Tolv steg för livet - Doria

244församlingarna. Jag har konstaterat att recoveryarbetet gav upphovtill nya konflikter. Att personer från BD kom utifrån och tillsammansmed de dialogansvariga idkade en separat verksamhet i förhållandetill församlingens traditionella aktiviteter skapade misstro. Församlingsmedlemmarvisste inte vad verksamheten gick ut på och såg ingaresultat av den, inga nya personer anslöt sig till församlingen. Detverkar även ha funnits en ovilja bland de dialogansvariga att aktivtanknyta dialogarbetet till församlingarna, man ville jobba på ett nyttsätt och tog avstånd från den ”gamla” verksamheten. Dialogarbetetblev en ”församling i församlingen”, bestående mestadels av de dialogansvariga,BD:s representanter, sökare, medlemmar från tolvstegsrörelsenoch andra personer utan anknytning till filialförsamlingarna.Det är således inte märkligt att någon församlingsförnyelse inte komigång, de församlingsmedlemmar som skulle förnyas deltog inte itillräckligt stor utsträckning i dialogarbetet. Om de dialogansvarigaoch BD:s representanter aktivt hade deltagit i församlingarnas övrigaverksamhet hade kanske ett större förtroende kunnat skapas. Spänningarmellan det ”nya” och det ”gamla” hade inte blivit lika starka.På Södermalm och Norrmalm fortsatte församlingens pastorer dialogarbetetenligt sina egna idéer. BD:s närvaro ledde i dessa fall tillkrockar gällande dialogprojekten. BD måste därmed dra sig ur arbetet.Att BD lämnade filialförsamlingarna innebar ändå inte att alltdialogarbete upphörde, men i regel upphörde recoveryarbetet ellerminskade drastiskt. Kyrkan vid Brommaplan är ett undantag. Genomsin ”Kurs i konsten att leva” inleddes detta recoveryrelaterade arbeteefter att församlingen hade avslutat samarbetet med BD. Men ingenverksamhet fortsatte i någon av filialförsamlingarna under namnetrecovery. Recovery i strikt mening med anknytning till tolvstegsprogrammetblev på det sättet ett projekt som varade så länge de till BDanknutna nyckelpersonerna ledde arbetet.I och med att recoveryarbetet avslutades i filialförsamlingarna upphördeäven det slag av förnyelseprocess som BD avsåg föra de ”maktlösa”församlingarna in i. 698 Församlingarna fortsatte sin verksamhetutan recovery enligt BD:s modell. Det blev svårt för dem att förverkligaBD:s nya idéer. Ett annat alternativ är att församlingarna inte varitså maktlösa som Månsus ofta hade betonat. BD fick ge vika för attförsamlingens pastorer eller andra aktiva församlingsmedlemmar698 Jfr ovan avsnitt 4.4.1.