KemI Rapport 2/08 - Kemikalieinspektionen

granska kemikalier och ser till att kemikalieinformation når ut till de olika tillverkningsanläggningarnarunt om i landet. Vid varje tillverkningsanläggning finns i sin tur en lokalkemikaliekommitté. De finns till hands för att hjälpa de ansvariga vid fabrikerna med att finnaalternativ, se till behov av kemikalier, osv. Alltså utgörs kemikalieorganisationen inomkoncernen av en central del (kemikalierådet och kemikaliegranskningsgruppen) och en lokaldel (kemikaliekommittéerna vid tillverkningsanläggningarna).När man arbetar med substitution så utgår man ifrån de svarta och grå listorna som gäller förhela koncernen. Ifall man vid en tillverkningsenhet vill använda en kemikalie eller produkt såskickas en förfrågan från den lokala kemikaliekommittén till den centrala kemikaliegranskningsgruppensom gör en bedömning av kemikalien/produkten i fråga. Sedan meddelarkemikaliegranskningsgruppen sitt resultat till den lokala kemikaliekommittén vidtillverkningsanläggningen. Efter kemikaliegranskningsgruppens bedömning så görsytterligare en bedömning, denna gång av den lokala kemikaliekommittén för att fastställa ifall man verkligen är i behov av den efterfrågade kemikalien/produkten. Alltså är det är denlokala kemikaliekommittén som tar det slutgiltiga beslutet. Kemikalien läggs då till ikemikaliedatabasen där skyddsbladet finns tillgängligt för alla användare av MOTIV, som dåkan göra sina specifika lokala anpassningar.Inköpsavdelningen har stor kunskap och medvetenhet inom kemikalieområdet och har enviktig uppgift att finna alternativ. De har en kontinuerlig dialog med både den internakemikaliegranskningsgruppen och med leverantörerna i syfte att finna bästa möjliga ämneeller produkt.Hur jobbar de med substitutionSedan 1996 så finns de så kallade svarta och gråa listorna som togs fram för att hålla koll påde kemikalier som används, är förbjudna eller bör fasas ut. Syftet var att man var i konkretbehov av ett verktyg som kunde underlätta det dagliga kemikaliearbetet då man ständigtmåste välja mellan olika ämnen. Listorna utformades på så sätt att även dem som är mindrekemikunniga skulle förstå dem; man ville ha lätthanterliga och användbara listor. För att göralistorna tillgängliga för leverantörerna så lade man ut listorna på Internet. Det var mångaandra företag som hörde av sig och undrade ifall de också kunde få använda sig av listorna,och det fick de. Listorna, som uppdateras varje år, finns tillgängliga på Internet och vem somhelst kan använda sig av dem. Det är i praktiken främst tunga fordons- och verkstadsindustrinsom har användning för listorna (inom bilindustrin så finns det annars en lista, GADSL, somuppförts för att stämma överens med ELV direktivet. Den upplevs dock som ganskasvårtolkad). Idag använder sig till exempel Scania och AlfaLaval av Volvos listor. Även SaabFlygmotor har baserat sina listor på dem och den norska staten har använt sig av listorna somgrund för sin offentliga upphandling. Vad som är viktigt att komma ihåg är att de svarta ochgrå listorna inte speglar lagkraven, utan främst syftar till att främja substitution. Med detmenas att listorna ibland går längre än vad lagkraven säger, ibland inte lika långt.Ett viktigt verktyg som Volvo har för sitt kemikaliearbete är kemikaliedatabasen MOTIV somär till stor hjälp då man söker substitut eller användningsområde för en kemikalie.Kemikaliedatabasen började användas 1990 och har gjort att man har ett bra grepp om vilkakemikalier som företaget använder sig av. När man hade sammanställt databasen så gjordeman en internationell jämförelse för att se vilka kemikalier man måste arbeta bort. Idag finnsdet ca 6000 produkter registrerade i databasen men alla används inte idag. Även de produktersom användes förr men som inte är i bruk längre finns kvar i databasen.65