Tolv steg för livet - Doria

kristendomsuppfattning. Medlemmar med en svag identitet kundetänkas ha haft ett behov av fasta regler. Rörelsens samtida kritikerantyder även att Oxfordgrupprörelsen uppvisade moralistiska tendenser:37Jag vet inte, om det finns någon grund för det allmänna talet blandstudenterna, att en buchmanit ’inte får’ röka eller dricka. Jag kan inteförstå hur en rörelse, som är så alltigenom individualistisk och somännu är så ung, redan skulle ha kunnat utforma så stränga lagar ochsanktionera medel till att få dem efterlevda […] Men det lider intet tvivel,att dylika former av avhållsamhet jämte andra – jag har hört talasom en omvänd, som ’slutat med’ sin motorcykel – offentligen anförasvid mötena och utbasuneras i litteraturen, som om vore de alldelesnormala former av kristen observans. Om det här var fråga om privataspäkningar, så vilja vi hoppas, att man iakttager större tystlåtenhet omdem […] Den nyomvände måste hela tiden jämföra sina anteckningarmed dem som kommit längre än han själv, och på så sätt utformas ettmoralteologiskt system, som förvisso lovar att bli av det rigorösa slaget.75Att många människor attraherades av budskapet och drogs med iOxfordgrupprörelsens verksamhet har flera orsaker. Grupprörelsensmedlemmar spred rörelsens budskap aktivt via personliga kontakteroch i samband med grupprörelsens samlingar. Man kom människornanära och använde ett lättförståeligt språk. Budskapet förmedladesinte med traditionella, kyrkliga ord utan språket var icke-religiöstfärgat. Rörelsen ville likafullt betona att man höll sig till kristendomenscentrala och bibliska sanningar, trots att språket inte var detkonventionella. Grupprörelsen använde den moderna vetenskapenstermer, t.ex. inom psykologin, för att legitimera sin verksamhet ochsom metod att tilltala vetenskapsmän. I Oxfordgrupperna talade manexempelvis om ”livsförvandling” och ”inre revolution” istället förfrälsning, rättfärdiggörelse eller pånyttfödelse. Liberala och sekulariserademänniskor, vetenskapsmän, affärsmän och andra som fjärmatsfrån kyrkan, fick så ta del av andliga upplevelser på ett språk som deförstod, och det ledde till att de själva fick erfara en andlig väckelse.Inga traditionella sånger eller predikningar förekom på gruppmötena.76 Aurola sammanfattar mötesstilen: ”Alla masker måste tas av och75 Knox 1935, 106–107. Oxfordgrupprörelsen kallades i början även för Buchmanismoch The first century christian fellowship. Ekstrand 1993, 27.76 Werkström 1963, 171; Ekstrand 1993, 82.