Huggen sten i Storvretabygdens höglänta skogsmarker Del II Borrat stenmaterial Windahl 2016

Kap. 5.1. Heder åt stenröjarna - en annan typ av stenborrning
I vår jakt på borrännor och på spännande stenmiljöer kring våra kyrkor har vi definitivt tagit steget ner
från våra höglänta skogsmarker och hamnat i fältlanskapet. Vi skulle ju lätt kunna återvända till skogen.
Den är ju ofta bara ett stenkast borta. Men vi stannar här och avslutar vår berättelse om stenborrning
med att uppmärksamma stenröjarna, som forslat mängder av block från åkerjorden till fältkanter och
åkerholmar och möjliggjort ett högmodernt jordbruk. Den omfattande och mödosamma insatsen har vi
äldre nästan glömt bort idag. – och de flesta av oss var inte ens födda då den sista stora röjningsvågen
genomförde på 1940- och 50-talet och har ingenting att minnas. Det är på sin plats att hedra
stenröjarna för deras stora och viktiga insats genom att förära dem några minnesmonument i den
fältmiljö, där de utfört sitt viktiga arbete. Och vilka monument skulle vara mer lämpade än dem, som de
själva byggt - även om de då kanske inte tänkte på att det var monument de byggde. Och när vi nu
avslutningsvis hedrar stenröjarna med några stenmonument, så får vi också möjlighet att visa upp en
annan typ av stenborrning än den, som ovan beskrivits och som handlat om klyvning av sten. För
stenröjarna borrade inte för att klyva sten. De borrade för att åstadkomma grunda borrhål där en dubb
(järnbult med ögla) kunde fästas så att blocken kunde lyftas och forslas bort och dumpas med hjälp av
en motoriserad stenvagn med vinsch. På fältkanter och kring åkerholmar (i högar, vallar och kransar)
återfinner vi idag de dubbade och bortforslade blocken. Vi känner igen blocken på det tomma grunda
borrhål, som stirrar mot oss.
Med det sagt, ska vi nu beskriva tre minnesmonument över stenröjarnas hedervärda insatser i
fältlandskapet.