsbilder del 2 - Kungliga biblioteket

skådespelare som John Holmes blev praktiskt taget synonym med
[…] den spelade karaktären Johnny Wadd och andra som [Marilyn]
Chambers spelar sig själva i filmer som hennes Private Fantasies-serie.”
36 Lehman tolkar emellertid inte detta så mycket som ett tecken
på porrens ”på riktighet” utan betonar snarare att åskådarens investering
i den filmiska representationen kanske snarare handlar om den
fysiska kroppen, såväl skådespelarens som åskådarens egen. 37
Jag skulle ändå vilja hävda att porrens användande av skådespelarnas
namn i filmerna, oaktat om de är porrfilmer av spelfilmskaraktär
eller de tematiskt eller konceptuellt sammanlänkade kompilationsfilmerna,
i allra högsta grad anknyter till en cinéma vérité-tradition.
Denna tradition har även påverkat till exempel den svenska sextiotalsfilmen
att låta karaktärerna dela namn med skådespelarna (Lena
och Börje i Vilgot Sjömans Nyfiken-filmer från 1967 och 1968, Keve
och Inger i Bo Widerbergs Kärlek 65 från 1965). I sin avhandling om
svensk film från det sena sextiotalet och tidiga sjuttiotalet, kallar Cecilia
Mörner detta grepp en indikation på ”filmens tänkta indexikaliska
relation till verkligheten” och därmed ett uttryck för den autenticitet
som filmerna försöker förmedla. 38 I artikeln ”Äkta porr, tack!”
skriver Ingrid Ryberg att inom den lesbiska porren lever ett krav på
trovärdighet och realism kvar som kan tyckas otidsenligt eller på kollisionskurs
med den poststrukturalistiska feministiska teori och den
queerteori som är så skicklig på att ”plocka isär och kritisera anspråk
på autentiska identiteter, verklighet och realism”. 39
Utan att göra några fler jämförelser mellan den heteropornografi
jag studerat och den lesbiska pornografins projekt att återta den
lesbiska sexualiteten från heteroporrens kolonialisering, vill jag
ändå hålla med Ryberg. De poststrukturalistiska teorier som avfärdar
alla anspråk på realism och autenticitet missar något väsentligt
hos de filmer som uttryckligen gör dessa anspråk. Amatörpornografin,
kanske framför allt i sin nya distributionsform Internet, tycks
ändå gå i Bazins spår och får åtminstone en del av sin attraktionskraft
genom att understryka att det vi ser på skärmen, det sker på
riktigt.
414