Välfärdsbilder del 2 - Kungliga biblioteket
Välfärdsbilder del 2 - Kungliga biblioteket
Välfärdsbilder del 2 - Kungliga biblioteket
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
om försvinner televisionens bilder inte för gott utan kan alltid potentiellt<br />
återkomma i replays, repriser eller i andra kanaler. Fredric<br />
Jameson hävdar att hastigheten med vilken tv-bilderna oupphörligt<br />
avlöser varandra försvårar för tittaren att upprätta den distans som<br />
krävs för att kritiskt reflektera över dem. 8 Här kan man dock komma<br />
ihåg, att videokonsten tidigt började använda just upprepningen<br />
driven in absurdum för att skapa en sådan kritisk distans.<br />
Som exempel kan nämnas Dara Birnbaums klassiska videoverk<br />
Technology, Transformation: Wonder Woman (1978-79), där korta sekvenser<br />
ur tv-serien Wonder Woman repeteras gång på gång, med syfte<br />
att, med Birnbaums ord, ”sakta ned televisionens ’teknologiska<br />
hastighet’ och hejda ögonblick av tv-tid” för att göra det möjligt för<br />
tittaren att granska och ifrågasätta det han ser. 9 Senare har konstnärer<br />
som Johan Grimonprez och Christoph Draeger på olika sätt använt<br />
sig av repetitiv upprepning som metod att främmandegöra televisionens<br />
bilder och reflektera över deras genomslagskraft i samhället.<br />
Deras verk, liksom Hagströms, undersöker (och vore själva<br />
otänkbara utan) populärkulturens spridning via de elektroniska reproduktionsteknologierna<br />
och den förtrogenhet som de har skapat<br />
hos publiken med den rörliga bildens koder och stereotyper.<br />
Året efter Hagströms Fallstudie ägde attentatet mot World Trade<br />
Center rum, varpå världen översköljdes av tv-bilder av flygplanen<br />
som kraschade in i tornen, byggnaderna som störtade till marken<br />
och människor som hoppade från fönstren för att undkomma<br />
det brinnande infernot. På dagen ett år senare hade filmen 11’09”01<br />
– September 11 premiär, bestående av elva regissörers novellfilmer om<br />
attentatet. Alejandro Gonzáles Inárritus bidrag har en slående likhet<br />
med Hagströms verk: i en mesta<strong>del</strong>s helt svart bildruta blinkar<br />
sekundkorta tv-sekvenser fram av de små gestalterna som faller utför<br />
fasaden, korta glimtar av fallande kroppar som vi aldrig får se nå<br />
marken, till bakgrundsorlet från flerfaldiga tv-kanaler. En människa<br />
som faller från en hög höjd har, trots att de flesta av oss antagligen<br />
aldrig har sett det i verkligheten, blivit en välbekant, igenkännbar<br />
och bety<strong>del</strong>semättad bildschablon. Med reproduktionssamhällets<br />
logik är ständigt nya bilder – från actionfilmens stuntscener till<br />
nyhetsbyråernas dokumentärbilder – dömda att ryckas med i samma<br />
bildflod.<br />
251