Välfärdsbilder del 2 - Kungliga biblioteket

Filmer på 10–20 minuter marknadsförs med korta beskrivningar
av innehållet i jag- eller vi-form, till exempel: ”I det här klippet är
vi i tvättstugan, där vem som helst av våra grannar kan komma in
och se oss när vi håller på.” Kvinnan bakom pseudonymen sara19 –
om vi förutsätter att det är hon – är maskerad och en vanlig om än
inte allenarådande strategi tycks vara att antingen maskera ansiktet,
undvika att det kommer i bild eller att försämra bildkvaliteten när
ansiktet är i bild så att identifiering inte är möjlig. Filmerna läggs
upp under rubrikerna ”par”, ”tjej”, ”kille”, ”gay” och ”lesbiskt”.
En amatöristisk stil
Filmklippen är gjorda av de medverkande själva. Det innebär antingen
att en webcam eller någon annan fast kamera används eller
att någon av personerna – vanligtvis mannen – håller i kameran under
akten. Detta återspeglas i filmernas stil. De filmer som är gjorda
med fast kamera, utgår från en enda kamerainställning på ett sätt
som trots färg och ljud påminner om den allra tidigaste stumfilmen.
Man har helt enkelt riggat upp en kamera och låtit den registrera
det som sker. Detta betyder inte att filmerna inte är redigerade. En
del har pålagd musik (i en synnerligen passande situation till exempel
”Lick it up” med Kiss) och med hjälp av ”swipes” och övertoningar
skapas tidsförskjutningar. Andra filmer består bara av det
kameran registrerat i en enda lång tagning. De långa tagningarna
fungerar som en markör för filmernas icke-manipulerade relation
till verkligheten och anknyter därmed till bazinska föreställningar
om realism.
I de filmer som är gjorda med handhållen kamera, påverkas såväl
perspektiv som kvalitet av det faktum att kameran hålls av en person
som samtidigt är involverad i sexuell aktivitet. Eftersom digitala
kameror är utrustade med en liten skärm är det inte nödvändigt
för personen att hålla kameran intill ögat för att se vad som fångas
av kameran. Ändå tycks det ganska ofta som om fotografen håller
kameran framför ansiktet, om än inte nära det.
Den problematiska point-of-view kameran, eller med ett annat
ord, subjektiva kameran, eller till och med ”första-personskameran”,
det vill säga att kameran ersätter den iakttagandes ögon, dominerar
410