PDF Ladda ner - Schenker

Göteborgs HamnRaka vägen? På väg hem till basen i Abyei i Sudan gillade bilen inte lutningen på den lokala huvudvägen och en i teamet tvingas ageraburkslav. Tomas sitter bakom ratten.Tomas Arvendal, ammunitionsröjare:»Framför allt utvecklas manpersonligen och lär sig att värdesättadet man har hemma.«>sig. Det är en tjusning i sig att allt inte är så förberettsom det alltid var i militären.Men det som är svårast att anpassa sig till är varkenstridigheter, klimat eller kulturkrockar menar TomasArvendal.– Nej, det är vi förberedda på. Det jobbigaste är FNoch den hierarkiska strukturen med många småpåvarsom inte vill släppa kontrollen.Total förödelse. Bostadshuset i byn Gerdec, strax väster om Albanienshuvudstad Tirana, låg granne med ett ammunitionsförrådexploderade.Det gör att det ibland kan ta flera dagar att få tillståndatt utföra ett uppdrag.– Det är frustrerande att bara vänta och det kan ocksåsticka i ögonen på lokalbefolkningen som undrar vad vigör där.Och när teamet väl kommer ut händer det att befolkningeninte vill ha dem där.– Om någon skriker och gapar på oss att vi inte hardär att göra är det bara att låta dem skrika av sig. Omdet slutar med att de säger att vi inte får ta hand omammunition, säger vi: ”OK, då är det ert problem frånoch med nu, varsågod.” Då brukar det ordna sig.Men det är ingen mening att gå till motattack ochskrika tillbaka i sådana situationer menar TomasArvendal.– Om man får en sådan person att tappa ansiktet harman inte vunnit något. Det bästa är att lirka tills desjälva kommer med ett förslag som ligger i linje med detman tänkt sig från början.Han vill ut igen och uppmanar andra som får chansenatt också göra det.– Jag är singel och har ingen familj att ta hänsyn till,men många av dem som är ute på uppdrag har familj.Om de där hemma är förstående och man har möjlighetatt kommunicera via telefon så fungerar det för de flesta,åtminstone om man inte gör det till ett heltidsjobb.Det är inte bara ammunitionsröjare som får åka utomlandspå uppdrag. Även till exempel logistiker, sjukvårdareoch folk med stor språkkunnighet välkomnas avMSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap).– Det är värt upplevelsen, man blir inte rik, men kanha med sig en slant hem eftersom det ofta inte finnsnågot att göra med pengarna där det är oroligt. Menframför allt utvecklas man personligen och lär sig attvärdesätta det man har hemma.48 | LOGISTIKMAGASINET 3-2012