Tolv steg för livet - Doria

260och snygga. Det har inte funnits rum för svaghet och sårbarhet. Vi behöveren kraft starkare än oss själva. Vi får medge att vi inte orkar,men med Guds hjälp kan allt bli möjligt. Efter dessa ord ber alla tillsammansen överlåtelsebön, syndabekännelsen. Prästen säger att bönenär hämtad ur tolvstegsprogrammets tredje steg. Bönen avslutasmed en stunds tystnad och åtföljs sedan av förlåtelseord. När prästenuttalar förlåtelsen hörs det att flera snyter sig och jag ser någon gråta.Efter förlåtelsen sjunger kören två engelska gospelsånger: ”I’d ratherhave Jesus” och ”I come to you”. Sedan följer något som kallades ”Enberättelse”. Den påminner om frikyrkornas vittnesbörd, en person somberättar om sitt liv och om hur Gud hjälpt honom eller henne. En kvinnasom kallar sig Maria berättar om sitt liv. Hon inleder sitt tal med atthälsa: ”Hej jag heter Maria”, varpå församlingen svarar: ”Hej Maria.”Hon berättar att hon varit narkoman och alkoholist i 25 år, men att honnu är nykter. Sedan suckar hon djupt och säger: ”Läskigt.” Församlingenskrattar lite. Sedan fortsätter hennes livsberättelse. När honkommit en bit på väg stannar hon upp och frågar gudstjänstdeltagarna:”Hör ni hur mitt hjärta slår?” Hon säger att hon är nervös, menfortsätter berättelsen. Som 16-åring var hon avstängd från skolan,sprutnarkoman och inlåst på mentalsjukhus. Livet fortsatte i missbruketstecken. Mellan varven födde hon två flickor som omhändertogs.Hon gifte sig också med en missbrukare, en man som hon pekar utbland gudstjänstdeltagarna.Maria berättar att hennes missbruk ledde till att hon inte orkade någontingtill sist. Hon säger att hon skrev på fönstret i en lägenhet: ”Niär ena jäv... idioter allihopa” och ville dö. Gudstjänstdeltagarna bristerut i skratt när hon rättar sitt språkbruk mitt i meningen. Hon berättarvidare att hon har försökt ta livet av sig flera gånger, ofta har hon ocksåtagit överdoser av knark. Hon fick i något skede vård på ett behandlingshemoch kom där i kontakt med tolvstegsprogrammet, vilket saktamen säkert förde henne ut ur missbruket. Efter många försök fickhon också kontakt med sin äldsta dotter som var gravid. Hon är mormor,berättar hon rörd. När Maria kommer hit i sin berättelse bryter enkvinna samman med ett rop. Hennes bänkkamrat lägger armen runthennes axlar, och jag ser att flera människor gråter. Sedan avslutar Mariasin berättelse med orden: ”Jag älskar er allihop!”Efter berättelsen stiger mannen som suttit framme bland de medverkadefram. Han talar en kort stund om att ”en bild talar mer än tusenord”, en introduktion till det som följer. Han hänvisar till en bild somcirkulerar i bänkarna. Den föreställer Maria när hon var mitt uppe i sittmissbruk. Sedan följer en stunds tystnad och det hörs inte ett ljud ikyrkan. Därefter blir det ljuständning. Mannen läser upp för vem ljusentänds. Prästen ger till honom några ljus, som han tänder och place-