Tolv steg för livet - Doria

286människorna i det svenska samhället. Det innebär att filialförsamlingarnasgrupper har haft en mindre utpräglad kristen framtoning än deamerikanska grupperna och att deltagarna inte i första hand varitkyrkvana församlingsmedlemmar. Valet av gruppmaterial har styrtspå basen av gruppdeltagarnas bakgrund. Till exempel de recoveryguiderav bibelstudiekaraktär som Juanita och Dale Ryan har framställt,lämpade sig inte för svenska förhållanden. Recoverygruppernasledare blev tvungna att finna andra lösningar. Av det amerikanskagruppmaterialet användes främst Keith Millers bok Steg in i livet.Denna bok är mera problemfokuserad än bibelcentrerad. När detgäller filialförsamlingarnas recoverygruppledare har en representantfrån tolvstegsrörelsen tillsammans med en aktivt kristen lett gruppen.Ledarna har deltagit på samma villkor som de övriga deltagarna, ledarrollenhar varit nedtonad.De undersökta recoverygrupperna i BD:s filialförsamlingar i Stockholmhar präglats av flera problem. Gruppledarna har upplevt attförsamlingsmedlemmarnas engagemang har varit svalt. Också gruppdeltagarefrån tolvstegsrörelsen blev besvikna på att personer somdeltog från församlingarnas sida inte berättade om sin kristna tro. Dethar förekommit kulturkrockar mellan en frikyrklig kultur och andrasubkulturer. Både ledare och deltagare har uttryckt sin besvikelse, ochgrupperna har efter hand avslutat sin verksamhet. Orsakerna till attrecoveryarbetet upphörde är likväl flera än vad gruppledarna haruppgett. Konflikter inom församlingarna där de nya verksamhetsidéernablev ifrågasatta, problem med ekonomi och BD:s styrning avdialogarbetet gjorde att recoveryverksamheten avslutades. Recoveryarbetetvisade sig vara alltför beroende av BD:s anställda. Efter att delämnade verksamheten upphörde den så gott som helt och enbartrester av recovery blev kvar i församlingarnas dialogarbete. Det fannsinte tillräcklig kapacitet för att fortsätta recoveryarbetet. Recoverynöverlevde inte på församlingsnivå, även om enskilda människor upplevdesig få hjälp med sin livsproblematik. På andra håll i Sverige,t.ex. i Arbrå, Sundsvall och Gävle, har den kristna recoveryn bättrelyckats slå rot i både baptist- och Svenska kyrkans församlingar. Sådanaförsamlingar leds i regel av en pastor eller präst som har tolvstegsinsikter.De har kunnat anknyta människor från den profanarecoveryrörelsen till arbetet. Initiativet till recoveryverksamheten hari dessa fall kommit från församlingen, inte från BD. BD har iställetfungerat som en inspiratör, inte som en aktiv samarbetspart.